Med mandelmassa eller utan? Med hetvägg eller utan?
Gubben sa att det är som att råna Helge (helgerån) då man tillåter tillverkning av fastlagsbullar med sylt. Men smaken är delad som baken och då sylten i fettisbullen en gång introducerats i Finland går denna variant nog inte att få bort från försäljningsdiskarna.
Jag vill inte ha varm mjölk till bullen men Gubben vill. Det här var årets första. Fluffig, god, inte för söt och med mandelflarn på toppen. MUMS!
Det vet ni väl att vinbärssaft är hälsosamt. Vin + bärs alltså! Helst ska den vara varm, men jag är inte så säker på att det är fiffigt att koka dryckerna för mycket. Då avdunstar ju alkoholen, och det är ju den som råder bot på krämporna. Om ni undrar vart saften tog vägen så beror det på att jag tycker två drycker räcker. Vin och bärs tillsammans blir ju nog en reisligär saft!
Pumpor är kanske inte det första man tänker på när snön ligger i drivor och kölden knäpper i knutarna. De här pumporna plockades på sensommaren och har hållit sig fasta och fina sedan dess. Alltid lika spännande att se vilka färger och former det blir av de små fröna som läggs i jorden. Att frön kan förvandlas till grönsaker, rotsaker, blommor, buskar, träd… det är ju ett av Gubben Guds många underverk som vi nästan tar för givna.
När jag väntade på bussen i morse fick jag syn på den här lilla stickade strumpan som någon hängt upp på en kvist i snödrivan. Många tankar väckte den. Vem har tappat strumpan? Det måste ju vara ett litet barn. Saknar någon det ena paret?
Är det någon farmor eller mormor som i varje maska stickat in sin kärlek till ett barnbarn?
Strumpan såg så ensam och övergiven ut. Men jag kunde ju inte plocka den med mig för då hade jag blivit en strumptjuv. Och den som kanske vandrar i vinternattens mörker och letar efter en borttappad strumpa skulle inte ha en chans att hitta den.
Det är svårt att fånga det vackra på bild. De frostbeklädda grenarna som gnistrar i solljuset. Försökte med olika inställningar på kameran, men gav upp efter en stund. Det som ögat ser kan inte till hundra procent fångas med den kamera jag i huvudsak använder för bloggen. Så det här får duga.
Jag är inte direkt en vän av mörker och kyla.
Men man får ta det som det är och vintern har många goda sidor, om man bara vill se dem.
I dag är det första februari. Snart är den här veckan slut och efter en hutt och en händelse är vi inne i mars.
Det går undan och plötsligt är det sommar igen!
Säg mig vad vi INTE sparat på hemma hos oss. Gamla väckarklockor, mobiltelefoner och radioapparater? Jonej, som östnylänningen brukar säga. Allt det där har vi och här är en äldre variant av en väckarklocka. Visst är mycket gammalt fint? Finare än en del av det man gör i dag. Eller mer gediget kanske. En klocka skulle hålla tjugofem år, likaså en tv, en radio eller ett kylskåp. Skor gick inte heller sönder på ett halvår.
I dag är det slit och släng som gäller, vi ska konsumera mera mera. Ticktack – ur led är tiden.
Det var en gång… en tioöring.
Och själv tror jag att jag aldrig någonsin mer får bloggtorka om jag bara ser detaljerna i min omgivning. Alla bär de på en historia, en berättelse. De önskar bli sedda och ihågkomna, så som dessa små tioöringar.
Idén till Dagens Detalj fick jag då jag surfade runt på olika indredningsbloggar. Där finns vackra detaljer i massor, ofta fotograferade i makroperspektiv. Tänkte då att mitt hem är inte så vackert, inte så chict, inte så trendigt, men ack… det innehåller massor av små ting, vardagliga detaljer, som bara väntar på att få visas för omvärlden.
Så härefter ska jag här på min blogg försöka bjuda er på minst en en detalj per dag. Alla kanske inte kommer att fotograferas i mitt hem – men detaljer ska det bli. Allt från roliga och pinsamma till fåniga, konstiga, trevliga och kanske tragiskt hemska…
Då jag till hösten hoppas få min tredje bok klar vill jag lotta ut en del av de jag har kvar från den så kallade andra omgången. Du måste inte ha läst min första bok ”Horny24” för att kunna läsa den andra ”Uppdrag Utrotning”.
Böckerna handlar om nyhetschef Adrian Debutsky som jobbar på sjudagarstidningen Helsingfors Dagblad. ”Uppdrag Utrotning” är en annorlunda kärlekssaga som jag helt ödmjukt vill påstå passar att läsa just nu då debatten om sexuella minoriteter rasar. Inte minst då vi har en homosexuell man som presidentkandidat.
Vill du vara med i utlottningen av boken? Jag lottar ut fem – OBS! signerade – exemplar bland ALLA som lämnar en kommentar här på min blogg. Glöm därför inte att bifoga kontaktuppgifter.
Om du inte vinner boken kan du få köpa den för det facila priset av 5 euro + postavgift. Skriv i så fall i din kommentar OJIV (om jag inte vinner) vilket betyder att du beställer boken. Vill du INTE beställa, bara delta i utlottningen skriv inte OJIV 🙂
Jag sätter ut en lista på vinnarna söndagen den 5 februari, den dagen vi vet vem som är vår nya president!
Mer om böckerna, recensioner och åsikter på www.debutsky.fi
Den översta bilden är tagen i början av 1970-talet, jag är född 1962 och tjejen i brun jacka som slickar på en glass. Fotot har vi köpt av Eddie Bruce som förtjänstfullt tagit till vara en massa gamla negativ som Lovisabon Aatos Åkerblom lämnade efter sig.
Då jag städade en hylla hittade jag den här bilden men också en tavla som jag tror att jag köpt av en före detta kollega. Minns inte riktigt hur Paul Suominens teckning kom i min ägo, men har för mig att jag på något sätt understödde hans projekt som var att segla jorden runt. Han stannade ju också en längre tid bland annat i Venezuela, behövde pengar för sin familj där osv. Men det är en annan historia. Själv blev jag fascinerad av bägge bilderna och de väckte en massa tankar. Hurudan var jag som 8-12 åring, vad tänkte jag, vad drömde jag om? Jag minns inte att jag skulle ha varit modeintresserad men flera av oss tjejer har ju rätt liknande, blanka jackor. Och som man poserar också… 😀
För det mesta brukar jag kommentera vad andra medier skriver på min andra blogg ”Bakom rubrikerna”, som du hittar här. Men i dag skriver jag ett annat inlägg där. Det finns mycket att reagera på i medierna, vare sig det gäller tidningar, radio eller tv. Skulle finnas ämnen för fler blogginlägg än jag nånsin hann skriva.
Då Adrian, huvudpersonen i mina böcker, åter klivit in i min vardag kan inte heller han låta bli att kommentera det vi läser.
– De Gröna vågar inte göra kampanj för Haavisto i Kuusamo. De är rädda att de gör mer skada än nytt om de blandar sig för mycket i presidentspelet.
Han läser högt ur Hufvudstadsbladets artikel.
– Här finns nog Gröna men här är man Grön i smyg. Vad i helsike betyder det? Lappland är ju för fan ett fall för Amnesty!
Jag tycker att alla har rätt till sin åsikt. Är man konservativ så är man. Men då vill också jag som radikalliberal att de konservativa ska ge mig samma rätt till subjektiv åsikt. Vilket jag tvivlar på att kan ske. En konservativ är ju just det – konservativ.
Skulle den konservativa tolerera den liberalas åsikter vore han ju liberal, eller hur?
