Frukost kryddad…

… med asfaltsångor blev det i dag. Jag har ju alltid vädringsfönstren öppna, i köket även om natten. Jag vaknade av bullret klockan åtta, men hade inte förstått att den dagen då asfalten läggs kommer lukten in i bostaden.
Nå, jag får det troligen utvädrat senare i dag. Och gatan är snart jämn och snygg, fri från farliga gropar.

Hurraaa! Jag har lyckats fånga människor på bild 😀

Annars vaknade jag första gången klockan fyra. Drömde att fyra giftspindlar krälade på mig. Jag försökte vara orörlig men ropade ändå hela tiden på hjälp. Mina kollegor hade annat att syssla med, så ingen kom.
Senare såg jag att spindlarna bitit mig, jag hade flera rodnader, små svarta märken, större röda upphöjningar i huden… På vårdcentralen sa dom att det inte är något farligt, jag skulle bara köpa nåt slags balsam från apoteket. Men jag fick ingen att köra mig dit heller för alla var berusade! :- D

Så här har min dag börjat.
Hur har din dag kommit i gång?

Dubbelt buller och bång

Asfaltsarbeten på gång.

Det börjar klockan sju. Skrammel och buller och pip-pip-pip då fordonen backar. Det här sker utanför min balkong och mitt sovrumsfönster.

I någon av våningarna ovanför knackar och bankar renoveringsteamet. Ibland borrar dom.

Men som sagt, inga bomber som faller och solen den lyser från en himmel så blå. Så jag klagar inte, jag bara konstaterar fakta 😀

Den här dagen har Nya Östis varit på besök i svenska högstadiet. Vi berättade om vårt jobb och om tidningen för några åttondeklassare. Sedan hade jag två möten på raken och efter det förde jag två kassar med grejer till Röda Korsets insamling. Efter att ha handlat i lokala, förnyade fina K-Supermarket kom jag hem och nu är det vila på balkongen som gäller.

Vi ska undvika plastkassar, men den här var nog svår att låta bli att köpa ❤

Träna balansen…

… får man då man cyklar.
Speciellt då cykelbanan inte var i användning här, och asfalten hade frästs bort innan ny lades på.

Här väntar jag alltså med min cykel och bakom mig har jag också några bilar.

Tacksam för att bilisterna bakom hade tålamod att vänta och inte körde om mig. Det syns nämligen inte här hur ojämn vägen är, med gropar, löst grus och kanter.

Totalt blev cykelturen sex kilometer lång.

Fick också ett kort på posten som påminner om det som är viktigt i livet ❤

Utanför mitt fönster…

… i köket brummar och bullrar det. Överlag verkar många korsningar i vår stad få ny asfaltsbeläggning just nu.
När jag flyttade in här sista dagen i augusti såg jag bara en vägg av gröna löv. Snart ser jag lite mer. Men där händer inte så mycket, mest är det bilar som kör förbi nere på gatan eller uppe på infartsbron.

Asfalteringsarbeten på gång.
Asfalteringsarbeten på gång. Men som betraktare får man gissa sig till vad som finns bakom löv- och grenverket.

Dagen började med ett tre timmars pass med olika texter hemma vid datorn. Jag trivs så otroligt bra med det här sättet att jobba. Känner mig privilegierad och inte ensam alls.

Jag skulle gärna visa bilder från mina olika arbetsuppdrag, men av olika anledningar är det för det mesta inte möjligt. Jag tycker att texterna och bilderna ska komma i tidningen först. Ibland jobbar jag också med annonsörer och då är det ännu viktigare att allt går korrekt till.

Mitt på dagen strövade jag i lugn och ro, mestadels tillsammans med pensionärer, i mataffären. Träffade terapeuten jag gick hos för ett och ett halvt år sedan och kunde med gott samvete svara på frågan om hur jag mår att jag mår toppen.

Detsamma svarade jag åt en annan bekant på stan som frågade ”Hur känns frilanslivet?” ”Härligt” svarade jag.