fåglar

Fåglar är roliga att fotografera

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Men svårfångade också, så som det ska vara. Svåra att fånga i naturen, där de ska få flyga fria. Och svåra att få på bild då de tar till flykten.

Skärpan blev här på stenarna och fågeln for sin kos 😀

”Nåja, jag må väl sitta still en stund då, men jag hör när din kamera blippar, du har visst automatisk inställning för skärpan? Och om jag inte vill sitta kvar så länge så sitter jag inte, men en gång må jag väl som sagt då göra det”.

Här finns det allt möjligt att äta, kanske den här fågeln tänker. Lovisaviken var nästan spegelblank i måndags när bilden togs.

Jag använde teleobjektivet, och som jag tidigare skrev, skulle gärna köpa ett ännu bättre. Kanske jag får råd nån gång.

Veckorna flyger iväg, tycker att det nästan jämnt är hjälpa-mamma-torsdag, som i dag. Nu har syrran också fått ställa upp lite extra med besök på hälsocentralen då mamma hade fått några utslag som behövde kollas. Infektionsvärdet var det inget fel på, så hon slapp antibiotika. Blev en del receptbelagda krämer istället.

Som motvikt till anhörigvården och mina jobbuppdrag för olika tidningar tar jag nu kameran och naturen. Hösten kanske bjuder på spännande färger? Och härlig värme just nu, +18 och sol. Skulle gärna få fortsätta så till jul!

”Jag tror nog att jag flyr fältet om det blir minusgrader och snö” säger sädesärlan.

”Jag skulle gärna flyga söderut med dig om jag bara kunde”, säger ja.

Fåglar och fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Ringduvan bygger bo i en granhäck. Jag tycker det skulle kännas lite stickigt i rumpan, men fågeln må nu avgöra själv var den vill bo. Den hämtade olika material till sitt bo, landade så här att jag hann få bild, och dök sedan in i häcken som svajade till under den tid som fågeln rumsterade om där. Sedan flög fågeln ut igen för att hitta mer byggmaterial. Det är bråda tider får vissa fåglar nu!

Här sitter en annan duva och hoar. Snett nere till vänster om duvan syns en koltrast. Aj, inte? Ja men den är nog där 😀 Fåglarnas liv är intressanta att följa. Jag fantiserar om vad de tänker och säger.

– Var hämtade du det där byggmaterialet, frågar fågel A.
– Jag hittade det där från andra sidan häcken, från en hög med kvistar som grannen lämnat, svarar fågel B.
– Aj näääi, säger fågel A. Jag gjorde samma ifjol och det var nog det sämsta materialet jag nånsin haft. Flyg till Johanssons tomt, där hittar du bättre material.
– Tusen tack för tipset, säger fågel B.

Hos Elisamatilda är det ”Borta men inte glömd” som gäller.

Vilken handling som du gjort i veckan vill du gärna få ogjord?
– Kommer inte på något. Ibland säger något ogenomtänkt, men brukar försöka vara finkänslig.

När senast raderade du något?
– Det sker dagligen, och flera gånger, att jag raderar mejl. Får så pass många, också skräp, och de ska städas bort direkt.

När har du varit glad över inställda planer?
– Glad känns som fel ord, men lättad är jag ofta då möten inhiberas om det är så att jag ändå har fullt upp den dagen.

Vad glömmer du oftast på väg ut genom dörren och som du får vända tillbaka för?
– Då jag bor ensam är jag noga med nycklar och mobiltelefon, men ibland har jag glömt skräppåsen på golvet i hallen och då får jag gå ett varv till senare.

Hur ser du till att komma ihåg något du ska göra dagen efter?
– Listor, listor, listor. Skriver upp, bockar av.

    Glad måndag, en gång till!

    ~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer
    Det blev en kort cykeltur i sommarvärmen. Med hjälm på huvet blev håret varken mindre flottigt eller vackert, så ibland tänker jag då jag går till affären att andra nog kan tycka att jag ser vild ut. Munskyddet räddar ju bara halva nunan 🤣

    I Kapellparken finns en trevlig konstutställning och det var så somrigt och fint där.

    Tero Maksimainens skulptur under temat Luontorauha, Lugnet i naturen.
    Glada fåglar av Eija Sandberg.

    Bygger upp fotoarkiv

    ~ Carita Liljendahl ~ 11 kommentarer

    Har fått smak på det här med att ta en liten promenad eller kombinerad sådan med cykeltur, vilket betyder att jag leder cykeln ibland 😎 Knäpper bilder lite här och där, utan att komponera eller fundera desto mer.

    Läste en bra krönika i Huvudstadsbladet i dag, dessvärre är den öppen bara för prenumeranter. Men den handlar om att vi ska ta foton, dokumentera vardagen, men inte tillrättalagd för Instagram eller Facebook, utan mer med tanke på eftervärlden. Och att vi ska skriva dagbok eller ens några rader varje dag så att de som städar upp efter oss, då vi har lämnat denna jord, förstår hur vi har tänkt, blir delgivna konkreta minnen.

    Under min runda i dag träffade jag de här fåglarna som hade en pratstund vid ån. Eller egentligen tror jag fågeln till höger säger ”Va?! Jag hör inte vad du säger, forsen dånar så!”
    Ja, vem vet vad fåglarna diskuterade. Kanske världsläget? Eller var de ska hitta mat? Eller vad fåglarna i trädet intill hade talat om? Eller att våren är sen men att utsikten är fin.

    Den skygga Greta Garbo

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Glömde nästan tid och rum då jag besökte min syster – och bra är ju det då jag har några dagar ledigt från jobbet.

    När det är så varmt som det är just nu, kring +31 grader – då orkar inte ens fåglarna flyga.

    Ett fågelbad hos min syster.

    Vi såg EN fågel, en flugsnappare tror vi det var, som flög på gården och besökte äppelträdet. Men så fort som min kamera med teleobjektiv kom fram försvann den skygga fågeln som jag gav namnet Greta Garbo.

    Flera timmar satt jag med kameran i högsta hugg, som en tålmodig naturfotograf ska göra. Men, Greta Garbo visade sig inte en enda gång, och inte hennes släktingar heller.

    Tomt var det här! Kärleksnästet duger inte?

    Men skam den som ger sig. Jag tog en massa andra bilder istället. För det är inte så ofta jag får den chansen, att jag kommer bort från Lovisa city och ut på landet, ända bort till Antby 😀

    De bilderna visar jag en annan gång!

    Veckans ord – LYCKA

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    LYCKA är ett stort ord. Men jag kan känna lycka över väldigt små saker i vardagen. Lycka är inte alltid förknippat med kärlek mellan två personer, men det är förstås även det.

    Jag kände lycka då vi kunde ta ut mamma på en tur i rullstol efter att hon legat tre veckor på sjukhus. Lycka över att orken tycks återvända för henne.

    Men jag väljer att illustrera LYCKA i Sannas fotoutmaning med tre fågelbilder från naturen. För jag känner åter en sällsam vardagslycka då jag ger mig tid att förflytta mig i naturen, eller i Lovisa stadsbild överlag, och ta fotografier.

    Det här ser väl aningen huvudlöst ut…

    Men hallå! Du har ju ett huvud!

    Okay. Jag var inte intressantare än så 🙂

    Månadsbilden – oktober

    ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

    Och se! I kalendern fanns fågelbilder som jag hade kunnat använda i Sannas utmaning Veckans ord 🙂 Men bilderna fanns allt för nära.
    Visst är det ofta så att vi missar det som ligger närmast vår näsa… eller inte ser skönheten vi har omkring oss. Liksom så att vi blir blinda för det vackra i vår hembygd.

    Bild från Minna L Immonens kalender.

    Och så konstaterade jag till min stora glädje att miljonstrecket för sidvisningar på Flag Counter nu har överskridits! Hurraaa!

    Stridstuppar på jobbet

    ~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

    Jag ser dem varje dag. Stridstupparna på jobbet.
    De sitter på min Macbook air. Eller ofta ligger en av dem omkull.
    Troligen för att den fått en knuff av den andra.
    Jag vet inte hur det går till, för jag lyfter alltid upp dem, säger att de måste försöka vara vänner. Man får inte slåss.

    - Det var ditt fel! - Nej, det var ditt!
    – Det var ditt fel!
    – Nej, det var ditt!

    Men likt förbaskat ligger en av dem, ibland båda, på rygg då jag återvänder till jobbet. Jag förstår inte hur det har gått till, och frågar jag fåglarna skyller de på varandra.
    Ändå kan jag inte låta bli att gilla dem.
    Kanske för att de påminner om Adrian och mig.
    Bakom de rynkade ögonbrynen döljer sig en märklig kärlek.
    Och jag är säker på att fåglarna fnissar tillsammans då jag inte hör det.

    Åter en dag bakom mig

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Alla grödor har varit sena i år på grund av kalla juni. Nu börjar de blommor som såddes från frön visa sig i bänken på sommarstället.
    Alla grödor har varit sena i år på grund av kalla juni. Nu börjar de blommor som såddes från frön visa sig i bänken på sommarstället. Eller ja, kanske det är en höstblomma, jag vet inte 😀

    De kom inga pumpor i år på sommarstället och luktärterna blev, så som jag redan skrev, mycket skrala jämför med i fjol.

    Det var ju kallt och regnade mycket, rentav snöade, i juni – så vi tror att många grödor därför blev sena eller inte klarade sig alls.

    Mycket har varit konstigt den här sommaren – till exempel mitt liv. Men sakta ska väl allting vända, och så som en vän skrev till mig – när det är som värst kan det bara bli bättre. Kloka ord.

    Och om jag inte hade skrivit så öppet här om mina känslor hade jag aldrig hittat alla de medsystrar, eller ödessystrar som jag också kallar dem. Till och med några män har hört av sig och berättat om sina motgångar, om känslorna av hopplöshet, tomhet… men också om hur allting sedan en dag vänt och blivit bättre.

    Den här markkryparen sådde jag på sommarstället ifjol. Den klarade vintern bra och har vuxit lite i år.
    Den här markkryparen sådde jag på sommarstället ifjol. Den klarade vintern bra och har vuxit lite i år.

    Glädje och sinnesro finner jag på släktens sommarställe och där har jag lov att tillbringa tid fortfarande fastän maken och jag separerat.

    Ekorrarna, hackspetten och en del små fåglar gillar att vi lägger ut nötter på fågelbrädet. Har tänkt fortsätta göra det hela hösten, vintern och våren fastän jag flyttar in till stan.
    Ekorrarna, hackspetten och en del små fåglar gillar att vi lägger ut nötter på fågelbrädet. Har tänkt fortsätta göra det hela hösten, vintern och våren fastän jag flyttar in till stan.

    Tredje dagen på jobbet gick bra. Jag var ansvarig för layouten och vi gjorde tjugo sidor. Reportagen är roliga att laya, speciellt då det finns många och bra bilder att välja bland.

    På eftermiddagen hade vi idémöte och jag kände bara hur skallen var tom. Jag vet att kollegorna förstår om det inte just nu kommer så mycket kreativt ur min hjärna, jag har mycket annat att tänka på för att få vardagen fixad.
    Men plötsligt dök ett par idéer upp! Kanske det beror på att man är i en kreativ omgivning och har inspirerande kollegor! Hurraaa för dem!