Amsterdam, del 2

I dag har deltagarna i tidningen Östnylands läsarresa sett blommor och sedan åter blommor och efter det blommor 🙂
Gissa om vi och tusentals andra besökare i Keukenhof fotograferat och fotograferat.
Efter ett par timmar i parken var man liksom bedövad. Det som hade börjat med utrop i stil med ”oj men titta vad vackert” och ”kolla det där” utmynnade efter ett tag i en mättnad. Både vad gällde färger, former och dofter.
Allt var bedövande vackert, men ni förstår. En gräddkaka är också det. Vid första anblicken vill man äta ALLT på en gång, men efter den första biten är man vanligtvis mätt och nöjd.

Vi var några av de sista besökarna i parken för den här säsongen. Sjuttonde maj stänger härligheten portarna och då vidtar arbetet med förberedelserna för nästa säsong. Så för er som missade Keukenhof i år erbjuds lite bilder här.
Och gissa om jag har bilder på lager att visa ett år framöver… förutsatt att ni vill se dem förstås 🙂

Tulpaner i alla former och färger.
Tulpaner i alla former och färger.
Den här tulpanen som mer ser ut som en pion är uppkallad efter konstnären Rembrandt.
Den här tulpanen som mer ser ut som en pion är uppkallad efter konstnären Rembrandt.
Har du gamla sängar liggande i något förråd? Varför inte göra blomsterbäddar av dem?
Har du gamla sängar liggande i något förråd? Varför inte göra blomsterbäddar av dem?
Förstår ni att det är lätt att förälska sig i Nederländerna, i Amsterdam, i Keukenhof?
Förstår ni att det är lätt att förälska sig i Nederländerna, i Amsterdam, i Keukenhof?
Gittan och Sven Olof
Gittan och Sven Olof ”Putte” Lindroos omgivna av blomsterprakt i Keukenhof.
Den ser lite kantstött ut men vacker som bara den är tulpanen
Den ser lite kantstött ut men vacker som bara den är tulpanen ”Louvre” ändå.
I orkidéhuset tog jag massor av bilder, älskar de här blommorna. Om den här är färgad eller inte blev oklart för mig.
I orkidéhuset tog jag massor av bilder, älskar de här blommorna. Om den här är färgad eller inte blev oklart för mig.

Miljöproblem?

Slänger 90 procent direkt.
Slänger 90 procent direkt.

Det här är ett av de inlägg jag skrivit på förhand, om det går så att jag inte får tekniken att funka då jag befinner mig på Östnylands läsarresa i Amsterdam.

En onsdag då jag kom hem från jobbet låg allt det här på golvet i hallen.
Jag läser endast gratistidningen Itäväylä och den vill jag ha. Men allt annat slänger jag direkt i pappersåtervinningen.

Sätter jag en lapp med texten ”Ingen reklam tack” på min dörr får jag inte heller gratistidningen.

Tänker att om ens en bråkdel av alla annonsörer som skippar dagstidningarna skulle annonsera i dem i stället för att sända ut direktreklam… skulle inte världen vara bättre då? Miljövänligare och företagarvänligare?

De som inte vill ha gratisreklam får ju aldrig de här annonsbladen. Och jag tror att jag inte är den enda som bär ut allt direkt till återvinningslådan.

Kanonväder i Amsterdam!

Egentligen är väl sådana här blogginlägg förbjudna? 😉 Att postas från ett land där vi kan bada i sol och härliga upplevelser, till ett land (Finland) där det kanske just nu i dag inte måndag är lika toppenvarmt?

Bästa vädret för kryssning på kanalerna, en fantastisk smörgåslunch, och toppenduktig guide.
Bästa vädret för kryssning på kanalerna, en fantastisk smörgåslunch, och toppenduktig guide.

Har så många bilder jag skulle vilja visa. Av en snygg servitör 🙂 Av klockan med en infattad diamant som jag köpte från Coster Diamonds. Av allt gott vi fått äta. Men det blir ett axplock nu och fler bilder i morgon kväll. Jag är SÅ glad att jag får vara här

Lika väl som cyklister och tulpaner förknippas med Nederländerna gör husbåtarna i kanalerna det.
Lika väl som cyklister och tulpaner förknippas med Nederländerna gör husbåtarna i kanalerna det.
Blomsterprakt på båt.
Blomsterprakt på kanske inte annars världens vackraste husbåt.
Jag blev totalt förälskade i kanalerna.
Jag blev totalt förälskad i kanalerna.
Amstel Hotel är ett av de finaste i Amsterdam, vi bor inte där, men vi bor fint ändå :-)
Amstel Hotel är ett av de finaste i Amsterdam, vi bor inte där, men vi bor fint ändå 🙂
Utsikt från Hard Rock Café Amsterdam.
Utsikt från terrassen invid kanalen på Hard Rock Café Amsterdam.

Och så ännu ett par bilder från smörgåslunchen på kanalkryssningen. Den var verkligen fin, orkade inte äta nära på allt gott som bjöds från förrätten som var en paj med sallad till de mäktiga smörgåsarna och efterrätten.

Smörgåslunch.
Smörgåslunch.
Hur mätt man än är av maten slinker en efterrätt alltid ner :-)
Hur mätt man än är av maten slinker en efterrätt alltid ner 🙂

Ett blomhav – i Lovisa

Den här bilden tog jag på ett soligt men ganska kyligt torg i Lovisa i lördags. Vi köpte morsdagsblommor med syrran där.

Hoppas att jag i kväll kan visa någon enkel lite tulipan från Amsterdam, eller bilder från vår kanalkryssning. Besöket i Keukenhof, där blomsterprakten är enorm, gör vi på tisdag.

Blomtorg

Solens väggkonst, del 1

Eftersom jag är på resa den här veckan har jag gjort några förhandsinställda inlägg. Jag vet ju inte om jag får tekniken att funka på hotellet i Amsterdam eller om jag hinner uppdatera bloggen varje dag.

När jag tog de här bilderna tänkte jag att också det här kan bli en ny serie. Alla mönster behöver inte fotograferas hemma på mina väggar. Solen skapar ju skuggor och mönster överallt i världen 😀

Persienner, skuggan av bord och stolar.
Persienner, skuggan av bord och stolar.

Traditionell mors dag

Redan i går fick mor en stor ampelväxt av sina döttrar. I dag blev det ett par små gåvor till och sedan bjöd vi henne traditionellt på middag på Café Skeppsbron. Det är restaurangen som syns borta till höger.

Härlig sommarmiljö.
Härlig sommarmiljö. Bilden är tagen från Café Saltbodan.

Lika traditionellt är det att mor och jag sköljer ner maten med varsin Black Russian på Café Saltbodan.

Mustarysse heter den här drinken på finska.
Mustarysse heter den här drinken på finska.

Och eftersom jag inte frågade lov av mor då det gäller att figurera på bild på bloggen så nöjer jag mig med att visa en bild på mig själv.

Saltbodan_mors_dag

Fokusera på det positiva

Har kommit på flera sätt att samtidigt som jag bearbetar saker som ännu gör ont efter skilsmässan, också kunna fokusera på de framsteg jag faktiskt gjort.

I morse hörde jag på radion två vackra sånger. ”First of may” med Weeping Willows och ”Always on my mind” i en svensk version.
För ett år sedan hade jag varit tvungen att stänga av radion för att jag inte klarade av att lyssna utan att det kändes som om någon slet hjärtat ur mitt bröst.
I dag kan jag lyssna på låtarna. Jag känner lite vemod, kan bli lite ledsen. Men jag bryter inte ihop.

Packning pågår.
Packning pågår.

I dag fokuserar jag dels på att packa, dels på mors dag. Tidigt i morgon bitti tar bussen läsarresans resenärer till flygfältet i Vanda och därifrån bär det av mot Nederländerna.

Och varje gång jag tänker på de krafter som motarbetar mig, som säger att jag inte har ett gott hjärta, att jag är rasist (härstammar från ett enda inlägg här på bloggen om chokladkyssar), att jag inte har riktiga vänner, att jag är jobbig som skriver och talar så mycket mina känslor och så vidare.
Varje gång säger jag till mig själv. De människor som rackar ner på mig har problem själva, de mår väldigt dåligt. Dessutom känner de här människorna inte mig. En del är nyinflyttade, andra är bara obestämda troll på nätet.

Mina riktiga vänner och en hel drös av bekanta känner mig på riktigt sedan femtio år tillbaka. Jag har bott hela livet i Lovisa, på några få år av undantag då jag bodde i Helsingfors och i Stockholm.
De som känner mig på riktigt vet vilka värderingar jag har i livet.
Mer än det behöver jag inte tänka på för att åter ha en positiv kurs i livet.

Så visst har jag gjort framsteg sedan första maj 2014?
Kramar till er alla fina vänner ❤