Äntligen chokladpinnar i Lovisa!

Mumsfilibabba!

Trodde knappt mina ögon då jag såg de här chokladpinnarna i K-Supermarket i går. Sådana köpte jag ofta i Grekland, Italien, Frankrike, Spanien… Goda att ha med på stranden 🙂

Men nu reser man ju knappt nånstans mer, och inte reser jag bara för några chokladpinnars skull 😀

Jag köpte direkt fyra paket. Täcktes faktiskt inte tömma hela hyllan, men hade god lust. För vem vet, pinnarna finns kanske bara tills dom tar slut och sedan kommer inga nya. Liknande fanns under någon månads tid för ett år sedan i S-Market, men plötsligt togs dom inte in mer.

Som kund känner man sig jättelurad när man först hittar nåt som är gott och som man vänjer sig vid… och sedan plötsligt finns det goda inte längre. Långnäsa!

Nåt annat som är gott är gurkmejalatte och focaccia på Café Favorit. Tror inte de tas bort från disken i första taget. Njöt av dem ute i kafeterians trädgård i går.

Nu vill nog ingen pussa mig!

Jag har ätit vitlöksbröd och nachos med salsa tillsammans med Ann-Britt. Gott var det som bara den. Focaccian såg blek ut men smaken var superb!
Ensam hemma som vanligt nu och säkert lika bra så med vitlöksdoften i truten 😀

Jag är så glad för att jag ritat in två lediga dagar i min kalender. Väckarklockan ringer inte i morgon. Jag har inga måsten. Däremot har jag listat saker jag VILL göra. Kanske köpa en lampa till balkongen så att där blir ännu mera mys-pys-stämning.
Utöver det ska jag läsa mina vänners bloggar, äntligen med tid!
Eventuellt röja lite i skåpen och senare föra kläder och saker till en Röda Korset-insamling.

Två dagar får bli som dom blir, men styrda av jobb är dom inte. Jobbar jag så gör jag det för att jag vill göra det, för att skrivandet ändå utgör en livsstil för mig ❤

Bilder från helgen

Den här dammen, Kungsdammen, har jag visat bilder på förr. Favorit i repris alltså.

Här åkte jag ibland skridsko som barn. Dammen ligger på drygt hundra meters avstånd från mitt barndomshem.

Focaccia med aubergine och lite chili, bland annat.

Olga som bor i Kungsdammens hus är en mästare på att baka. Där finns alltid något gott att äta och dricka då gården och/eller huset håller öppet under olika evenemang.

Kungsdammens trädgård sedd från dammen.
I trädgården kan man njuta av en kopp kaffe, saft eller bakverk. I gårdsbyggnaden finns också butik.

Det är fortsatt mulet och svalt, regnar troligen också lite. Alltid synd då det regnar på en marknadsdag, men jag ska snart gå och kolla om där är folk i rörelse ändå!

I morgon är en ny dag

Frukostbröd i morgon.
Frukostbröd i morgon.

… och då ska jag äta focaccia till frukost. Man får glädja sig åt det lilla i vardagen.

I dag har jag haft min fjärde ledsna dag på raken. Väldigt mycket ilska har kommit ut och många tårar har det blivit. Hade kunnat vattna grödorna med dem, men natten mellan måndag och tisdag kom det faktiskt ett rejält skyfall så det får räcka med det.

I dag hade jag en ganska lugn dag på jobbet, skrev lite sport, bokade en intervju för nästa vecka och startade onsdagens layout. Jag är tacksam för att jag har förstående kollegor, och några som kramar om mig och ja… till och med bakar en kaka!

På eftermiddagen kollade jag läget i nya bostaden där renoveringen ännu är oavslutad. Men gården har i alla fall fått ny asfalt nu!

Kvällen avslutades med sista avsnittet av Allsång på SVT i goda vänners lag.

I dag har jag fått en del fin respons på min blogg. Både i kommentarsfälten och via sms. Så även om jag ibland har en känsla av att jag är knäpp som öppet skriver om mitt liv, känner jag också att det jag skriver om berör många.

Jag vill aldrig nånsin undertrycka mina känslor. Och om jag i dag eller i framtiden kan hjälpa någon annan olycklig människa som tvingas gå igenom något liknande som jag de senaste månaderna – då vill jag finnas där. Jag kan lyssna, stödja och förstå för jag vet vad det innebär att bli övergiven.
Kanske jag i framtiden kan bli en stödperson.

Soppa och focaccia

Korvsoppan jag tillredde i går.
Korvsoppan jag tillredde i går.
När den nästan var slut kom jag på att jag kanske kunde fotografera den.

Om jag ändå alltid hade kameran med mig. Då skulle jag uppfylla regel nummer ett.
Om jag sedan också skulle komma ihåg att använda kameran. I ur och i skur. Då skulle jag uppfylla regel nummer två.
För att kunna servera er aktuella och kanske rentav intressanta blogginlägg.

Nu serverar jag bara soppa och focaccia.

Köpte en focaccia i samband med vinprovningskvällen i går.
Köpte en focaccia i samband med vinprovningskvällen i går.

Hahaa, ser först nu att brödet ser ut som ett ansikte. Ett förvånat sådant 🙂

The focaccia asks: How did I end here?
(jag kan inte säga det på italienska)