frissa

Att fota sitt eget bakhuvud

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

… är ju inte så lätt, så jag lät frissan göra det i dag istället. I dag lät jag också fixa ögonbrynen. Det kniper ju till lite, men jag brukar tänka att det är värre i en del andra stolar, där andra gör annat än formar mina ögonbryn 😂

Jag sade också att jag vill ha dem lite mörkare, men också smalare – så att jag inte ser ut som Leonid Breschnev. Annars har jag alltid varit stolt över mina breda och tämligen ”buskiga” ögonbryn, ”ärvda” av min far 😀 Men too much är ju ändå too much 🙂

Här får ni dock enbart se hur frisyren ser ut i nacken och bak på huvet.

Igår kombinerade jag min happihyppely (syreskutt) promenad med att gå via Café Favorit och köpa hem en pavlovabakelse. Således är jag inte ut för att motionera med syfte att gå ner i vikt. Jag vill bara ut för att ta foton och få frisk luft och dagligen stärka benen så gott jag kan.

Seg maräng, grädde, syrliga bär och kolasås + fyllning. Det var mums det!

Nu har jag också börjat fotografera med tanke på Åkes söndagsutmaning, Veckans foton. Så att jag sparar en del speciella till den dagen. Men har också på lager en del som jag av olika anledningar inte hunnit få ut tidigare, så här kommer en Lovisabyggnad, ett egnahem som ligger vid Mästaregränd granne med gymnasiet. Jag var där nån gång i barndomen, ungdomen, då en bekant familj bodde där. Men nu har jag inte besökt huset på närmare 50 år tror jag.

Brev från HUS och behövdes paraply i dag

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

Det här är bara en symbolisk bild, jag har fotat mina levande ljus rätt ofta 🙂

Tankarna går inte att stöta bort helt. Fick brev från HUS i dag att jag i början av mars ska infinna mig i Borgå på undersökning. Det är bra att sådana görs, och såsom jag skrev tidigare i dag, det är sällsynt att cellförändringarna i dessa fall betyder cancer.

Glad är jag också för att undersökningar görs vartannat år, och OM det skulle råka vara något elakartat på gång så finns det chans att åtgärda det i tid.

Jag fick använda paraply i dag då jag gick till frissan. Det blåste också. Så då jag kom hem såg jag ut såhär.

Men håret blev äntligen klippt. Pannluggen hade blivit lång och bångstyrig 🙂

Nu ska jag börja elda, igår hann jag inte då jag hade tre uppdrag efter varandra. Och så ska jag skriva en eller två artiklar, få se vad jag hinner och orkar med.

Tankarna finns nog då och då i framtiden, på undersökningen, sjukhusets mottagning, och det fanns flera papper som skulle fyllas i med alla möjliga data.

Men nog ska här levas också. Den tid som finns kvar. Om det sedan handlar om några dagar, någon månad eller många år, det vet vi ju aldrig.

Vardagslyx, frissa och en fin tidning

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer
Var hos frissan idag och ville visa bilder på hur fint det blev. Men dessa selfien! Jag vet att jag inte ser så förfärlig ut som på de förvrängda bilderna, så jag ska be någon vän ta ett foto av mig en annan gång.

Vardagslyx, att kunna gå till frissan var femte, var sjätte vecka. Bara topparna nu, tvätt och frisyr. Nästa gång ett större projekt och i januari kanske ett ännu större 😀

Gjorde mig för en gångs skull ingen brådska då jag besökte mataffären. Talade där med bekanta och på vägen hem likaså. Köpte en inredningstidning. Inte så mycket för att börja jag behöver ändra något här hemma, men en eller annan idé kanske jag får.

Humörhöjande tapeter står det på pärmen. Jag ska inte tapetsera om. Men allt som är humörhöjande, i form av text, bilder, färger och annat behövs just nu då november är grå och blöt.

Jag har alltid gillat tjocka tidningar, med bra papperskvalitet. Fina bilder, inte så mycket text men lagom mycket att läsa ändå.

Ser ju inte direkt vacker ut här

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

… men efter frissabesöket kände jag mig som en ny människa. Det var sju veckor sedan jag var här senast.

Att gå hos frissan betyder för mig inte bara det att håret klipps och att jag får nya slingor. Under två och en halvtimme hinner jag och frissan också prata mycket. Det sociala umgänget, utbytet av vardagliga tankar, betyder mycket.

Fem en fredag hos Elisamatilda har KARRIÄR som tema.

Vilket jobb passar för någon som är din motsats?
– Någon som inte är utåtriktad och som inte vill jobba bland människor. En person som inte tycker om att uttrycka sig i skrift 🙂

Vad är det längsta du varit på en arbetsplats?
– Det jag nu håller på med. Journalist sedan 1987 fram tills idag, som egen företagare inom mediabranschen sedan 2016.

Finns det några stereotyper kopplat till ditt jobb/karriär?
– Kommer inte på några. Svår fråga. Kanske någon för tio, tjugo år sedan såg framför sig en skäggig man i rutig skjorta och säckiga manchesterbyxor då yrket journalist nämndes?

Vilken film eller tv ger ett bra porträtt av ditt jobb?
– Finns säkert många som beskriver journalistens jobb, men kommer inte på nåt just nu.

Vilken har varit din drömkarriär?
– Det jag gör i dag, att vara skrivande journalist och just nu även chefredaktör för en lokal tidning. Och att vara författare, som jag också är.

    Skyltsöndag, den 1 januari 2023

    ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

    Nu gäller det att öva att skriva det nya årtalet. Jag som skriver dagbok så gott som varje dag präntar ner året där. Det brukar gå ganska bra, men visst händer det att jag av bara farten skriver 2022. Då sätter jag en vit klisterlapp på, eftersom jag skriver med kulspetspenna, och så tar vi det på nytt. 2023 ska det vara!

    Året får en bra start med utmaningen Skyltsöndag som förvaltas av bloggvännen BP. Alltid lika kul att vara med och se hur andra skyltar om söndagar.

    Den här bilden togs på juldagen då jag var på promenad. Parturi-kampaamo = barberare-frisör.
    Kampa = kam. Parta = skägg.

    Hälsostegen, dag 13

    ~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer
    Vägarbetena på Östra Tullgatan har avancerat till korsningen med Drottninggatan. Dröjer till våren innan allt är klart.

    Hade fullspäckad kalender i dag som började med planering av följande Nya Östis från klockan 9 till cirka 12. Efter det lunchmöte, sedan frissa. Känns som att jag går ofta hos frissan men det var fem veckor sedan senast. Efter frissan ett par timmar jobb till.

    För att få dagens alla steg kombinerade jag dem med ärenden på stan och fick ihop 2941. Ingen toppnotering men målet för dagen nått med råge 🙂 Imorgon i mån av möjlighet lite fler steg igen.

    Att få tid för promenaderna har varit, precis som jag gissade, en utmaning ibland. Turerna måste ritas in i kalendern och hittills har det lyckats, tack vare att jag inte satte upp ett överambitiöst mål. Jag tycker att jag inte längre lika fort får ont i ryggen (inte efter 300 meter i alla fall), och får jag ont sätter jag mig ner på en sten eller en bänk 20 sekunder, eller stretchar och tänjer så att lutar mig framåt och nuddar med händerna i marken.

    Tio veckor sedan jag senast lät göra slingor. Tar dem bara vid vartannat besök. Det här var MIN tid den här dagen och jag var glad och tillfreds efteråt.
    Avrundar kvällen med pussel!

    Inte bekväm med för mörkt hår

    ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

    Så i dag blev det dags för lite slingor igen. Och nu känner jag mig åter bekväm, känner igen mig själv med andra ord.

    Man ser ju ut som en alien då man sitter där med plastpåse på huvet 😀

    Belysningen i taket spelar förstås sin roll i bilderna, men de här ligger ändå nära sanningen. Jag gillar då nyanserna är ljusa i pannluggen och uppe på huvet, men så där överlag har jag väldigt många olika nyanser i håret.

    Min riktiga färg är mycket mörk, men nu med åldern har den börjat skifta mot grått. Dock ändå inte till den grad att det skulle gå att låta växa ut som vackert vitt eller jämngrått. Min hårbottens färg är fortfarande nästan svart 😀

    Jag lät Luana fixa mitt hår. Hon har också nu en butik på nätet, tillsvidare såvitt jag vet bara på finska.

    Tant med foliehatt

    ~ Carita Liljendahl ~ 29 kommentarer

    Alla har väl hört talas om tanter med blomsterhattar?
    Och många har väl också hört uttrycket ”foliehatt” – Inte så särskilt smickrande.

    Såhär kan man se ut i frissan.

    Efteråt såg jag ut såhär.

    Jag tycker fortfarande att det är fruktansvärt svårt att visa bilder av mig själv där jag inte har nån make up (använder nästan aldrig!)… Rynkor, dubbelhaka… ja, varför är man så sträng mot sig själv?

    Jag ville ha lite ljusare hår igen. Känner inte igen mig i det mörkare, rödare. Så nu är det okay åter ett tag 🙂

    Och så är det Elisabeths namnsdag i dag. Även Lisbets och Liisas (finskt namn). Stormen som har dragit fram över Finland fick därför namnet Liisa.
    Mitt andra namn är Elisabeth, så grattis till mig!

    Tycks också vara den internationella mansdagen i dag. Så grattis alla män som jag känner ❤

    Inte lätt att be om hjälp

    ~ Carita Liljendahl ~ 31 kommentarer

    Bästa avslutningen på dagen. Delade en pizza med väninnan AB på Locale.

    Det är inte lätt att be om hjälp. Att medge svagheter, och att man är beroende av andra. Men precis så har det varit för mig de senaste veckorna under de dagar då jag inte klarat av att gå längre än 100–200 meter. Och att även inse att tiden för den sträckan kan kräva minst tjugo minuter.

    Så i dag beslöt jag mig för att be om hjälp. Jag kunde inte rulla ner för backen med cykel till frissan fastän vägen dit bara är cirka 700 meter. Det hade snöat under natten och vägen kändes inte trygg.

    Vännen Marina agerade taxi till frissan. Och inte nog med det. Hon hade två nybakade bullar, som ännu var varma i sitt paket, som uppmuntran till mig ❤

    På förmiddagen hade vi ett bra styrelsemöte med Nya Östis. Att efter det få sitta två och en halv timme hos frissan var också guld värt. Där kan man ju verkligen prata av sig, och sedan känna sig fin då man går ut.

    Min syster agerade kusk från frissan hem och som kronan på verket fick jag tillbringa ett par timmar med god mat på lokala Locale tillsammans med ytterligare en väninna.

    Undersökningarna som har med det onda i benet / ljumsken att göra fortsätter. Men jag klarar mig. Jag kan ju sitta och ligga, jag kan sova bra. Det finns många som har det mycket värre – har jag sagt förr.

    Det är bara att våga

    ~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

    … också då det gäller ny hårfärg. I går var jag för första gången i livet hos frissan på kvällen, vi påbörjade proceduren 18.45 och hemma var jag åter 21.30. Det var riktigt mysigt.

    Det är färger från växtriket som gäller nu. Jag litade helt på frissan Mona, hon har rätt känsla för vad som passar och vad som lyckas. Själv har jag svårt att beskriva hur jag vill att slutresultatet ska bli. Rödblond kan uppfattas på många sätt.

    Jag vet inte om topparna är riktigt så här ljusa eller om skenet från lampan gör sitt. Men mycket nöjd blev jag!

    Jag vill inte längre att kemikalier används då jag går hos frissan, och nu går jag också över till ekologiska produkter då det gäller hårvård. När flaskan är tom sköljer jag ur den och går till frissan för att få påfyllning. Då bidrar vi åtminstone lite till att minska på berget av plast.

    Mysbelysning då jag fick massage.

    I morgon var det tänkt att jag skulle åka till Uleåborg i norra Finland för att se Tors innebandymatch där. Men just nu vill jag inte störa min dygnsrytm. Att vakna fem på lördagsmorgonen och sedan sitta i en buss tio timmar natten mellan lördag och söndag känns inte bra just nu. Hur mycket jag än älskar att följa Tors lag, och att åka buss, sover jag inte bra i den. Det skulle betyda att jag behövde sova från åtta på söndag morgon en bit in på eftermiddagen efter den långa resan.
    Förr gick det bra, men för tillfället känner jag att kroppen säger stopp – den behöver en regelbunden dygnsrytm.