Bästa maten jag ätit på länge!

I går firades en Save Salttis-kväll, med mat och musik för en del av mesenaterna som deltagit i insamlingen för att rädda café-restaurangen som eldhärjades för ett år sedan.

Restaurangen öppnade åter på allvar i början av juli och det har varit fullt upp för alla där, inte minst i containerköket.
Det går inte att kortfattat beskriva vad jobbet med återuppbyggnaden har betytt för Skeppsbro-området, och för hela staden. Lika lite går det att förklara hur mycket vissa människor har jobbat med försäkringsfrågor, rivning, återuppbyggnad och allt det praktiska som hör till för att få verksamheten i gång pånytt osv.

Det blev god mat i skenet av levande ljus, musik och sång av Kalle och Mirella och trevligt umgänge.

Ena förrätten bestod av älgkött, tryffelmajonnäs, inlagd lök (pickels?) och puffat bovete.
Vegetariska förrätten; rostad rödbeta, getost, pinjenötter och lite annat som jag inte klarar av att översätta från menyn 🙂
Huvudrätt; stekt röding på en purébädd av blomkål, rostad blomkål, romanesco, chips på svartrot och en sås av surmjölk och dill.
Godare efterrätt har jag troligen aldrig ätit… Säsongens bär, gammaldags vaniljglass som låg på en botten av något jag inte kan beskriva och som inte fanns antecknat i menyn. Kladdig och krispig var den och till himlarna förde den mig 🙂
Jag tillsammans med väninnan Annette.

Det störtregnade nästan hela kvällen men vad gjorde det då alla kunde mysa inomhus.

Som minne fick vi också små kristalliserade kolbitar från branden, inlagda i en liten flaska.

Många möten, långa möten

Hade en mötesspäckad dag i går.

Det blir alltid trevligare då någon bjuder nåt gott! Hemma hos Anneli fick vi igår små salta bitar med pekannötter, getost och skinka. Sådant pill hon hade haft med dem. Och blåbärspaj!

Försvinnande goda små bitar.

I min kalender står det med stora gröna bokstäver över lördag och söndag: LEDIG! 😀

Jag lovar inte att jag inte gör något alls för Nya Östis, men jag ska inte sitta i timmar vid datorn och jag har inte åtagit mig översättningar. Jag vill ge lite tid åt mitt hem. Här finns mycket att pyssla kring.

Vänner ger krafter

I går var jag ute på mat och dryck på restaurang Ölvin med min vän Dimi.

Väninnans portion, toast med getost.

Att få prata om allt mellan himmel och jord, utan att behöva känna sig konstig på nåt sätt, det känns otroligt värdefullt. Lätta sina hjärtan och utbyta åsikter kan man ju inte göra ensamma via spegeln 🙂

En liten keramikskål som Dimi själv tillverkat fick jag som gåva. Jag hade varken födelsedag eller någon annan bemärkelsedag, hon är bara omtänksam ❤

Efter fyra år av olika former av förföljelser och trakasserier, vilka dessvärre inte ännu slutat helt, känns det ändå skönt att vissa cirklar börjar sluta sig.

Jag tror dels på karma, dels på att sanningar kommer fram, även om det kan dröja rätt länge ibland. Tiden arbetar för sig själv, att ha tålamod är ett måste, och den förmågan har jag mer eller mindre tvingats utveckla under de senaste åren.

Det finns alldeles säkert sann kärlek nånstans där ute, även för mig.

Ett bokmärke med mitt namn på bulgariska.

Getegott

Getost, färskost, honung, krossade nötter.
Getost, färskost, honung, finhackade nötter.

Jättegott, eller kanske man ska säga getegott?

Blanda 180 gram getost med 200 gram färskost.
Bred på knäckemacka, ringla över flytande honung, toppa med finhackade nötter.

Jag valde inte så omsorgsfullt i affären så jag tog naturell smältost i stället för färskost. Det tog ett tag att smula getosten och få en tillräckligt krämig konsistens, men slutresultatet fick godkänt av smakpanelen.

Vill du göra det till en ännu festligare förrätt? Toppa med en jordgubbe!

Min dag i bilder

Inspirerad av andra vardagsbloggare  tänkte jag i dag i korthet beskriva min dag. Ofta är det ju bara så att man glömmer fotografera, eller så tänker man på bloggfoton då näsblodet rinner…

Lite enahanda skulle mina frukostbilder säkert bli eftersom vardagsmorgnarna är rätt likadana. Tidningar, frukost och diverse andra bestyr, och precis alla av just dem – bestyren – vill ni nog inte se bilder av.

Men de här nejlikorna som Guuben har köpt har gett oss glädje många dagar.

Förmiddagen på jobbet gick åt till att kontakta tidningen Östra Nylands luciakandidater. De fick ett brev med information om när bilderna och intervjuerna kommer i tidningen. Vi planerar göra videoklipp för webben också. I morgon träffas vi alla första gången, då är det studiofotografering och kandidatkaffe på konditori.

Allt sker ändå inte via datorn och webben. Gamla hederliga blanketter ska fyllas i. Men de vi hade var verkligen gamla på riktigt så jag gjorde en som kanske inte andas 2012 vad kommer an på grafik och typografi, men som i alla fall har en färgklick.

En del av eftermiddagen gick åt till intervjun med en ny företagare i stan. Ett omväxlande jobb har jag – i dag lärde jag mig ”allt” om service för tunga trafikens fordon.

I kväll tillredde jag en enkel korvrätt. HK:s länkkorv, tomater, getost och riven emmental-mozzarella.

I köket kommer min barnsliga sida fram. Jag pratar med ostar och tomater. Tycker synd om korven som jag snitsade och som sedan inte ens blev vacker då jag klämde in getostbitarna och tomatskivorna. En enda röra blev det.
– Ja, du är då inte någon Mister Finland-korv men du blir säkert god ändå…

Och varje gång jag ser tomater på skärbrädet skulle jag vilja gå lös på dem som en ninja med ett svärd. AGAAAA, skulle jag ropa och sedan skulle man höra tsäp-tsäp-tsäp och därefter skulle tomaterna ligga i snygga små bitar och skivor på skärbrädet.