Ibland tittar jag i backspegeln…

… och då talar jag om livets backspegel. Men jag gör det inte längre med sorg i hjärtat. Jag har ju klarat så mycket.

Och jag tänker ofta, hur skulle livet ha blivit utan skilsmässan och utan alla möjliga andra svårigheter jag mött på livets stig? Svaren får vi aldrig och jag behöver dem egentligen inte heller.

Jag har känt tillit, jag har bett mina böner. Livet bara måste ordna sig om jag släpper all oro. Allt har en mening.

Då jag miste något som på den tiden betydde mycket för mig, öppnades ändå nya dörrar, vilket jag inte såg då. Jag har fått många nya vänner, jag har sagt upp mig från fast anställning, blivit företagare, fått nya jobb under åren.

Solen lyser genom vackert grenverk. Jag kallar inte längre mitt liv en rishög 🙂

Och den här bilden som jag tog för en vecka sedan kan jag inte låta bli att visa. En man på min balkong 😀 Dessutom på insidan, den här gången.