”Men ni uppmuntrade ju mig…?” Ja, så har jag också upplevt det ibland. Någon som låtit mig förstå att han är intresserad av mig.

Där ligger sedan Mumin och jag med våra blomsterbuketter på marken. Vi har avslöjat att vi varit eller är förälskade, förtjusta, kära. Men föremålet för vår beundran rider vidare, mot nya äventyr, och förstår inte vad de går miste om 😂

Ja, det är ju både med ironi och egensinnig humor som jag skriver det här. Men här finns också det där lilla unset av sanning, och en besvikelse om uppstått mer än en gång de senaste åtta åren.

Mumin och jag, vi får trösta varandra ❤ Och Lilla My, hon får gärna komma med sin syn på saken 🙂