Jag hoppas att traditionen med marknader på torget aldrig dör ut. Torgdagar i all ära, dem har vi också, särskilt ofta på sommaren men även under vintern. Ändå är det något speciellt med marknader!
I ett större varuhus, eller ute på deras gårdsförsäljning, säljs till och med vassväxter som ska planteras i vatten. Finns säkert de som vill ha sådana, medan andra gör allt för att utrota och hålla efter vassbestånd.
På mina promenader i Lovisa kan jag gå genom många parker. Ganska många vet jag namnen på.
Kapellparken och Tranbrunnsparken är kända för de flesta. Men sedan får parker namn i folkmun, till exempel för att en större av dem och tre mindre ligger nära kyrkan. I den stora finns ett monument. Den parken kallas ibland Kyrkoparken, ibland Monumentsparken.
Det uppstod en intressant diskussion på Facebook nyligen om namnen då en annan lokaltidning hade kallat parken mittemot polisstationen Polisparken. Den heter inte så, men jag har också kallat den så på min blogg, eftersom den i folkmun benämns så.
Parken som ligger mellan Drottninggatan och Mariegatans snedparkering kallas ibland Ankarparken för att där finns ett stort ankare.
Hur som helst, fina är våra parker.
Och fint är vårt apotek också. Ett utryckningsfordon körde förbi precis då jag tog bilden.
Eller om det inte var storm, så blåste det ändå väldigt friskt i dag. Det är skönt då det fortfarande är ganska varmt, runt arton grader. Det var nästan så att jag ute på Sågudden kunde luta mig bakåt utan att ramla, så att vinden höll mig upprätt. Men bara nästan 🙂
I går regnade det och var jämngrått då jag tog min promenad. I Sibeliusparken och i parken intill har föreningen Hakeva i samarbete med Lovisa stad placerat ut plattor med dikter på bänkarna.
Jag kom efteråt på att det här kunde passa i Orsakullans utmaning som för den 18:e augusti är ”I höstens tecken” 🙂
Kvällsjobbade i går då Lovisas nya fullmäktige hade sitt första möte. Nu var det mest personval, till nämnder och styrelser till exempel. Jag kollar det fortfarande på distans eftersom det är möjligt via en direktsändning. Men den här gången arrangerades mötet på finska skolan och inte på distans.
Senare kommer det väl som vanligt att hetta till ibland kring vissa frågor. Vi ska ha bostadsmässa i Lovisa 2023. En stor sak för vår stad och klart att det kostar. Men det ska också hämta intäkter och nya invånare. Och redan nu får vi massor av publicitet i samband med de andra bostadsmässorna. I fjol var den i Tusby, i år i Lojo, nästa år i Nådendal och 2023 i Lovisa.
Så här se ingången till vårt mässkontor ut, bara ett stenkast från mitt hem.
Var här i lördags och träffade en väninna. Vi blev studenter ungefär samtidigt och hon hör till en av dem jag haft kontakt med sporadiskt under åren, men kanske ännu mer efter skilsmässan. Hon hjälpte mig mycket under den svåra tiden då 2014–2015.
Vi åt på Café Skeppsbron tidig eftermiddag. Favorit i repris, pepparschnitzel!
Plus 23 grader och lagom blåsigt, därför inte alls för varmt. Tog en kort promenad. Hade systemkameran med. Men insåg sedan att jag inte hade satt minneskortet i kameran… 🙄
Tror att jag i framtiden på mina promenader tänker fotografera bara med mobilen, det är enklare så. En systemkamera väger en del och känns otymplig att släpa på ibland. Någon väska bär jag nämligen inte på då jag promenerar.
I trädgården finns såväl nyttoväxter som prydnadsväxter. Prydliga skyltar informerar på finska och svenska vad växterna heter.
I parken rör sig nuförtiden också en katt. Den bor troligen i någon av granngårdarna och den har blivit flitigt fotograferad. Den verkar komma direkt som den ser människor röra sig trädgården. Och sedan kråmar den sig och låter sig välvilligt fotograferas.
På museet i Lovisa kan man till och med februari nästa år se utställningen ”Paparazzi”. Fotografen Aatos Åkerblom var ett original, och jag minns honom mycket väl. En udda figur men en person som verkligen kunde fånga ögonblick.
Bland annat finns det ett foto på utställningen där man ser ett olycksoffer med blodigt ansikte bäras in på Lovisa sjukhus. I dag skulle det vara helt otänkbart att ta sådana foton. Åtminstone inte med en tanke på att publicera dem i en tidning. Men Aatos fotade inte heller för tidningar utan mest för eget bruk, av eget intresse.
Han fotograferade inte bara societeten utan även samhällets utslagna. Texten som beskriver Aatos kan läsas under länken här ovan, den leder till Lovisa stads webbsajt. Samma text som den stora tavlan i museets fönster, men lättare att läsa via webben.
Det går att hitta fina fönster också i Lovisa, fastän jag ibland tänker att jag lättast hittar dem på andra orter och speciellt utomlands 🙂
I dag har det åter blivit rätt många timmar vid datorn, såsom vanligt då vi gör Nya Östis. Brukar räkna till 50–80 mejl som jag svarar på, skriver själv per dag. Och det är bara en liten del av hela produktionen. Via Messenger håller jag kontakt med biträdande redaktionschefen, med korrekturläsningen, med layouten, med prenumerationsavdelningen och med språkvården som vi nyss satt in en extra växel med.
Tog en paus och åkte på en liten shoppingrunda då jag behövde toalettpapper och olika sorters rengöringsmedel. Så där på sidan om hittade jag även en fin svart klänning av ett härligt mjukt material 😍
Träd, träd – det finns ju lyckligtvis träd nästan överallt.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 