Hurtigruten

Stilla vardagslunken i dis och dimma

~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

Finns inte så mycket att fotografera. Kundvagnen i K-hallen. Köpte en tidning som tack till min syster som skjutsar mig mycket nu då jag inte gå långa sträckor.

Såväl på knäet som bakom det, i knävecket och en bit upp på låret, har jag nu blåmärken. Jag skickade foton till läkaren och hoppas han kan ringa och säga om det ser farligt ut. Det small ju i benet för en vecka sedan, men kan blåmärken, inre blödningar, visa sig först senare?

Hade lite värk i natt och rejält svårt att flytta det stela benet. Ibland när jag ska in och ut i en bil måste jag hjälpa benet genom att lyfta det med händerna. Vissa dagar går det bättre, i dag har det varit sämre.

Tidningarna lämnas fortfarande utanför dörren och någon lyfter sedan in dem på en stol och därifrån första våningen får vi hämta dem. Tur att hissen funkar 🙂
Jag minns då jag 2014 hade bokat en resa med Hurtigruten, men den blev sedan inte av då många backade ur. Fortfarande drömmer jag om att få uppleva en del av rutten.

Dis och dimma, riktigt lonkerogrått-väder har vi. +4 grader, och till nätterna fryser det på. Men långsamt smälter snön och isen och i dag var det första gången jag kände att det doftade vår ute! Jord, sand, blöt mark.

Det kommer inte så mycket sevärt på teve ikväll, så jag ska läsa mina vänners bloggar. Har kört ett varv med dammsugaren, men även det tar på krafterna, eller anstränger benet – så det måste göras i etapper.

Drömresor

~ Carita Liljendahl ~ 36 kommentarer

Drömmar ska man ha. En av mina är att åka med transsibiriska järnvägen. En annan är att åka Hurtigruten. Som redan var bokad och delvis betald i augusti 2015 men som inhiberades av researrangören 😦

Med tåg till Beijing.
Med tåg till Beijing.

Egentligen har jag besparingar, så jag skulle ha råd att åka nästan vart som helst på stubinen. Malediverna, Dubai, Australien, Miami… inte alla på raken men en i alla fall. Detsamma gäller Rosa Bussarnas äventyr, Transsibiriska järnvägen, Hurtigruten…

Samtidigt tänker jag att jag kan behöva pengarna i framtiden… Jag har inte hela tiden säkra inkomster, fastän jag klarat mig hyfsat de första månaderna som egenföretagare.

Och så tänker jag också… vem vet om jag får vara frisk resten av livet? Kanske jag bara har en vecka kvar att leva.

Det är ett dilemma. Förnuftet säger, bränn inte pengarna!
Äventyrslystnaden, tankarna kring att jag ännu orkar och kan … att det finns så mycket att se där ute i världen … får mig att tänka ”åk iväg – nu!”

Hmm… först ska jag bara…
Ni vet. Undanflykterna. De kloka tankarna…
T.ex. få exets och min bostad såld.
Sedan åker jag!

 

Lev dina drömmar

~ Carita Liljendahl ~ 21 kommentarer

Något jag velat göra länge är att åka Hurtigruten.
Den enastående natur som de norska fjordarna bjuder på vill jag se åtminstone en gång i livet.
Av olika anledningar har resan inte blivit av. Med ex-maken reste vi till en massa andra ställen. Bland annat har vi sett rätt mycket av den grekiska övärlden och dessutom olika städer runt om i Europa.

Men Hurtigruten passade inte in i vårt schema, bland annat för att vi hade kiosken sexton somrar tillsammans.
Då jag fyllde 50 fanns den på listan som ett drömalternativ, men den gången blev det Nice i Frankrike i stället.

MS Polarys, lånade bilden från www.alleskreuzfahrt.at.
MS Polarys, lånade bilden från http://www.alleskreuzfahrt.at.

Att pussla ihop resan med Hurtigruten själv, med allt vad det innebär från punkt A till B och hem igen visade sig bli en dyr historia. Över 4000 euro kom jag fram till 2012 då jag försökte. Så det fick bli en av Kurirens gruppresor i stället.
Jag hittade en annons i tidningen i går. Ringde researrangören i dag och tvekade inte en sekund då damen i telefonen frågade om jag bokar.

En avgörande orsak till att jag bestämde mig så fort var att jag fick ett dödsbud i går. En människa jag känt tjugo år och som var yngre än jag hade gått bort bruten av en sjukdom.

Varför spara pengarna på banken? Okay, en del kan vara bra att ha… men om det här är en av mina drömmar (Kenya, Transibiriska järnvägen och Miami i USA är andra)… så varför inte slå till?

Förra sommaren orkade jag ingenting. Många försökte pigga upp mig med att säga ”åk iväg på en resa, släpp loss”. Men jag skulle inte ha klarat av det. Inte kunnat njuta av upplevelserna.

Nu känner jag att jag åter lever.
Men vem vet hur länge jag får vandra här på jorden?
Jag vill inte sitta och vänta på det här tills jag blir pensionär.
Jag åker Hurtigruten Bergen – Kirkenes under en vecka i augusti.

Hit vill jag åka – ETT drömresmål

~ Carita Liljendahl ~ 5 kommentarer

Läser flitigt andras bloggar under semestern och blir inspirerad av många. Då jag läste den här, http://barfota.ratata.fi/post/288697/ väcktes en massa minnen till liv. Interrailresan på 1980-talet till exempel. På barfotas blogg är ju bilden bara så underbar i sin enkelhet. Att studera kartor, fundera vart man är på väg, drömma och fantisera om resmålen. Det är ju en STOR del av resandet!

Ett av mina drömresmål är Transsibiriska järnvägen. Ett annat är Hurtigruten i Norge, ett tredje vuxeninterrail. En safari i Kenya, kombinerad med ett besök hos min Sponsorchild Jepkoech, skulle också vara spännande. Likaså en resa till Bolivia för att träffa Siw och flickan jag hjälper just nu, Laura, på Corazon Grande.

Och drömmar – är inte dom till för att förverkligas?