Detta är en måste-skyltning i dag. Mitt favoritlag i innebandyns division ett är uppe i Österbotten den här helgen. I går vann laget mot Blue Fox i Nykarleby, i dag möter Tor SB Vaasa i Vasa.
Vi fick inte ihop ett tillräckligt stort gäng för att åka med upp och heja ens till första matchen. Så det blev att sitta hemma vid floorball.fi:s resultatservice istället 🙂
Samma procedur upprepar sig klockan 16 i dag.
När jag steg in i supporterbussen i går frågade några hur det är med knäet. ”Bra” svarade jag, ”men vi får se hur det känns när jag kommer hem”.
Det var ju lite så där skämtsamt sagt, men jag borde ha hållit truten. För mitt under matchen kommer en spelare flygande över sargen vilket leder till att vår supportertrumma slår mot mitt ben. Det gör jäkla ont när metallkanten träffar benet, men jag tänker inte så mycket på det eftersom matchen är jättespännande.
När matchen är slut ser jag att jag har en bula under knäet, stor som en tennisboll! Får låna en ispåse av laget och har den tryckt mot benet på väg hem. Bulan blir mindre och i dag återstår ”bara” ett stort blåmärke.
Skadan antar de rätta färgerna – gult och blått. Heja Tor och heja Sverige 🙂
Det blev ingen supporterbuss till matchen Karhut-Tor i Björneborg. Det är fyra timmars körtid i en riktning och av olika anledningar hade många annat att göra den här lördagen.
Men igår tog en annan supporter kontakt med mig och frågade om jag har lust att hänga med i en minibuss. Så nu åker vi i alla fall.
Heja Tor och hörs i morgon!
Och förresten – passa på att rösta på den bild du gillar bäst i Höstbildstävlingen på Bloglovisa, en sajt jag modererar. Omröstningsrutan borde finnas längst ner, beror lite på hurudan skärm du använder.
Mina misslyckade, eller roliga och knasiga innebandybilder har rönt en viss uppskattning och popularitet. På Facebook skrev en man att jag måste visa fler av de bilder som inte kan publiceras i media, och här kommer nu då en till 🙂
Vad håller spelarna på med egentligen 😀
Många bilder som jag tar under matcherna blir väldigt intressanta. Dråpliga eller roliga på sitt sätt, och skojiga att sätta bildtexter till samt filosofera runt. Men i någon tidning kan man inte publicera dem 🙂
Här har det skett en kollision, en tackling eller både och. Domaren i bakgrunden blåser av spelet och jag tror att det var det gästande laget i rött som åkte på en utvisning. Tommi Taimisto från Tor är spelaren i gult som däckats. Men vem är skurken som rymmer? En huvudlös person.
I innebandy går det undan och här hann kamerans automatiska inställningar för skärpa inte med. Jag sitter alldeles intill sargen och får de bästa bilderna då spelarna kommer nästan i famnen på mig.
Med start klockan 17 har Tor åter hemmamatch i dag – det blir en tuff drabbning mot ett av topplagen.
Innan Tors match hade jag en väninna på besök. Vi laddade upp med små salta bitar och några salta pinnar – och ja, ett glas mousserat förstås.
Man måste ju skåla i förväg OM Tor inte skulle ha vunnit.
Och så skålade vi för mitt nya hem och för en bröllopsdag (inte min, hahaa!).
Tack så mycket för allt Marina!
Jag har ju flyttat rätt ofta på senaste tid, rättare sagt två gånger på drygt två år. Men tro nu inte att jag flyttar för att få gåvor 😀 SÅ roligt är det inte.
Jag flyttade för att våga förverkliga mina drömmar om ett eget företag och om att få syssla med det jag vill. Jobba för min hemstad på alla tänkbara sätt. Jag trivdes i före detta bostaden, men behövde få ner boendekostnaderna, och jag trivs ypperligt här också – så jag är glad!
Efter matchen träffade jag en annan väninna. Vi ses inte lika ofta nu som förr då hon mestadels bor på annan ort, men god vänskap klarar avstånd. Det finns ju Messenger 🙂
Nu ska jag börja skriva om matchen för Tors webbsajt. Senare ikväll eller i morgon sätter jag ut ett par bilder i kateogorin ”Innebandy – i media opublicerade bilder” 🙂
… blir mycket i livet annorlunda.
Man inser hur mycket är enklare då man är helt frisk.
Att kunna klä på sig utan att sitta. Att stå på ett ben då man klär ena stöveln på foten, och att stå på andra benet då andra stöveln ska på.
Nu är det ju så att jag inte har någon värk. Det är jag mycket glad för.
Jag kan sitta och jobba vid datorn, jag klarade sex timmar i buss till och från Åbo i går. Jag satt två timmar på läktaren och såg Tor vinna!
När jag ska upp eller ner för trapporna i huset där jag bor krävs ungefär en kvart innan jag når bilen på P-platsen. Lyckligtvis kan jag också köra bil, tillsvidare.
På vägen till Åbo klev jag inte ens av bussen. Men på vägen hem gjorde jag det och fick stöd av en annan supporter.
Inne på stationen fanns en del fans från Mariehamn. De hade kollat matchen IFK Mariehamn – HJK i fotbollsligan i Helsingfors och var på väg hem mot Åland. Trevliga människor som vi bytte några ord med och på Facebook skrev jag följande satusuppdatering.
😊 När han förstod att jag var från Lovisa frågade han varför jag åker åt fel håll istället för till Åland med honom. Bra fråga!
Om ett par timmar styr Lovisa Tors innebandysupportrar kosan mot Åbo. Kanske det finns någon fin vägg att fotografera i hallen där? Den här är från resan till Villmanstrand söndagen den 2 oktober.
Min förmiddag har gått i översättningsarbetets tecken. Det ramlade in drygt 1000 ord och jag kunde lova att leverera dem redan i dag.
Ska jobba en dryg timme till innan jag packar väskan till Åboresan. Måste ge mig av i god tid till hållplatsen. Skadade knäet i går. Hemma i köket. Jag bara vände mig mot höger för att slänga ett papper i skräpkorgen, och så sade det KNAAK!
Fasiken, det gjorde ont.
Det lär ju vara i hemmen olyckorna sker. När man håller på med extremsporter, hoppar fallskärm och så – då vrickar man inte ens en tå!
I dag kan jag gå, men väldigt långsamt och försiktigt… tävlar i snigelklassen.
I natt slutade jag skriva om Tors matcher kring tolv på natten. Det är inte så konstigt då jag kom åt att börja jobbet först halv tio. Efter matchen är det alltid presskonferens och för det mesta går jag på dem för att kunna skriva lite mer än bara ett matchreferat.
Jag minns när jag höll på med det här jobbet vid sidan om mitt andra, dåtida heltidsjobb. Efter att ha suttit vid datorn och skrivit intensivt i två timmar, bearbetat bilder, skickat ut pressmeddelanden och delat bilder+länkar på social media… var det omöjligt att få sömn direkt.
Då kändes det ganska tungt många gånger – fastän jobbet var roligt.
Fördelen med frilansjobbet är att jag kan styra arbetstiderna själv, ganska långt. Självklart finns en massa deadlines och jag arbetar som sagt ibland underliga tider på dygnet, men jag trivs och det är huvudsaken.
Och just det! Tor vann! Tog sin första seger den här säsongen.
Sov till nio och gjorde mig sedan klar för att träffa en väninna från Borgå som jag inte sett på många år. Det var trevligt att träffas Päivi! Hoppas vi ses snart igen.
… nästan i alla fall.
Det händer att jag drömmer om att resa bort nånstans.
Transsibiriska järnvägen måste bli av något tag, kanske på våren? Har en bekant här från Lovisa som kan tänka sig dela sällskap med mig. Jag tror att hon och jag skulle komma överens 🙂
En kryssning på Medelhavet skulle inte heller vara fy skam. Eller i Västindien. Men närmast vad jag just nu kommer en båtresa är troligen en färd över till Stockholm 🙂
Den här dagen började med ett jobb för Nya Östis. Trevliga människor och många riktigt små barn på plats!
Eftermiddagen har bestått av översättningsjobb och i kväll är det innebandy som gäller. Tors tredje match – hoppas det blir seger nu!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 