klokord

Gammal, glömsk eller bara en som ser bra ut?

~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

Det här ljuset doftar på riktigt ren tvätt, bomull. Doften är inte så stark att jag inte kan ha ljuset inne. Bilden har annars inget med kommande inlägg, tankar att göra 🙂

På Facebook såg jag ett foto och några kloka ord i dag. En man låg i en säng och tittade ut genom ett fönster där regnet vräkte ner och stormen härjade. ”Jag sitter här och lyssnar på Hans” sa han ”men jag borde ha lyssnat på Greta”.

Associationen till sagan om Hans och Greta å ena sidan, och stormen Hans och den norska (rättat 10 aug. hon är ju SVENSK), unga miljöaktivisten Greta Thunberg å andra sidan – det var ju bara SÅ slående. I alla nyheter läser vi nu och hör om bränder, översvämningar, stormar, skyfall…

Sedan också till något helt annat, även här med symbolbild från vår kyrka. Tog den i våras och till vänster på bilden syns halva min lånebil ❤ Jag var på fototour då.

Jag inspireras mycket av olika texter nu. Läser många tidningar, men har åter hittat böckernas värld. Inte minst Tove Janssons texter.

Då börjar jag fundera allt möjligt själv och tänker att min blogg kanske inte blir ett dugg mer intressant genom det, men jag ska ändå försöka skriva ner i dagboken vad jag tänker och sedan överföra en del hit. Allt från tankar till ordlekar 😀

”Jag är en gammal tant som ska tvätta glasögonen. Jag ser ju knappt ut genom dem. Jag stiger upp från stolen, men på väg bort från datorn har jag redan glömt vad jag skulle göra. Jag gör annat i stället. När jag återvänder till datorn inser jag att äh, jag glömde putsa glasögonen. Nytt försök, ny glömska. Efter en timme minns jag vad jag skulle göra och upprepar högt för mig själv DU SKA PUTSA GLASÖGONEN, tills det är gjort”

Sedan ser jag bra ut (= är vacker), och ser även bra ut genom ögonglasen 😀

I dag har jag också skrivit ett litet nödrop eller något slag av undran i min dagbok.
”Hmm, undrar om någon efterlevande kan läsa min handstil… börjar den bli gräslig?”

Och lite senare skriver jag ”Jag tycker att det är fredag idag, men det är torsdag”.

Finns det anledning till oro? Jag börjar bli gammal och glömsk och jag har skrivit ett alldeles för långt blogginlägg! 🤣

Tankar och ord att minnas

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Det är i dag en vecka sedan jag bjöd mina vänner på fest och tackade dem för allt de gjort för mig de senaste fem åren.

Jag har ätit och druckit upp några presenter, men de andra har jag tittat på varje dag. Nu vill jag även här föreviga några texter som fanns på korten jag fick.

Fritt översatt till svenska från låten Taivas ei oo rajana med Mikko Harju.

Du är vacker, du är modig och levande. Den här världen förändras genom handlingar. Jag kan avslöja en hemlighet, himlen utgör inte gränsen. Man måste ge sitt allt om man vill bada i lycka.

På ett annat kort står det så här:

………………………….
Att vara stark är inte att aldrig falla, att alltid veta, att alltid kunna allt.

Att vara stark är inte att alltid orka skratta, att hoppa högst eller vilja mest.

Att vara stark är inte att lyfta tyngst, att komma längst eller att alltid lyckas.

Att vara stark är att se livet som det är,
att acceptera dess kraft och del av det,
att falla till botten, slå sig hårt och komma igen.

Att vara stark är att våga hoppas, när ens tro är som svagast.

Att vara stark är att se ett ljus i mörkret,
och alltid kämpa för att nå dit.
……………………………

Jag känner att jag har varit stark då det har behövts.
Jag har fallit och slagit mig hårt, men rest mig upp igen.
Jag har sett ljuset i mörkret och kämpat för att kommat dit.
Jag har accepterat livet som det är.

Glad och trött efter en bra dag!

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer

Fick små presenter av min syster och min mamma i dag. Helt oväntat och därför så roligt ❤

Min syster är bra på att dela med sig av kloka ord, sådana som att ”alla dagar är kanske inte bra dagar, men det finns något bra i varje dag”.

Och mitt första redaktionsmöte som chefredaktör kändes också bra.
På mötena ska alla kunna vara sig själva, bolla olika idéer. Allt kan inte förverkligas, men för det mesta föder en idé en annan, och det vi inte hinner göra i dag gör vi någon annan gång. På vårt eget sätt, så att vi är unika i det vi publicerar.

Utöver de redan nämnda klokorden fick jag också en annan liten dikt av min syster. De talar direkt till mig, då jag rätt ofta oroar mig och tvivlar fastän jag vet att jag bara behöver släppa taget och känna tillit.

Sometimes you have to stop worrying,
wondering and doubting.
Have faith that things will work out,
maybe not how you planned,
but just how it´s meant to be.

Klokord, vänner, stämning, förväntan och livets gång

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Varje kväll nu. Stämning på balkongen.

Livet är oberäkneligt. Valet står mellan att finna sig i det som kommer i ens väg och ta sig igenom det. Eller att streta emot och vägra se verkligheten som den är.
Tacksamhet är en livsinställning. Ett lågmält bejakande av livet även då det känns tomt om meningslöst. (Patricia Tudor-Sandahl, boken Längtan visar vägen).

Vårrullar och annat gått i veganväg.

Så värdefullt det kändes att fånga stunden med en väninna som haft liknande saker att tampas med. Att få prata om det som känns tufft, att inse att man inte är ensam och att även kunna skratta befriande åt sådant som man först såg som eländets elände.

En annan lykta på balkongen.

Hösten är stämningsfull med mörkret som kryper på. I kväll var det ännu exceptionellt varmt, +19 vid 20-tiden då jag promenerade hem från restaurangen.

Jag tänkte att det är väl på ett ungefär såsom det kommer att kännas om aftnarna efter ett par veckor då vi är nere i Andalusien. Prognoserna visar +27 – +30 där i början av oktober. I varmaste laget 😀
Men visst längtar jag dit, nu då allt här hemma kring mamma verkar ordna sig.

I morgon är vi många som säger farväl till en god vän.
Begravningar hör också till livet.

En viktig bok

~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

… som jag köpte då jag var i Täby i början av månaden.
Det räcker med att läsa ett par eller fyra sidor per dag. Klokorden är många.

Zenbuddhistmunkens tankar.

Ge inte upp när du får kritik.
Lär dig slå bort det främmande människor har att säga.
Att ha kritiker innebär att det du gör drar till sig folks uppmärksamhet.
Fatta mod, och fortsätt längs den väg du valt.

Långsamhetens lov och klokord

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

I torsdags bjöd radioprogrammet Andrum på bra tankar kring fysisk långsamhet.
Många människors vardag är hektisk i dag. Vi förväntas svara på mejl och i telefon genast. Vi blir irriterade om det dröjer tre sekunder innan en webbsajt laddar upp sig.

I mitt jobb har jag blivit van med ett högt tempo. Men jag har också märkt att ju äldre jag blivit, desto mer framförhållning behöver jag. Jag vill planera det som ska göras, och jag räknar in extra tid för olika eventualiteter – ”om, ifall allt inte går som jag tänkt mig”.
Det är att vara gammal det 🙂

Ett minne från en utfärd i somras. Ibland behöver tiden få stå stilla.

Jag känner också att jag behöver få umgås med människor som orkar lyssna och ta sig den tid som en dialog kräver.
Människor som pratar med  och lyssnar på varandra.
Människor som inte är upptagna av sig själva, av sina telefoner eller som har så bråttom att de inte orkar vänta tills andra talat till punkt.

Ur boken ”Om konsten att ändra andra” av Bertil Martinsson plockar jag i dag följande klokord:

Det vore olyckligt om du måste ändra andra för att själv bli lycklig.
Även om det vore möjligt att ändra andra, skulle det vara opraktiskt.
Dom andra är ju så förbaskat många,
och du är bara en.

Fick boken av en bloggvän, tack – du vet vem du är ❤