Är du säker…
ljus
Han kanske kan lära mig något
Ljuset köpte jag också i bokhandeln. Jag är ju lite av ett ljus-freak ☺🕯
Så småningom ska jag ta paus i jobbet och sedan stänga av helt mot kvällen för att pussla och slutligen se på Mandelmanns klockan 21. Imorgon börjar jag jobba först klockan 14 eftersom det är fullmäktigemöte på kvällen.
Mera snö, men ljus och pussel ger lugn
Imorgon lovas det ändå plusgrader så en liten förhoppning finns att en del av snön ska försvinna… heheheee 😆
Tänder ljus på balkongen, sätter telefonen på ”stör ej”, och lugnet infinner sig.
Det fortsätter komma många mejl och meddelanden via olika kanaler, men idag efter klockan 17 ville jag inte höra dem. De hade plingat konstant i en aldrig sinande ström från klockan nio i morse.
Sätter mig vid pusslet. Jag har lyckats välja ett synnerligen svårt motiv nu och det känns riktigt ok att det inte blir klart på tre veckor.
Kollar samtidigt på nyheter från teven. Corona, corona och corona. Förstås lite Ukraina och tsunamin som svepte över Tonga. Och lite om vårt välfärdsområdesval i Finland.
Snart får jag försvinna in i Mandelmanns värld och efter det under duntäcket i min säng.
Vackra lyktor på hjältegravar
Tack vare en satsning som bland annat veteranföreningarna i trakten gjort pryds nu flertalet hjältegravar av vackra lyktor. Enskilda personer, föreningar och organisationer har donerat pengar till en insamling och slutresultatet blev strålande och hjärtevärmande.
Gesten med lyktorna är så fin. Vi får inte glömma dem som föll offer i våra krig. Vi får inte glömma krigen överlag. Inte lottornas insatser heller, i år fyller Lotta Svärd-rörelsen hundra år. Det fanns tider då den förbjöds och alla minnen från den skulle förstöras. Lyckligtvis förstördes inte allt. Det finns dräkter kvar, armbindlar, böcker, sånghäften och mycket annat. Och det finns personer som minns de här tiderna och som fortfarande kan berätta om dem.
När de här personerna inte längre finns är det vi som tillhör de yngre generationerna som ska komma ihåg det som har hänt, och berätta vidare till kommande generationer.
Efter besöken på våra kyrkogårdar blev det lite lättsammare på Café Favorit med en liten spökbakelse. En makron med smak av vanilj och lakrits.
Alla helgons dag
Helgdag för alla helgon. Även Svenska dagen, Gustav Adolfsdagen, som jag ska fira senare ikväll här hemma.
Ska snart till gravarna med min syster för att plantera ljung och sätta ner ljus till minnet av bortgångna nära och kära.
Jag svarar därför på Orsakullans novemberutmaning för den 6 november ”ja”, då hon frågar ”Tänder du ljus för kära som lämnat oss?”
Fastän det är helg har jag dammsugit i dag. Jag gör det då andan faller på och då jag har såväl tid som ork.
Jag förivrade mig så till den grad att jag dammsög till och med madrasserna i sängen 🙄💪😄
Handgjorda vinster
I dag var det äntligen dags att avhämta vinsterna som jag fick då jag köpte lotter på Må bra-dagen i söndags.
Den runda lilla duken med virkad kantspets och broderade/påsydda blommor är vacker. Alla handarbeten är fina och jag vet att det ligger mycket jobb bakom. Någon har suttit och knåpat med det här.
Hade duken varit vit, svart eller grå skulle jag behålla den, men den hittar en ny ägare – en redan vidtalad person som gillar duken ❤
Ja, jag vet inte vad som är sytt eller broderat eller är det någon större skillnad. Erkänner öppet och gärna att jag själv inte har tålamod med detta slags knåpande, men har alltid beundrat personer som orkar och kan handarbeta. Vi är alla bra på nånting, jag är inte bra på handarbeten – men jag kan allt möjligt annat istället, till exempel uttrycka mig i skrift.
Vårens ljus ger mig energi
Jag låg vaken i natt mellan fyra och sex, för att regnet smattrade så hårt mot rutan.
Tänkte, det gör inget… det är ett tryggt ljud. Jag ligger här och vilar ändå. Det finns många som inte kan göra det. Som inte känner trygghet av olika orsaker, inte ens i sitt eget hem. Som är sjuka, ensamma, oroliga, fattiga, slagna…
Tänker jag så blir mina ”problem” kring det där med att inte genast somna om mycket mindre.
Mina snart utblommade hyacinter i motljus gör mig glad. Alltid då vårsolen kommer in i min bostad blir jag lycklig som ett litet barn och vill fotografera allt jag ser. Ska i något skede försöka få ner lökarna i jord hos någon som vill ha dem, och så blir det spännande att de om de kommer upp hyacinter nästa år.
”För mycket av allt” säger nån säkert, men jag tycker att programmet är underbart. Jag väcks till liv nu på våren och även om jag sov lite sämre i natt får jag ork och lust av vårens ljus, solen som kommer in i bostaden och de allt ljusare kvällarna ❤
Solen nådde balkongen!
I dag funderade jag på det – när ska det ske? Att de första strålarna når min balkong? Jag har bott här snart 3,5 år men jag minns ändå inte sådant där.
Sedan såg jag fenomenet. Klockan var 17.14.
Efter det tog jag några foton i mörkret här hemma, då bara levande ljus och teven lyste upp rummen.
Och på balkongen har jag alltid tre värmeljus. Ett i en lykta och två i skalet av två utbrunna blockljus.
Önskar er alla en mysig och lugn kväll ❤
Veckans ord – BRINNA
Man kan BRINNA för sitt jobb eller för något annat man är mycket intresserad och uppslukad av.
Hos mig får ljus BRINNA så gott som alla kvällar, både inomhus och på balkongen.
Fler bidrag med temat BRINNA hittas under denna vecka hos Gemsweeklyphotochallenge.
Varit en lugn och bra dag
Home sweet home ❤ Så sant som skrivet och sagt.
Levande ljus nu på kvällen, både inomhus och på balkongen. Läsa tidningar, skriva dagbok.
På förmiddagen – lagom med jobb, ingen stress. Har gett ut en del texter, planerat kommande tidningar.
Har också hunnit göra mycket på privat plan. Kört en tvättmaskin, hängt tvätten. Fört ut tidningar och kartong till insamlingskärlen. Allt sådant där osexigt som hör vardagen till men som MÅSTE göras.
Ibland tänker jag att jag inte har nåt intressant alls att berätta om mitt liv. Inga romanser, inget annat omvälvande häftigt.
Men den här vardagslunken är egentligen något av det bästa jag kan ha.
Jag saknar egentligen ingenting. Jag har ett jobb och jag klarar min ekonomi, tillsvidare, från månad till månad. Det är tufft att vara egenföretagare men jag har fixat det ända sedan sommaren 2016!
Jag har mina nära och kära, och jag har vänner, några riktigt nära och lojala sådana.
Om allt en dag skulle brista, om jag skulle mista det jobb jag har i dag, om jag skulle drabbas av en svår sjukdom.
Ja.. det finns en massa OM och osäkerhet i våra liv.
Men saker och ting brukar ordna sig ändå.
Jag trodde ju att jag skulle gå under totalt i maj 2014. Hur skulle jag klara mig att ens andas då HAN, mitt livs stora kärlek, lämnade mig?
Men det gick. På något vis och vänster fixade jag det.
I dag känns allt det där inte längre så dramatiskt.
Men just då som det hände var det otroligt svårt.
Jag minns hur det dröjde några veckor innan jag klarade av att berätta det för alla i min närhet. Att han hade valt en annan kvinna.
Svårigheterna i mitt liv vill jag inte glömma. Jag vill lära mig något av dem. Hela tiden växa som människa.
Tankar som handlar om sorgerna i mitt liv finns alltid där. Men de lever inte längre på ytan. Jag måste inte alltid ventilera dem, skriva om dem.
Men ibland tränger de sig på och yrkar på att förvandlas till texter.
Jag ska skriva en bok om allt det här någon gång. Men när det blir, det vet jag inte 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 