Aj aj… snart ska jag publicera fönster nummer 100!
Det känns både spännande och lite krävande.
Ska det vara ett extra fint fönster? Och hur ser ett sådant ut? Antoniahar också önskat att jag ska göra något slags collage av de fönster jag tycker är finast genom tiderna – kanske fem eller tio av dem. Få se om jag får det gjort! Finns vissa förväntningar 😉
Fönster på Biskopsgatan i Borgå.
Alla fönster i min serie är kanske inte de vackraste. Men vi människor vill ju inte heller bli placerade i fack eller bedömda enligt utseende. Alla har vi våra skavanker. Med lite målning (smink, makeup) kan vi fixas för stunden – och det är väl vad som kunde behövas här. Men annars gillar jag snickarglädjen!
… som av olika anledningar inte publicerats, men ändå sparats i mappen ”Bloggbilder”. Känns lite synd att inte publicera dem alls, så en del av dem matar jag ut nu, utan att de har ett samband med varandra. Resten får komma en annan dag.
Jag har nämligen tänkt bli ännu mer prestigelös än tidigare.
Min blogg har aldrig varit nischad och kommer så icke heller att bli (låter nästan som en text ur Bibeln)… och jag ska bli allt snällare mot mig själv. Således ska jag visa fler bilder på mig själv, utan att tänka att jag inte är vacker nog.
Minne från Tallinnresan i augusti 🙂 Bästa pizzorna vi hade ätit på länge väninnan och jag.En bild som också togs innan vi äntrade Tallinnbåten i Helsingfors i augusti. Men bilden hade likväl kunnat ha tagits i dag, vi har haft sol och värme, så november som det är.Badrummet på hotellet i Tallinn.
Då vi reste förr med maken, som numera är ett ex, brukade vi fotografera alla rum i hotellen, även badrummen. Det var liksom kul att minnas hur det såg ut på alla de platser vi besökte. Bilderna finns med i våra album med pappersfotografier 🙂 Så det här är något jag fortfarande gör då jag reser.
Har fått bilder av mina läsare bland annat till skyltsöndag – jättekul med bidrag. Den visar jag om några dagar, på söndag förstås!
Och sist men inte minst för i dag – kom i håg att använda reflex i höstmörkret. Vill du vinna ett med Mumin-motiv? Delta i min tävling, instruktioner hittas på bloggens startsida!
Först måste jag kanske förklara ordet vigulant, vet inte om alla läsare i Sverige förstår vad jag menar annars. Det betyder helt enkelt att man är vig, åtminstone lite rörlig i lederna trots att man är 50+.
Sedan måste jag förklara bildvalet. Jag hade inte mod nog att fotografera den bil som hade parkerat intill min så att jag inte kom in i den från förarsidan. Därför valde jag att fotografera en del av en artikel i tidningen Året Runt som kom på posten i dag.
Bilden får duga som illustration för mina vida tankar.
Det som hände i dag var att jag blev tvungen att gå in i bilen via högra framdörren. Föraren som hade parkerat till vänster om min bil hade nämligen kommit så nära att inte den smalaste av smala människor hade kunnat gå in via förardörren. På P-platsen fanns inga P-rutor, men den som parkerade intill mig kom EFTER mig till platsen och måste ha vetat i vilket trångmål jag försattes…
Men skam den som ger sig. Jag tänkte att det antagligen finns någon som iakttar mig från ett fönster. Någon som skrattar för sig själv, ser det som en gratis teaterföreställning då tanten ska in i bilen och prångla sig över växelspaken. Hahahaa… kanske hon sätter sig på den i misstag… hahahaa… och har NÅT kul den här veckan.
Jag fastnade inte på spaken men fick nog kramp i låret innan jag var på plats bakom ratten. Vilket jag dock inte med en enda min visade.
SÅ mycket av tonårstjejens fananamma fanns det i mig, så pass vigulant var jag, att jag kom bort från P-platsen. Och jag knyckte lite på nacken. Hoppades att den som hade gjort det omöjligt för mig att komma in i bilen såg hur jag klarade situationen, att den var just a piece of cake för mig.
… men snart är det jul.
Om tiden går så fort som den verkar gå. Måndag, tisdag… sedan fredag.
Andra november i dag, men då helgen är här skriver vi redan den åttonde.
Lovisa Tor säljer julkalendrar till förmån för hela föreningens verksamhet och jag köpte min i dag. Inte lång tid kvar så får jag öppna första luckan!
… var ju träffen med Daniel Craig ❤
Klart jag var glad för att jag fick sällskap av Marina på bio också.
Vi levde bägge med i filmen, då det var slagsmål var det vi som fick stryk. Och när det var helikopterjakter och bomber som detonerade kändes det som om hela biosalongen skakades i grundvalarna. Dagens ljudeffekter från effektiva högtalarsystem, ni vet.
Värst var några nålstick i den där klassiska stolen som Bond alltid av någon anledning hamnar i, fjättrad så han knappt kan röra sig. Men man vet ju att han klarar sig 🙂 Ändå slingrar man sig i bänken som en liten mask…
Här blir det ingen filmrecension. Jag skulle ändå bara avslöja för mycket av storyn. Och jag ids inte skriva hur mycket jag avgudar den där mannen… det skulle INGEN orka läsa.
Daniel ser lite blek ut och kollar ni noga ser ni en annan biobesökare avspeglas. Han vågade inte gå förbi mitt i fotosessionen 🙂 Han ser lite bister ut …
Jag var tvungen att beskära bilden lite. Tyckte jag var onödigt mycket lik biet Maja på planschen till barnfilmen. Inte för att jag är randig, men lika rund…
Har ju ändå lovat visa bilder på mig själv. Våga mer, skäms mindre – minns de kloka orden ”var inte för sträng mot dig själv”.
Kanske jag ser ”Spectre” i repris i natt. Vissa utvalda delar av filmen… ❤
… är en tålig blomma. Nu är det november och jag kände att det var dags att klippa ner den ståtliga växten på balkongen. Jag tror den håller länge inomhus. Och resterna av växten kan stå kvar i krukan över vintern, de behöver inte ens täckas igen. Blir spännande att se på våren hur och om de artar sig så som blomsterkunniga vänner påstått.
De ljusare blommorna i den lilla vasen tog jag in för flera veckor sedan. De har fått rötter. De i röd nyans tog jag in i dag.
Tror att här ska stå Tupakointi paikka och pilen visar till höger. Plats för rökning bakom hörnet alltså.
Den här skylten har sett sina bästa dagar. Den fanns på samma byggnad som jag visade i inlägget här.
Det är bloggaren Konst eller Konstigt som förvaltar Skyltsöndag och länkar i dag till ett av hennes fina inlägg från augusti. Finns många andra som skyltar i bloggosfären också.
Också utanför busstationen i Lovisa finns nu mattor på trottoaren och på trapporna. Fina inte sant?
Tog i går bussen till grannstaden eftersom vi hade middag med kollegorna efter jobbet. Det var då jag tog bilden av trasmattan.
På väg hem, i en tämligen tyst och mörklagd buss som segade sig fram längs landsvägen, hann jag tänka och känna mycket.
Vägen fram till den jag är i dag, fortfarande en känslig människa med ett bräckligt självförtroende, kan liknas vid den där landsvägen.
I morgon har det gått ett och ett halvt år sedan det gick upp för mig att min dåvarande man hade haft en annan kvinna bakom min rygg en längre tid.
Arton månader. Jag vet inte om jag ska säga att det är en lång tid, allt är ju så relativt.
Det har i alla fall gått upp och ner under färden sedan dess. Precis som det gjorde i bussen på landsvägen.
Ibland har jag kört in i en grop och skakats om rejält, ibland har färden löpt smidigare. Ibland har det varit totalt mörkt längs vägen, men ljusglimtarna har ändå alltid dykt upp och ibland har vägen faktiskt badat i ljus.
Sorgen har krävt sitt, att sopa ihop spillror av ett liv och bygga nytt har krävt sitt.
Men jag har klarat det. Kanske blivit starkare än jag var förr. I dag kan jag göra val. Strunta i dem som sårar mig, vara tillsammans med dem som ger mig styrka.
Allt mer sällan blickar jag bakåt men om jag gör det är det för att där finns många ljusa minnen som ingen kan ta ifrån mig.
I mitt bokslut efter dessa arton månader vill jag också tacka alla som följt mig under färden och som kanske vill fortsätta läsa om mitt liv fastän dramatiken från skilsmässan saknas 😉
En pumpa på trappan presenterar Antoniai dag. Den ser arg ut på ett roligt sätt.
Pumpan som jag fotograferat fanns på trappan till ABC-restaurangen i Särkisalmi. Vi stannade där en stund på väg mot Joensuu för en knapp vecka sedan. Jag tycker den i alla fall försöker le 🙂
Ha en skön helg alla!
I dag ska jag först på ostfest med tre vänner och senare i kväll på fest med innebandyfansen. Vårt lag har inga matcher den här helgen men det är kul att träffas i andra tecken än matchernas också, med lite bastu och något gott att äta och dricka.
En intensiv vecka på jobbet avslutades med intressant workshop och sedan afterwork på Rafael´s Steakhouse & Bistro i Borgå. Trevlig samvaro satt som kronan på verket men nu är jag både trött och mätt.
Har något slags vidvinkelsystem på mobilens kamera här verkar det som. Jag menar, soppan ser ut som om den fanns i en balja och efterrätten ser ut som en stor paj 🙂
Låter bilderna tala för sig själva – det var supergott!
Murkelsoppa med vitlökskrutonger som förrätt.Pepparbiff med wokade grönsaker som huvudrätt.Créme brulée med färska bär som efterrätt.
