Suosi suomalaista

Gynna inhemskt – i detta fall finskt (suomalaista), brukar man säga.
Jag är ju en supporter av Muminfamiljen och jag gillar även Marimekko. Behöver alltid papper, olika sorters block och häften att göra anteckningar i, så i dag blev det inköp i lokala bokhandeln.

Hör och häpna – jag köpte en julklapp också! Det händer mycket sällan att jag är ute i SÅHÄR god tid 😀
Och så blev det dokumenthållare och plastfickor (ja, tyvärr… plast), vilka jag behöver då de administrativa uppgifterna ökade i jobbet.

Medan städfirman torkade golven i mitt hem och tvättade fönstret som en fågel bajsat på… (tror inte att jag får fast marodören och kan ställa den inför rätta så att den skulle tvingas tvätta efter sig)… var jag runt på stan med min syster, bland annat på paj och bulle i Café Vaherkylä.

Nej, Lovisaborna parkerar inte såsom bilisten där borta verkar göra 😀

Märkliga arbetstider

I natt slutade jag skriva om Tors matcher kring tolv på natten. Det är inte så konstigt då jag kom åt att börja jobbet först halv tio. Efter matchen är det alltid presskonferens och för det mesta går jag på dem för att kunna skriva lite mer än bara ett matchreferat.

Jag minns när jag höll på med det här jobbet vid sidan om mitt andra, dåtida heltidsjobb. Efter att ha suttit vid datorn och skrivit intensivt i två timmar, bearbetat bilder, skickat ut pressmeddelanden och delat bilder+länkar på social media… var det omöjligt att få sömn direkt.
Då kändes det ganska tungt många gånger – fastän jobbet var roligt.

Många sådanahär bilder blir det. Av ryggar :-)
Många sådana här bilder blir det. Duger inte att sända till media fastän skärpan är hygglig.

Fördelen med frilansjobbet är att jag kan styra arbetstiderna själv, ganska långt. Självklart finns en massa deadlines och jag arbetar som sagt ibland underliga tider på dygnet, men jag trivs och det är huvudsaken.

Och just det! Tor vann! Tog sin första seger den här säsongen.

Sov till nio och gjorde mig sedan klar för att träffa en väninna från Borgå som jag inte sett på många år. Det var trevligt att träffas Päivi! Hoppas vi ses snart igen.

Förmiddagskaffe och smörbulle på Café Vaherkylä.
Förmiddagskaffe och smörbulle på Café Vaherkylä.

Här snålade man inte…

… med grädden! Träffade en barndomsvän på Café Vaherkylä. Hon åt körsbärstårta med cappuccino och jag kladdkaka med svart kaffe. Bägge fick vi rejäla klickar med grädde!

Hallå! Vart tog kladdkakan vägen? :-D
Hallå! Vart tog kladdkakan vägen? 😀

Av min kära vän fick jag som påskpresent ett paket pepparkakor, som mig veterligen endast kan köpas i Åbo, eller i västra Finland – men inte i Lovisa.

Tanniset - spröda, jättegoda pepparkakor.
Tanniset – spröda, jättegoda pepparkakor.

I kväll ska jag träffa en annan väninna och hennes man. Vet inte vad jag blir bjuden på annat än fårstek och snaps 🙂 Beundrar människor som kan och orkar tillreda allt möjligt gott. Å andra sidan är jag inte den mest tacksamma gästen för jag är rätt kräsen… ska helst vara supersmå gourmetportioner för mig 🙂 Men jag brukar säga att jag tar seden dit jag kommer, jag kräver inte specialmottagande.

Jag som inte hade planerat så mycket speciellt för min långa semester har haft full fräs i snart tre dagar. Tur att jag är ledig ännu veckan efter påsk, den kanske behövs för att jag ska kunna ta igen mig.
I morse fick jag sms och ett par intressanta bilder av M. Vem vet om jag förirrar mig till Helsingfors nästa vecka 🙂

Beväpnade tonåringar i skogen

Fin avrundning på träffen.
Wienerbröd för svärmor och makens faster, chokladkaka för mig.

Svärmor, FasterAster och jag tog en långpromenad i dag. Den förde oss från sommarstället via gamla stan till loppmarknaden på Mariegatan. Innan vi åter styrde kosan hemåt avnjöt vi de här smarriga läckerheterna med kaffe på Café Vaherkylä.

På väg hem över åsen råkade vi på ett gäng maskerade och beväpnade tonåringar i trakterna kring Kuckustenen. En del av dem såg riktigt farliga ut.
Men det var förstås inte något värre än några killar som spelade paintball i skogen.

Firade första finlandssvenska kvällstidningen

Har precis laddat ner Hufvudstadsbladets första kvällstidning.
Har precis laddat ner Hufvudstadsbladets första kvällstidning.

Tidningen Hufvudstadsbladet gav i dag ut det första numret av sin kvällstidning. Läs mer om det här.
Jag skulle fira det med en fastlagsbulle, alltså en semla, på Café Vaherkylä, men alla bullar var slutsålda. Det fick bli en smörbulle i stället!

Hbl är den första finlandssvenska dagstidningen som ger ut också en kvällsupplaga. Fem gånger i veckan kan man läsa Hbl två gånger per dag, den ena gången dock "bara" digitalt.
Hbl är den första finlandssvenska dagstidningen som ger ut också en digital kvällsupplaga. Fem gånger i veckan kan man alltså läsa Hbl två gånger per dag.

Jag tyckte innehållet var intressant. Tidningen var 26 sidor tjock men upplägget var inte som den vanliga tidningens, uppdelat i spalter. En del av sidorna utgjordes av annonser.

Det blev nästan ett litet slagsmål om paddan mellan maken och mig, för Hbl Kväll innehöll en nyhet om en svensk formel-ett förare. Och så var där en bild av två män som pussades.

Men det är ingen idé att jag avslöjar allt om tidningens innehåll här. Bekanta dig själv med den!

Från caféet vandrade vi hem över åsen. Det var minus 14 grader kallt och visst är landskapet vackert.
Från caféet vandrade vi hem över åsen. Det var minus 14 grader kallt och visst är landskapet vackert.

Sol över vinter-Lovisa

Jag är på väg från jobbet, som ligger hundra meter bakom mig, längs Mannerheimgatan mot torgmiljön. I byggnaden till vänster finns restaurang Bella. I samma kvarter hade vi redaktionen förr.
Jag är på väg från jobbet, som ligger hundra meter bakom mig, längs Mannerheimgatan mot torgmiljön. I byggnaden till vänster finns restaurang Bella. I samma kvarter hade vi redaktionen förr.
Nu har jag sneddat över kyrkans parkering och framför mig finns gamla tingsrätten. För ännu längre sedan fanns här ett apotek. Glasburen är en del av Aktia-banken.
Nu har jag sneddat över kyrkans parkering och framför mig finns gamla tingsrätten. För ännu längre sedan fanns här ett apotek. Den mörka ”glasburen” som syns intill huset längre ner i backen är en del av Aktia-banken.
Visst har vi ståtliga byggnader i centrum av Lovisa? Och solen sken i dag från en klarblå himmel. Gatan heter Alexandersgatan och när jag vänder på klacken här börjar jag gå mot Café Vaherkylä där jag ska luncha.
Visst har vi ståtliga byggnader i centrum av Lovisa? Det här är vårt rådhus.
Och som ni ser, solen sken från en klarblå himmel i dag. Gatan heter Alexandersgatan och när jag vänder på klacken här börjar jag gå mot Café Vaherkylä där jag ska äta lunch.
Eftersom jag tidigare visat den delikata kycklingsoppan jag brukar äta visar jag i dag cafeterians fina bordsdekoration.
Eftersom jag tidigare visat den delikata kycklingsoppan jag brukar äta på cafeterian visar jag i dag i stället en fin bordsdekoration som fanns där.

Dagens tre bilder

Soppan ser kanske inte så delikat ut på bild. Men Café Vaherkyläs kycklingsoppa som serveras varannan torsdag är min stora favorit.
Café Vaherkyläs kycklingsoppa som serveras varannan torsdag är min favorit.

Hahaa, ser kanske ut som en fängelsemåltid. Vatten, bröd och lite soppa 🙂

I serien av trevliga toaletter kommer här en bild från Café Vaherkyläs.
I serien med bilder från trevliga toaletter kommer här en från Café Vaherkyläs.

Tja, man kanske inte ska tala om serie då jag tillsvidare bara publicerat bilder från två toaletter, Ölvins och Café Vaherkyläs. Men det är väl en bra början ändå?

Luciaföljet som består av lucia Johanna och tärnorna Jonna, Klara och Emilia uppträdde på de ensammas jul.
Luciaföljet som består av lucia Johanna och tärnorna Jonna, Klara och Emilia uppträdde på de ensammas jul.

Och sedan hade jag glädjen att å jobbets vägnar få se luciaföljet uppträda på församlingarnas julfest för de mindre bemedlade i staden. En fest som för närmare trettio år sedan fick namnet ”De ensammas jul”. Då riktades hjälpen närmast till alkoholiserade män som bodde på stadens soptipp. I dag har ensamheten många ansikten i samhället. Någon saknar släktingar, andra har kärv ekonomi och är därför utslagna.

Finfinaste kycklingsoppan

Tyvärr framträder inte rätt färg på soppan på den här bilden. Varannan torsdag serveras nämligen denna finfina kycklingsoppa på Café Vaherkylä i Lovisa. Konstistensen är krämig, len, mjuk. Jag kan inte beskriva den så att det skulle ge rätt åt rätten. Soppan innehåller rejäla kycklingbitar, varken för stora eller för små. Rotsaker har också mixats ner.
Jag tror alltid att jag ska ta två tallrikar, men efter en brukar jag vara mätt.
Till efterrätt blev det en punschrulle för maken och en havreflarnsrulle för mig.

Snart måste jag börja packa – för i morgon bär det av mot Stockholm. Jihuu! Där lär våren vara längre kommen än här hemma 😀