Ditt och datt från min hemstad
glass
Överlag har jag långt tålamod
Ja, överlag har jag långt tålamod och jag vill vara vän med alla. Försöker jobba konstruktivt och vara inkluderande. Men ibland måste jag som chef fatta otrevliga beslut. Jag kan inte fråga alla ”tycker du att det här är okay”, för då avancerar ingenting.
Mitt gummiband är alltså tänjbart och segt, men det kan brista. Och jag kan bli arg, fastän de som känner mig bra, sällan eller så gott som aldrig får se den sidan.
Senast som jag blev arg var då diskussioner gick helt överstyr i en grupp som jag modererar på Facebook. Folk tror att de har rätt att skriva vad som helst i yttrandefrihetens heliga namn. Men så enkelt är det inte. I den grupp som jag talar om skulle julefrid få råda, och snälla mot varandra ska vi vara året om.
Jag fick då bland annat frågan ”Får man inte vara av olika åsikt här?”. Klart att man får vara det! Men frågan är hur man uttrycker sig då man är av olika åsikt. Säger man till andra som inte tycker lika att de är imbecilla idioter, eller svarar man ”jag respekterar din åsikt, men tycker själv att…” osv.
Kvällens tanke:
Det finns dagar då jag säger ”nu orkar jag inte ta mer skit”. Och sedan går jag vidare.
Skyltsöndag, den 21 juni 2020
Dagens lektion i finska för dem som gillar ”kurserna” här 🙂
Italialainen = italiensk. Vegaani = vegansk. Laktoositon = utan laktos.
Resten är ju italienska och engelska 🙂
Fler skyltar och skyltare hittas hos bloggaren BP.
Det vackra vädret fortsätter och jag njuter varje minut av att ha en minisemester. Det har hänt en olycka under midsommaren, tyvärr… men jag måste inte nu ta yttersta ansvaret för att vi ska få den texten fixad.
Vi jobbar ju inte heller som vanliga redaktioner. Vi har inga anställda, inte ens jag är anställd (mitt företag säljer tjänster). Då alla som jobbar för Nya Östis är frilansare, pensionärer eller studerande kan chefen inte ge order och säga ”nu lämnar du allt du håller på med och tar hand om detta”, såsom man gör på redaktioner med anställda. Vi som ansvarar för produktionen kan bara hoppas att någon har tid och kunskap att ta sig an nyheter.
Det här är något jag ofta får förklara, då läsare som inte känner till vårt arbetssätt kanske tycker att vi är tandlösa och rädda av oss, eller långsamma.
Vi gör så gott vi kan med de resurser vi har 🙂
Drinkar, mat och efterrätter
Sista resdagen i Nice fick vi lite tid för oss själva innan vi hade lunch och efter den tog vi oss till flygfältet. Jag läskade mig med en mojito, en favoritdrink som jag inte dricker allt för ofta.
Sommartider hej hej
… sommartider!
Betyder glassportioner och mat med goda vänner.
Gamla volleybollminnen fick oss att skratta gott i går. Efter maten tog vi till och med och bollade lite på gräsmattan vid en P-plats… tills bollen flög in i en stor, taggig rosenbuske! 😀
Fotograferade med hjälp av näsan…
… för hur ska jag annars få en bild när glassen är i höger hand och telefonen i vänster? Jag försökte till och med få skärpan inställd genom att trycka med näsan på displayen men det lyckades bara så där 😀
Brödlös kan man vara, men inte rådlös och än mindre glasslös! Det var andra struten från Ankarparkens kiosk i år.
Har varit mycket varmt i dag. Behövde ingen jacka då jag cyklade till mina jobbuppdrag. Härligt ❤
För att jag inte ska jobba…
… på helgen gäller det att hitta på annat att göra.
Byta lakan, köra tvättmaskin, cykla till bankomaten (ja, det är cykelväder igen), köpa gratulationskort i kiosken, sticka sig in via affären efter mat och vin.
Och sedan att ta sig till krogen för att träffa en väninna, äta gott och snarvla om ditt och datt. Vi förbättrade världen, och kom på flera idéer till filmer och böcker. Frågan är bara vem som ska stå för fiolerna då vi kör igång våra projekt 😀
Sommarens första
… glass i strut från kiosken vid torget.
Jag avnjöt den i Ankarparken. Det blåste lite men +14 grader är precis lagom varmt. Det var rofyllt att sitta där och äta glassen, se på folk och bilar som for förbi, höra fåglarnas kvitter.
Jobbade 2,5 timme på förmiddagen. Sedan tog jag min sedvanliga cykeltur. Åt glassen, fick mina nya glasögon. Jag är SÅ nöjd med dem och jag tycker att jag plötsligt fått så skarp syn 😀 Jag ser bra ut genom den, och hoppas jag ser bra ut i dem också!
Sen eftermiddag har jag ännu ett jobb, en intervju till lokaltidningen. Men sedan bänkar jag mig vid TV:n, för hockey-VM börjar i dag. Finland är inte förhandsfavorit, men det är bra att kunna slå ur underläge. I grundseriens första match möter vi Vitryssland.
Hälsningar från Borgå!
Jag brukar ofta dra till med vitsen ”det bästa med Borgå är bussen till Lovisa”. Den börjar kännas lite sliten 🙂 Även om det alltid är skönt att sätta sig i bussen och åka hem till kära Lovisa ❤
Men! Det är underbart att åka till Borgå för att träffa en god vän, äta god mat och pladdra på om allt mellan himmel och jord utan att för den del nämna USA en enda gång 😀
Efter pepparbiffen blev det kladdkaka med gammaldags vaniljglass.
Kvällen fick en fin avslutning med en trevlig busschaufför, men det enda som inte gick såsom jag ville var att han då han lät mig gå av vid kyrkan skulle ha sagt ”hördu, min arbetsdag tar slut här och nu – vill du fortsätta fira kvällen med mig?”
Hahaa! Precis alla drömmar kan inte slå in 😀
Solig lunchpromenad
… och årets första glass från kiosken vid torget.
Nyheten Ingmans Oreo har jag ätit en gång tidigare i år, men det var i Sibbo. Ska förstås köpa den i Lovisa också 🙂
Och ett hav av krokusar kan man ju inte låta bli att fotografera. Det har varit en riktigt fin vårdag i dag!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
