Missade festen hos grannen

En av mina grannar i huset arrangerar årligen inför Alla Hjärtans Dag en fest. Hon bjuder på lunch och efterrätt, olika goda drycker och dessutom brukar hon knåpa ihop fina små överraskningspresenter åt alla som kommer.

Ett litet anteckningsblock fick jag som valde nummer tio.

På grund av resan till Stockholm missar jag årets fest. Men igår överräckte jag ett kort och en flaska rödvin till värdinnan, bad henne bjuda gästerna på det och hälsa till alla från mig.
Då fick jag också en liten gåva ❤
Huset jag bor i ett av de bästa jag nånsin bott i. Många trevliga grannar, inget gnäll och skäll.

Jag ska se om det går att skriva blogginlägg från båten. Beror på hur uppkopplingen funkar i hytten.

Hjärterum ger stjärterum

Grannens vändagsfest, som firades i god tid före Alla Hjärtans dag eftersom hon är bortrest då, skulle jag ha missat om jag hade åkt till Uleåborg med innebandylaget, vilket jag hade planerat göra.

Men så kom det här med dygnsrytmen och behovet av lugn och ro, fasta arbetstider osv. Därför gick jag på grannens fest.

Ritva bor i samma våning som jag, så jag hade bara tio meter till festlokalen. Om jag räknade rätt var vi sjutton damer på plats. Hjärterum ger stjärterum även i en liten tvårummare!

Ritva tar ut skinkpajen ur ugnen.

Beundransvärt med personer som orkar ställa till med fest för så många personer. Vi fick paj och sallad, kaffe och kaka (som en annan dam i huset hade bakat), vin och likör.

Festmaten.

Värdinnans nallar satt snälla på rad då vi kom, men så fort som vi satt oss i soffan började de hoppa omkring och kunde inte vara stilla alls. De två på bilden uppförde sig någorlunda 😀

Ritvas busdjur.

Och såsom det brukar vara på alla bra kalas så fick gästerna en liten gåva med sig hem. Jag valde lotten med nummer 22 och vann ett häfte som blir en dagbok någon gång i framtiden.

Tack för en fin fest ❤ Jag trivs så bra i vårt hus med alla trevliga grannar!

Vändagsfest och namnsdag

Alla hjärtans dag som också kallas vändagen i Finland firades i onsdags.
Men i vårt hus var vi ett gäng damer som firade den i dag hemma hos min fina, glada granne Ritva. Vi sjöng och skrattade, åt paj och drack kaffe, och en av damerna i huset hade bakat en chokladtårta – tack för den!

Då jag har bott på många olika ställen har jag erfarenheter av störande grannar. Då menar jag inte att någon spelar musik eller har teven på lite extra hög volym, att barn skriker eller att hundar skäller. Nej, sådana ljud hör till en normal vardag i ett våningshus, så länge det inte är frågan om ihållande oljud om natten.
Men att höra hur grannar slåss, skriker, söndrar saker, eller att veta att skuldindrivare när som helst kan banka på hos grannen… det skapar stor otrygghet.
Så därför är vi väldigt glada åt läget i vårt hus just nu. Trevliga människor som alla hälsar på varandra och ger sig tid att byta några ord då man ses i trappan eller på gården.

När jag kom tillbaka till min lägenhet föll eftermiddagssolen in genom fönstret i köket och bildade så här fina skuggor och vackert ljus på mina tapeter i vardagsrummet.

Ja, och så fick jag faktiskt en namnsdagsgåva av Ritva och gänget, och i morse några meddelanden via Whatsapp. Försöker själv komma ihåg vänners namnsdagar, men erkänner att jag inte är så bra på det.

Ha en skön lördagskväll!

(ps. kuriosa… i finska kalendern är det Väinö som har namnsdag, men i den finlandssvenska Carita … så jag fick en hälsning av en väninna som skrev ”hyvää nimpparipäivää Väinö! 😀 – glad namnsdag Väinö )

Sista veckan

… i den gamla bostaden börjar nu. I morgon är det sista onsdagen här, på torsdag sista torsdagen osv.

Det finns saker jag kommer att sakna, eller åtminstone att se tillbaka på som goda minnen.
Att ha naturen rakt utanför fönstret är en sådan sak. Hela sommaren och en lång tid av hösten, ingen insyn. Bara en vacker grön vägg som senare börjar skifta i gult, orange, rött.

Då kvällssolen från väst når över hustaket är det vackert utanför mina fönster.

På nya stället har jag andra våningshus som grannar. Men jag tänker fortsätta med mitt nästan gardinlösa liv. Om det finns människor som tycker om att spana på andra, det vill säga som inte har annat innehåll i sina liv än att spana på mig… då får jag väl bjuda på den underhållningen 😀

Något jag har svårt för

… är skattedeklarationer. Jag fattar inte ett dyft av allt som ska fyllas i. Tidigare, då jag inte hade mitt företag, var det ganska simpelt. Jag hade min inkomst och ägde en lägenhet, allt det där höll andra utifrån reda på. Det var liksom bara att skriva under.
Men nu har jag hyresintäkter och ett företag och jag har inte en blekblå aning om i vilken ända jag ska börja. Drar mig till och med för att öppna kuvertet.

Ska vara gjort senast den 10 maj...
Ska vara gjort senast den 10 maj…

Har varit väldigt trött några dagar och känner mig frusen så vem vet vad som är på gång. Är lite nere så där allmänt sett också, men så brukar det ju vara i livet. Det går upp och det går ner.

Försöker glädja mig åt solen som skiner i dag, fåglarna som kvittrar och brummet av motorcyklar som är verkliga vårtecken.
Dessutom hör jag barns skratt och fötter som trummar mot golven i någon av lägenheterna nära min. Det var länge sedan! Här har varit väldigt tyst, vilket också är skönt. Man vill ju inte ha värsta röjgänget som granne. Men LITE ljud från normalt vardagsliv ska det finnas.

Hoppas på en bättre dag med mer ork i morgon. Jag är ledig från jobbet och hade tänkt dokumentera min dag med vardagsbilder här på bloggen.

Rasist eller humorist?

Ett dragspel, en gubbe som dansar ripaska, en vodkaflaska. Om ni nu inte såg det.
Ett dragspel, en gubbe som dansar ripaska, en vodkaflaska. Om ni nu inte såg det.

Min framtid som serietecknare kom av sig innan den hade hunnit börja. Men ibland får jag ett ryck.

Som i dag. När Adrian och jag delar på en flaska mousserat, hans namnsdag till ära. Och låt mig nu då åter en gång förtydliga att Adrian är Adrian, huvudpersonen i mina böcker. Han är inte min make 🙂

Adrian är inte alla dagar hemma hos oss men i dag är han här. Och vi har nya grannar i våningen ovanför. Några polacker och slovaker, om jag förstått saken rätt.

Med mycket öppet sinne tänker jag på dem. En har jag redan träffat och jag är säker på att de är trevliga allihopa. Jag vill inte ha fördomar, jag vill inte stämplas som rasist på en enda nivå.

Nåväl. Plötsligt den här kvällen hörde jag dragspelsmusik. Min fantasi skenade i väg och jag sa åt Adrian ”va roligt, nu har dom tagit fram sitt hemlandsinstrument” och jag såg framför mig hur en av dem dansade ripaska på köksbordet medan de andra skrattade och skålade i vodka.

För det är väl vad dom gör? Dricker ren vodka, är glada och uppsluppna, spelar och dansar.

Adrian hummade lite för sig själv och jag vet vad han tänkte. Att jag har fördomar, eller om inte det, så i alla fall förutfattade meningar. Och han är på vippen att fråga om jag vill se teckningarna som grannarna ritat av mig.

Sedan visade det sig att musiken kom från radion…

Så vad lär vi oss av detta? Att jag är en rasist eller en humorist? Eller att jag kanske har en lite snedvriden humor 🙂

Nu ska vi skjuta pengar upp i skyn!

Är avsikten med raketerna att grannarna ska bli avundsjuka?
Är avsikten med raketerna att grannarna ska bli avundsjuka?

Julaftonen är ännu inte här men raketer får redan säljas. Enligt bestämmelserna får man i Finland skjuta raketer endast från och med klockan 18 på nyårsaftonen till 02 på nyårsdagens morgon.

Men så fort de här underverken börjar säljas i affärerna flyger de liksom på något underligt sätt automatiskt i väg från vissa människors händer.

Och inte har jag förstått att meningen med nyårsraketerna är att jag ska göra grannen avundsjuk. Men enligt ett något torftigt översatta annonsblad ska mina grannar bli gröna och långa i synen om jag köper det de har att sälja.

Men se ni nej – jag tänker inte skjuta upp mina pengar i skyn. Inte ens fastän raketpaketet är en sjukt stor tårta, vänder alla huvuden, grannen blir garanterat avundsjuk med bara en tändning… eller kompisar blis avsjuka når du avfyrar allt möjligt blixtrande, sparkande, smällande, visslande upp till himlen… eller är en jätte lång matta, någ med sparkande, skotter och blixting

Tror att Herr Bling eller Herr Google Translate åtminstone haft jobb inför detta nyår.

Något vitt på balkongen

I dag hittade jag ett tunt lager av något vitt, som liknade pulver, på balkongen. Jag kom ihåg cannabisodlingen som avslöjades i vår lilla stad i början av året då bevattningssystemet gick sönder.

Och ni vet det där som folk säger efter att de fått höra att de bott granne med en massmördare i många år. ”Nä men vad hemskt, han som alltid var så trevlig”. Vet ni folk, man känner kanske inte sina grannar!
Kanske en säck med kokain som gömts ute på en annan balkong spruckit. I stormen har en stor del av det vita innehållet blåst in på min balkong. Hur förklarar jag att jag är oskyldig då polisen kommer? Lika svårt hade det varit som att förklara varför jag hade en växt med spretiga blad på hyllan framför köksfönstret.