Igår ville jag inte alls kommentera valresultatet i USA. Att vakna till samma mardröm som jag gjorde i januari 2017 var inte roligt. Jag tittade från och till på nyheterna men inser att jag inte kan göra något åt slutresultatet, och vad allt det för med sig, så jag bytte ofta kanal. Jag har gjort det förr då jag inte velat se en viss gubbes tryne.
Satsade på träff med två goda vänner. Började med att dela en varm macka med en av vännerna och sedan tog jag ännu den här efterrätten. Vaniljglass med färska bär och chokladsås. Ett par härliga timmar då det nästan gick att glömma allt som händer ute i världen.
Julgrejer finns ju redan till salu i massor. Jag köper inga prydnader men gärna sådant som jag kan använda i vardagen och den här tändsticksasken köpte jag från Bistro Kronan, platsen där vi åt.
Nu fortsätter åter Fem en fredag, efter att Elisamatilda semestrat lite. Frågorna har i dag med Mjukstart att göra. Bilden är tagen tidigare i somras, vaniljglass (som inte syns på bilden) och glass med kaffesmak toppat med kex, får utgöra symbol för sommaren.
Kan du nå ner till tårna om du böjer dig framåt? – Ja, det kan jag faktiskt fortfarande 😀
Vad är något du gör långsamt? – Äter frukost, ibland vid datorn då jag har mycket jobb, eller då jag bloggar som nu. Men långsamt och lugnt i alla fall.
Vad kommer du snart börja med igen? – Mer regelbundna promenader såsom förra hösten och vintern. Att jag snart inte längre har bil bidrar ju också till det.
Hur behåller du sommarkänslan? – Är ute i naturen alltid då jag har tid. Sitter på balkongen och ser solnedgången, pysslar med mina blommor.
Har du något planerat för hösten? – Inte direkt något ännu eftersom jag räknar med att hösten kommer först efter mitten av september.
Inspirerad av ett inlägg på Facebook cyklade jag ner till Skeppsbron i dag. Solen sken ju, det var +9 grader varmt. Och jag behövde röra på mig efter många timmar vid datorn med administrativt arbete för Nya Östis.
Det är härligt nu när jag kombinerar steg med cykelturer. Ett sådant lyft att inte bara för det mesta traska ensam. Jag kommer ut på lite längre turer då jag får rulla iväg och ryggen tar inte heller stryk av cykelturerna.
Sagt och gjort alltså! Iväg för att köpa glass! Nere vid stranden blåste en stark vind från sydost. Men skam den som ger sig. Glassen, smak apelsin-choklad, avnjöts!
Med vinden i ryggen vidare mot Rosenstranden. Där har nu Kronobron, som förbinder västra stranden med den östra lagts ut. Den leder från Strandparken till bostadsmässans område. Nu återstår bara tre månader så har vi bostadsmässa i Lovisa. Välkomna alla! Den pågår 7 juli – 6 augusti 2023. Till stadens förväntas ungefär 4000 besökare per dag under fyra veckors tid. Kan blir mer ibland, och mindre vissa dagar. Men det är stora mängder människor i en ganska liten stad.
Och så är det dags att svara på Elisamatildas frågor, under rubriken Ordspråk.
Anfall är bästa försvar – när deltog du i bollspel senast? – Det är rätt länge sedan. Spelade volleyboll förr, rentav i division två i Vallentuna då jag bodde i Sverige 1998. Efter det spelade jag beachvolley och volleyboll på bolagsnivå i Lovisa.
Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge – vad väntar du på? – Att lagom sommarvärme ska återvända. Och just nu väntar jag också på läsarresan till Sverige-Danmark-Tyskland, och på en kort stugsemester i juni.
Bättre ensam än i dåligt sällskap – när ville du senast bara gå hem? – Minns inget specifikt tillfälle, men det finns trista tillställningar med intetsägande långa tal. Är sällskapet stelt, hittar jag ingen att diskutera något vettigt med, då slinker jag iväg.
Den som spar han har – vad sparar du till? – Inget speciellt, men jag försöker hålla mig med en buffert av pengar om jag som ensamföretagare skulle bli sjuk.
En plats för var sak och var sak på sin plats – vad hos dig ligger aldrig på sin rätta plats? – Glasögon och mobiltelefon.
Vackra båtar på rad vid föreningen Klassiska Båtars brygga i Lovisaviken vid Skeppsbron.Den nyaste restaurangen på området, uppförd med tillfälligt tillstånd denna sommar. Degeri Summer Bar and Dine. Maten verkar utsökt bra och glassportionen var också speciell men mycket god.Inte världens vackraste restaurang med presenningar som tak och ett containerkök, men huvudsaken är att servicen funkar och maten är god. Jag har inte ätit här ännu, bara glassen tillsvidare. Dels för att det har varit en mycket het sommar, dels för att jag vill undvika platser där det är trängsel.
Två timmar i en god väns sällskap på en restaurang där det inte rådde trängsel gav mig ny styrka. Det här är efterrätten, och på bordet råkar även min penna med handsprit finnas 😀
Ja, överlag har jag långt tålamod och jag vill vara vän med alla. Försöker jobba konstruktivt och vara inkluderande. Men ibland måste jag som chef fatta otrevliga beslut. Jag kan inte fråga alla ”tycker du att det här är okay”, för då avancerar ingenting.
Mitt gummiband är alltså tänjbart och segt, men det kan brista. Och jag kan bli arg, fastän de som känner mig bra, sällan eller så gott som aldrig får se den sidan.
Senast som jag blev arg var då diskussioner gick helt överstyr i en grupp som jag modererar på Facebook. Folk tror att de har rätt att skriva vad som helst i yttrandefrihetens heliga namn. Men så enkelt är det inte. I den grupp som jag talar om skulle julefrid få råda, och snälla mot varandra ska vi vara året om.
Jag fick då bland annat frågan ”Får man inte vara av olika åsikt här?”. Klart att man får vara det! Men frågan är hur man uttrycker sig då man är av olika åsikt. Säger man till andra som inte tycker lika att de är imbecilla idioter, eller svarar man ”jag respekterar din åsikt, men tycker själv att…” osv.
Kvällens tanke: Det finns dagar då jag säger ”nu orkar jag inte ta mer skit”. Och sedan går jag vidare.
Dagens lektion i finska för dem som gillar ”kurserna” här 🙂
Italialainen = italiensk. Vegaani = vegansk. Laktoositon = utan laktos.
Resten är ju italienska och engelska 🙂
Fler skyltar och skyltare hittas hos bloggaren BP.
Det vackra vädret fortsätter och jag njuter varje minut av att ha en minisemester. Det har hänt en olycka under midsommaren, tyvärr… men jag måste inte nu ta yttersta ansvaret för att vi ska få den texten fixad.
Vi jobbar ju inte heller som vanliga redaktioner. Vi har inga anställda, inte ens jag är anställd (mitt företag säljer tjänster). Då alla som jobbar för Nya Östis är frilansare, pensionärer eller studerande kan chefen inte ge order och säga ”nu lämnar du allt du håller på med och tar hand om detta”, såsom man gör på redaktioner med anställda. Vi som ansvarar för produktionen kan bara hoppas att någon har tid och kunskap att ta sig an nyheter.
Det här är något jag ofta får förklara, då läsare som inte känner till vårt arbetssätt kanske tycker att vi är tandlösa och rädda av oss, eller långsamma.
Vi gör så gott vi kan med de resurser vi har 🙂
Sista resdagen i Nice fick vi lite tid för oss själva innan vi hade lunch och efter den tog vi oss till flygfältet. Jag läskade mig med en mojito, en favoritdrink som jag inte dricker allt för ofta.
En läskande mojito i Nice.
En försvinnande god glassefterrätt på Bistro Regent i Nice.
En pizza som vi åt i Monaco efter att ha besökt Prinsens palats.
… sommartider!
Betyder glassportioner och mat med goda vänner.
Gamla volleybollminnen fick oss att skratta gott i går. Efter maten tog vi till och med och bollade lite på gräsmattan vid en P-plats… tills bollen flög in i en stor, taggig rosenbuske! 😀
… för hur ska jag annars få en bild när glassen är i höger hand och telefonen i vänster? Jag försökte till och med få skärpan inställd genom att trycka med näsan på displayen men det lyckades bara så där 😀
Brödlös kan man vara, men inte rådlös och än mindre glasslös! Det var andra struten från Ankarparkens kiosk i år.
Dagens glass – Oreo!
Har varit mycket varmt i dag. Behövde ingen jacka då jag cyklade till mina jobbuppdrag. Härligt ❤
… på helgen gäller det att hitta på annat att göra.
Byta lakan, köra tvättmaskin, cykla till bankomaten (ja, det är cykelväder igen), köpa gratulationskort i kiosken, sticka sig in via affären efter mat och vin.
Och sedan att ta sig till krogen för att träffa en väninna, äta gott och snarvla om ditt och datt. Vi förbättrade världen, och kom på flera idéer till filmer och böcker. Frågan är bara vem som ska stå för fiolerna då vi kör igång våra projekt 😀
Kvällens efterrätt. Min till vänster, väninnans till höger. Det är glasskompisar, som vi åt upp!
