företag

Jag känner allt mer…

~ Carita Liljendahl ~ 32 kommentarer

… att jag har rätt att ge mig själv tid.
Jag behöver känna efter vad jag vill göra resten av mitt liv.
Det kan gå någon dag då och då att jag bara är hemma och pysslar med sådant som ger mig sinnesro.
Andra dagar har jag full fräs från morgon till kväll med olika arbetsuppdrag.
De ger mening i mitt liv, ett socialt umgänge en människa inte ska vara utan.

Men – jag tänker ofta på att det troligen är först nu som jag har landat efter smällarna jag fick 2014–2015.

Den första kom  i maj 2014. Den kärlek jag trodde på höll inte. Min man hade hittat en annan, han ville få ut mer av sitt liv än jag kunde ge honom. Det blev en för mig ofrivillig skilsmässa.

Sedan kom nedläggningen av tidningen jag älskade, totalt lokala Östra Nyland som blev regiontidningen Östnyland i januari 2015. Jag miste många fina arbetskamrater, rötter revs upp.

Bilden är tagen genom ett bussfönster. Under sådana färder har man tid att tänka på mycket.
Bilden är tagen genom ett bussfönster. Under sådana färder har man tid att tänka på mycket.

Men det är klart att jag stretade vidare. Det fanns inga alternativ. Jag kunde ha lagt mig ner för att bara dö, men det gjorde jag inte.

Nu 2-3 år efter de här stora omställningarna i mitt liv tar jag en dag i sänder.
Ibland är jag orolig. Hur ska jag klara ekonomin på sikt? Med besparingar går det en tid, men vad händer sedan?

Jag tycker själv att jag har varit modig. Som sagt upp mig från en fast anställning, lyssnat till hjärtats röst och satsat på ett eget företag. Jag ångrar ingenting.

Varje kväll, många morgnar också – tar jag några stilla samtal med kraften jag tror på. Har jag klarat mig så här långt klarar jag mig alltid några dagar, några månader till.
Högre krav än så behöver jag inte ställa på mig själv.
Jag önskar att du som läser det här inte heller ska vara för sträng mot dig själv.

Det finns något som kallas tillit.

Fina fönster, del 127

~ Carita Liljendahl ~ 13 kommentarer
Solnedgång på Finska viken.
Solnedgång på Finska viken.

I dag har jag varit på ett pressinfo och efter det tog jag mig an en del försäkringsärenden. Vissa avgifter är lagstadgade och gör ju nog en företagare fundersam… Tänk om mina inkomster någon månad är så små att jag inte har råd med pensionsavgiften. Vad händer då?

Jag fick svaret att det är bara att betala men frågan kvarstår ändå. Om det inte finns pengar till det?

Nå, nu vill jag bara blicka framåt och lita på att allt ordnar sig på något sätt.
En stor sten skulle falla från mitt hjärta om vi fick vår bostad såld, det vill säga den som ex-maken och jag ännu äger tillsammans. Jag är tacksam om de av mina vänner i södra Finland som läser min blogg delar länken på sociala medier.

I morgon kommer flyttlådorna. Sedan vet jag ju minsann vad jag gör de närmaste dagarna 🙂

Min chef tycker att jag…

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… behöver några dagar ledigt, så han (läs: mitt manliga jag) säger att jag kanske borde åka ut och segla några dagar. Endast där kan jag koppla bort helt från sådant som har med företaget att göra.
Han är mycket trevlig min chef ❤

Första doppet i havet blev så sent som den 20 juli. Tror att det inte var mer än femton grader men oj så skönt det var :-)
Första doppet i havet blev så sent som den 20 juli. Tror att det inte var mer än femton grader men oj så skönt det var 🙂

Efter att ha tvättat alla mina mattor (de är inte så många, jag har sparsamt av allt i sådan väg nu) var det skönt med ett dopp i havet i går. Här är det frågan om en lugn vik, men en del av havet och Finska viken ändå 🙂

Jag har haft så otroligt mycket att göra de senaste dagarna. Möten som har med mitt företag och kommande jobb att göra, möte med en förening där jag är sekreterare och med om att förbereda en sommarfest.

Jag har fotograferat historiska hus, skrivit artiklar både för bloggar och tidningar – och jag har själv gett ett par intervjuer.
Det är så roligt alltsammans men jag måste nu lyssna på min chef som säger att det är viktigt att vila. Jag bör ibland komma bort från allt som har med bestämda klockslag och deadlines att göra.

Så för säkerhets skull gör jag några förhandsinställda inlägg för fredag-lördag-söndag-måndag 🙂

Firade nytt hyreskontrakt med kaffe och kaka.
Firade nytt hyreskontrakt med kaffe och kaka.

Och så träffade jag min nya hyresvärd. Vi konstaterade att vi ”ingår registrerat partnerskap” och firade det med kaffe, chokladkaka, vispad grädde och hallonsås på Runda Munken i Lovisa.

Jag har trivts otroligt bra i min trea men tror att jag kommer att göra det i tvåan också. Mot slutet av augusti får ni se bilder därifrån.

 

Segelturen på karta

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Om någon är intresserad av vår seglingsrutt syns den här.
Bilden går att förstora genom att klicka på den. Om den inte första gången öppnar sig som stor gör den det då du klickar en gång till på bilden där den öppnat sig.
Röda linjen är vägen ut, blåa vägen hem. Ankrings- och övernattningsplatserna har markerats, likaså platsen där jag slängde flaskposten 🙂

Älskar gamla sjökort så det var kul att Robin ritade ut vår rutt på ett sådant.
Älskar gamla sjökort så det var kul att Robin ritade ut vår rutt på ett sådant.

I dag har jag rätt mycket jobb inom mitt företag men i kväll och under helgen har jag tänkt koppla av. Även om jag nu allt mer går över till att jobba med olika projekt måste jag se till att ha ledigt då och då.

Fina portar, dörrar, del 7

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Har hunnit med en hel del i dag.
Bland annat sådant som har med mitt företag att göra, det måste jag ju sköta då som jag inte jobbar på tidningen.
Just nu testar jag också lite proviant. Sådant som ska klara några dagar utan kylskåp.

Men innan jag kan berätta mer om semesterplanerna och allt möjligt annat roligt som är på gång får ni hålla till godo med några fina dörrar och portar från Postbacken i Illby i Borgå.

Del 6 i serien finns här.

Fin_port_fasad_PostbackenFina_dörrar_portar_Postbacken

Något jag har svårt för

~ Carita Liljendahl ~ 34 kommentarer

… är skattedeklarationer. Jag fattar inte ett dyft av allt som ska fyllas i. Tidigare, då jag inte hade mitt företag, var det ganska simpelt. Jag hade min inkomst och ägde en lägenhet, allt det där höll andra utifrån reda på. Det var liksom bara att skriva under.
Men nu har jag hyresintäkter och ett företag och jag har inte en blekblå aning om i vilken ända jag ska börja. Drar mig till och med för att öppna kuvertet.

Ska vara gjort senast den 10 maj...
Ska vara gjort senast den 10 maj…

Har varit väldigt trött några dagar och känner mig frusen så vem vet vad som är på gång. Är lite nere så där allmänt sett också, men så brukar det ju vara i livet. Det går upp och det går ner.

Försöker glädja mig åt solen som skiner i dag, fåglarna som kvittrar och brummet av motorcyklar som är verkliga vårtecken.
Dessutom hör jag barns skratt och fötter som trummar mot golven i någon av lägenheterna nära min. Det var länge sedan! Här har varit väldigt tyst, vilket också är skönt. Man vill ju inte ha värsta röjgänget som granne. Men LITE ljud från normalt vardagsliv ska det finnas.

Hoppas på en bättre dag med mer ork i morgon. Jag är ledig från jobbet och hade tänkt dokumentera min dag med vardagsbilder här på bloggen.

Jag – en penningtvättare?

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer
Utdrag ur handelsregistret.
Utdrag ur handelsregistret.

Sedan en tid tillbaka har jag ett eget företag. Jag håvar inte in några stora summor via det, tvärtom – hittills har jag enbart haft utgifter. Bara etableringsanmälan kostar 110 euro…

Hade jag vetat hur mycket jobb det innebär att starta ett eget företag, så vete katten om jag alls hade kastat mig in i karusellen. Men nu är allt gjort, med stor hjälp av företagarcentralen på orten.

För det här med deklarationsperioder för skatter på eget initiativ, bokföring, räkenskapsperioder, bokslut, uppskattning av omsättning, moms och annat skattetekniskt… det är jag ärligt sagt ingen hejare på.

Det är många blanketter hit och dit som man ska hålla reda på. Att bara ringa skatteverket för att få en ändring till exempel gällande deklarationsperiod går INTE. En rättelseyrkan bör lämnas in via en särskild blankett.

När jag öppnade mitt företagskonto fick jag också frågan ”sysslar du med penningtvätt”.
– Nej, inte mer än vad någon sedel i misstag åkt med i byxfickan i tvättmaskinen…

Om jag nu verkligen höll på med mystiska transaktioner mellan Finland och Uganda skulle jag väl inte ha berättat det till banken?

Men – jag är stolt för att jag fått allt det här gjort. För att jag har ett eget litet företag och så småningom kan fakturera för sådana jobb som inte har något med mitt heltidsjobb att göra.