Boken anlände!

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

En dag för tidigt, men hellre det än en dag för sent, anlände mitt tredje bokbarn. På bilden håller jag de extra bokomslagen i händerna. Det är de här som kallas dust jackets.
Jag hade inte öppnat boklådorna då ännu och tänkte jaha, jaså… det är kanske meningen att JAG ska sätta omslagen på böckerna…
Trots att jag gett ut tre böcker är jag lite novis på området och kunde ha missat något i kontraktet med tryckeriet.

Här var det ännu ingen ordning och reda i förlagsrummet. Det totala antalet lådor som anlände var tolv. Lite svettigt nog att bära upp dem till andra våningen i huset där vi bor, men vardagsmotion är ju inte onyttigt.

Vardagsrummet togs också i bruk. En del av böckerna skickas med post runt om i landet, också utomlands. Hade kvar ett enda exemplar av min första bok, Horny24, och det hade jag redan för rätt länge sedan lovat skicka åt en av de mest hängivna Adrian-supportrarna.

Den som vill köpa min bok gör klokast i att beställa den via www.debutsky.fi.
Men boken kommer också att finnas till salu på Östra Nylands kundtjänst från och med torsdag 27 september, på bokmässan i slutet av oktober i Helsingfors i KSF Medias bås och tillfälligt även på en del andra ställen.

Och så avslutar jag med två ordlekar av maken:
– Har förläggaren förlagt sina glasögon?
– Titta – en bokmal! (då det genom den öppna balkongsdörren flugit in en kvällsfjäril).

Första presskonferensen

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Nåja,  så var den första presskonferensen på hemmaplan avklarad. Finska innebandyligan vill att alla lag efter matcherna arrangerar sådana. På så sätt får alla spelare – förutom de som valts till lagens bästa lirare, i lugn och ro varva ner. Förr sprang vi reportrar ut på den fina matchmattan i våra smutsiga skor och ryckte allt från spelare till tränare och lagledare i ärmen. Men nu är det slut på det.

Först tänkte vi samlade reporterligister måste vi faktiskt finna oss i detta? Våra frågor bandas dessutom och läggs ut på nätet.
Så i min fantasi tänkte jag att ett sätt att spoliera hela presskonferensen kunde vara att säga: – Carita från skvallerblaskan Seiska, hej. Jag undrar om du Ray Backman och Mika Ahonen använder samma frisör? Jag menar, det ser lite så ut.
Efter det skulle jag knappast få vara med på någon presskonferens mer.

(måste kanske förtydliga här att detta är min HUMORblogg, här odlar jag min satiriska och ironiska sida)

Toppar bloggstatistik!

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Helt fantastiskt! Hur kan det komma sig att min blogg toppar den svenska listan av växande bloggar på WordPress? Det finns ju tiotusentals bloggare, om inte fler, som skriver på WordPress.

Var tvungen att ta ett foto av den här sidan, för vem vet hur ofta den ändras – jag menar, den lever säkert hela tiden. Den kanske inte längre ser likadan ut då ni går in på den.

Tack Stoffisen för att du gjorde mig uppmärksam på den här statistiken!
Och tack alla ni som läser min blogg 😀

2 x 50 skål

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Träffade i dag en barndomsvän som också fyllt femtio i år. Vi började med kaffe och tilltugg på en cafeteria. Efter det delade vi på en flaska mousserat. Man brukar kanske ta välkomstskålen först och kaffet med efterrätten sedan – men vi gjorde tvärtom 🙂

Och så här bor vi i småstaden 🙂
Nä, men är inte elskåpet – som annars var grått och fult – väldigt vackert i dag?

Bara tjugofem matcher kvar…

~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

Här såg jag ännu glad och tämligen oförstörd ut. Rynkor har man ju i den här åldern, men månne det inte kom några till då jag blev sur på domarduon. Hade dom inte godkänt 8-8 målet, som föregicks av att en Torspelare fälldes brutalt, kanske Tor hade vunnit matchen över Oilers.
Men idrottens värld är som den är – där lönar det sig inte att hänga sig upp på en massa kansken och om, ifall att – siffrorna på resultattavlan är de enda som räknas.

Med fem minuter kvar av tredje perioden låg Tor i ledningen 7-8. Laget hade gjort en suberb upphämtning från 5-2… så nog var det lite surt att slutligen förlora 9-8…

På arenan i Esbo finns ett hyfsat utrymme för reportrarna. Man ser inte hela planen men tillräckligt bra för att kunna följa matchen. Fördelarna med att ha ett bord och tillgång till elektricitet (som jag nu inte behövde) är många. På vissa arenor får man nöja sig med att ha datorn i famnen, och en del matcharrangörer har till och med glott misstänksamt på mig och frågat vad ska du med el till?

Första matchen av totalt tjugosex i innebandyligan spelades igår för Tors del. I våras då playoffsmatcherna var över tänkte jag, det blir rätt skönt med en paus på några månader. Då hade vi flängt land och rike runt, varit med laget i såväl uppförs- som nedförsbackar.
Det är alltid roligare att vinna än att förlora, men det roligaste av allt är den gemenskap som uppstår mellan fansen och lagets spelare. Vi är som en enda stor familj.
På bilden har Tor gjort mål och en del av fansen jublar i bakgrunden. Många av oss åker med på alla bortamatcher, till och med ända upp till Seinäjoki och i år även till Uleåborg.

Innebandy är en sport där det händer mycket. Spelet är fysiskt och fartfyllt. Ibland kan du få se fem mål på mindre än fem minuter.

Jag vill ändå här poängtera att då jag går som journalist på matcherna, då försöker jag vara så opartisk som möjligt. Klart att jag blir glad då Tor gör mål, men jag tjoar inte högt och jag skäller inte på domarna. Jag har helt enkelt fullt upp med att skriva och ”direktsända” på webben.
Men går jag på matcherna som privatperson brukar jag bete mig som största delen av supportrarna överlag 🙂 Ganska mycket gastande blir det.

Uddamålsförlust 9-8 blev det mot Oilers i säsongsöppningen, men Tor gjorde ingen dålig match. Niklas Andersson (98) gjorde fyra mål, Valtteri Etholén gjorde två mål och två assist. Kul är det också att Ville Lehkonen (18) nu gör comeback i laget.

Den här bilden är tagen klockan 21 på kvällen. Vi är på väg hem med supporterbussen. Jag ser att modellen på den heter Classic. Det finns också ett lag i ligan som heter Classic, så jag frågar chauffören om jag håller på att kliva på fel buss. Är vi är på väg mot Tammerfors? Jag är inte säker på att han förstod min ordvits.

Men många var vi nog också som inte förstod vad speakern på matchen sa. Han såg inte skillnad på bröderna Tommi och Juha Kivilehto. Han uttalade namnet Etholén fel (ÄT HÅLEN) och han körde fel spelare till utvisningsbåset…
Men man kan ju inte få allt perfekt serverat för sig i livet.

Och förresten – sådant som BARA kan hända mig är följande:
Innebandyligan öppnades med att en kvinna mycket vackert sjöng Vårt Land. Alla reste sig upp, förutom kanske någon funktionshindrad och jag…
Varför? Jo, för att min blus hade fastnat i stolen och jag ville inte riva sönder plagget…
Ridå.

Fem dagar kvar…

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

I dag skriver Borgåbladet om min senaste bok, eller om att den ska komma ut. För att undvika missförstånd, som jag kanske skapat då jag sagt att det känns fantastiskt att hålla boken i sin hand – måste jag säga att Skuggor av svek på riktigt kommer ut först tisdagen den 25 september. Alltså om ungefär fem dagar.
På bilden håller jag i en annan bok, som stöd för den pärmbild jag låtit skriva ut för att använda i marknadsföringssyfte.

Till min glädje konstaterar jag också att Ingrid på Gotland nu börjat läsa min andra bok, Uppdrag Utrotning. Sedan någon månad tillbaka läser jag kontinuerligt hennes blogg, Livet efter 70. Det är en underbar, helt okonstlad vardagsblogg som du hittar här.

I kväll börjar för övrigt innebandyligan i Finland. Ni som följt min blogg en längre tid vet att mitt hjärta klappar varmt för Lovisa Tor. I dag åker vi till Esbo för att möta Oilers. På söndag spelar vi hemma mot fjolårets silverlag SSV. Ska försöka knäppa bilder och blogga lite om det också.

Nya glasögon och historien om löken i kundvagnen

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Så här ser dom ut. Mina nya glasögon. Valde en lite mindre modell eftersom jag har ganska mörka ringar under ögonen. De behöver sannerligen varken framhävas eller förstoras.
Jag vill vara djärv då det gäller form och färg. Här är formen kanske mer traditionell, men färgen gillar jag!

Från det ena till det andra. Började med att lägga en liten lök  i kundvagnen då jag handlade i den stora livsmedelsaffären. Jag skulle ha mycket annat också, men fick plötsligt lust att kuta runt i butiken med bara den lilla löken i vagnen. Och fort skulle det ha fått gå. Den lilla löken skulle ha gastat av förtjusning där den skumpade runt. Folk skulle ha tittat långt efter oss och då vi slutligen andfådda kom fram till kassan hade jag som sagt inte haft något annat än en lök för femton cent i min vagn.

Tror ni det här hände på riktigt? Nej. Tyvärr inte.
Men idén fanns och fantasin skenade i väg 😀

Första intervjun ute!

~ Carita Liljendahl ~ 3 kommentarer

I dag publicerades den första artikeln om min bok Skuggor av svek. I sin helhet kan ni läsa webbartikeln här. Det känns alltid lika spännande och lite konstigt att se en bild på sig själv och att läsa det man sagt. Jag har nämligen en förmåga att svamla och tala allt möjligt off the record. Alltså säga sådant som jag inte vill att reportern ska skriva. 🙂

Ofta har jag så mycket att säga att jag tappar tråden och samtalet spårar ur. Jag som själv är journalist, van att intervjua, borde ju veta bättre hur man ska lyssna på frågor och svara bara på dem, och inte babbla på så att skribenten slutligen varken vet ut eller in. Men jag tyckte Helén fick ihop en bra text, så tack för den!

Har ägnat flera timmar åt att städa i och bredvid hyllan i arbetsrummet i dag. På tisdag anländer ett stort antal lådor med böcker och de måste få plats någonstans om jag inte vill ha dem i sängen eller på köksbordet.

Att städa är ju rätt kul då man hittar en massa saker, som det här brevet till exempel. Inbjudan till Europaparlamentet och en sits hemma hos dåvarande parlamentarikern Henrik Lax. Kunde känna mig riktigt ”viktig” för en stund 🙂

Och jag som inte var särskilt flitig i gymnasiet, trots att jag slutligen tog studenten med hyfsade betyg, hittade också det här papperet. Jag fortsatte nämligen studera, på en linje för så kallade byråsekreterare i Borgå. Då var jag en riktig plugghäst. Tror att jag rentav var besviken för att jag hade gjort något litet fel som ledde till det där minuset efter tian i modersmålet.
Skalan för betygen, även vitsord i Finland kallade, var på den tiden 4-10.

Små och stora inköp

~ Carita Liljendahl ~ 7 kommentarer

Hade ni för någon månad sedan sagt att jag kommer att lacka naglarna till hösten hade jag förmodligen skrattat. Men man ska aldrig säga aldrig. Plötsligt under sommaren växte naglarna och jag tänkte varför inte testa ett lack. Började med ett turkost. Det var helt okay på sommaren.
Sedan valde jag ett bronsfärgat som jag hade i en byrålåda. Men det måste strykas på fyra gånger för att se bra ut. Sådant orkar jag inte med. Knappt så jag har tålamod att låta en omgång lack torka.
Det här bruna köpte jag för en euro på Seppälä i dag. Ska använda det inom en snar framtid.
Köpte också en kort kjol för EN EURO på Seppälä, alltså tio kronor om ni som bor i Sverige vill veta.

På Ikea brukar jag ofta köpa blommor, grönväxter eller kaktusar. Har rätt många, så försöker hålla regeln en gammal ut, en ny in också här.

Ett av de dyraste inköpen den här veckan var tvättmaskinen. Nog är det ju för j…ligt att den gamla bara höll i åtta år. Förväntad livslängd för den här är enligt affären sex-åtta år… Hur kommer det sig att maskiner höll över trettio år förr? Jag är säker på att de tillverkas så att det SKA gå sönder efter några år…

Sådant som däremot ska vara slitet, som vi betalar för ju mer använda de ser ut, är jeans. De här valde jag åt maken då han bad mig vara smakråd. Då de tillverkades höll man tydligen något inne i bakfickan och skapade slitage, för så SKA det vara 😀

Rullgardinens hemlighet

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Fick ett ryck och kastade bort några par strumpor och trosor i dag. Sorterade resten i de här fyra behändiga små lådorna som jag köpte från Ikea. Allt var gjort på femton minuter. Nu återstår bara en viss sortering på tre hyllor till.
Men det brukar gå till så här då jag grips av städiver. Det gäller att passa på då den kommer, för den varar INTE länge.

Köpte en ny rullgardin till arbetsrummet också. Här är den ännu inte uppsatt och en viss oreda råder. Vi letade först efter trälisten som ska placeras på nedersta långsidan. Den fanns INNE i rullgardinens mitt, så att säga i röret.
Nog har vi ju vetat att några av Ingvar Kamprads ledord är ”vi vill inte transportera luft” eller hur det nu var. Ni vet, allt är omsorgsfullt packat för att ta så lite plats som möjligt.

Länge letade vi efter instruktionerna också. Hittade inga men maken fick fästena och skruvarna på plats ändå. När vi sedan vecklade ut gardinen ramlade instruktionerna ut. De hade rullats in i gardinen…