minnen

Frågor om minnen, och adventslucka 12

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Först lite info om fotot som utgör det som gömmer sig bakom lucka nummer 12 i Caritas blogg-adventskalender. Den är från gårdagens julmiddag på Degerby Gille och jag trodde att allt som låg på bordet var prydnader. Halmbock, julgransbollar och så någon rolig uppblåst ”ballong”.

Men se nej 🙂 Den där röda lite större saken visade sig vara kollegan Annettes fina festväska! Aldrig sett en sådan förr!

Och så går jag över till Elisas fredagsinlägg med fem frågor som berör olika minnen.
Hon minns en bloggvän som gått bort, och jag vet hur det känns… Även om det är en person du aldrig träffat, finns det bloggvänner jag också saknar och minns idag. En av dem, Minton, finns inte längre. Hon sände ofta fina julkort och påskkort till mig och andra bloggvänner. En gång fick jag en handgjord docka ❤ När jag ser den sitta på en stol här hemma hos mig tänker jag alltid på Anki/Minton.

Jag vill såsom Elisa skriver också säga till alla er som läser min blogg (många av er kommenterar också inläggen) att ni är mycket betydelsefulla i mitt liv ❤

Innan jag svarar på Elisas frågor passar jag på att visa en bild som jag tagit genom fönstret i dag för att visa att solen lyser, hurra! Det är minus fyra grader och jag började elda klockan 11 så att jag hinner bli klar med brasan innan jag ska i bastun ikväll.


Vilket ögonblick från det senaste året vill du hålla fast vid extra hårt?
Finns många fina, men jag plockar fram sportminnet från våren då Lovisa Tor äntligen avancerade från Finlandsserien till Inssi-Divari som är nästhögsta serien i innebandy-Finland. Segerruset då där i Tammerfors, resan hem och festen på en lokal restaurang efteråt minns jag gärna och länge.

Vad får dig att le, även en annars tung eller vanlig dag?
Då någon säger något vänligt till mig, stöttar och lyfter. Men jag ser också numera ganska ofta via Facebook på Reels med Snobben och fågeln Woodstock. De är jätteroliga, särskilt när de skrattar!

Vad i din vardag får dig att stanna upp och känna tacksamhet?
Att få vakna upp till en ny dag och känna att jag är frisk. Att ha nära och kära och vänner.

När brukar du känna ”det här är livet”?
En lagom varm sommardag då jag kan sitta nära havet och känna svalkan från vinden. Ensam eller tillsammans med en vän, något gott att äta och dricka blir som pricken på i:et.

Vad får dig att känna hopp, även när livet känns lite tungt?
Att det brukar komma en bättre morgondag. Känn tillit, allt ordnar sig på något sätt.

    Nostalgitripp, nio och tjugo år tillbaka i tiden

    ~ Carita Liljendahl ~ 2 kommentarer

    Av olika anledningar, som jag skriver mer om senare, städar jag mer än vanligt just nu. Jag har ett arkiv av gamla tidningar och artiklar och jag tänkte att om jag inte kollat materialet allt för ofta under sju år kanske där finns urklipp jag kan slänga.

    Och ja, det finns det sannerligen. Men det finns också klipp och minnen som jag absolut varken vill eller kan kasta. Jag stannar upp och läser nyheter från tiden då Östra Nyland och Borgåbladet slaktades och då föddes regiontidningen Östnyland. I dag är Östnyland åter Borgåbladet och Östra Nyland blev Nya Östis.

    Jag fick äran att skriva en kolumn i det sista numret av Östra Nyland den 10 januari 2015. Allt det här hände för nio år sedan. Men för mig känns det som att det var minst 15–20 år sedan. Jag vet inte varför, men så är det. Gulnade urklipp. Så mycket som har hänt sedan dess.

    I dag tittade vi också med mamma ute på hennes gård på gamla fotografier. Vissa var från 1970- och 1980-talet. Andra från 1998–1999. Det var en nostalgitripp som hette duga. Några få foton som inte väckte några minnen hos någon av oss slängde vi. Det var okända personer på olika fester och evenemang.

    Men resten sparades. Åtminstone för en tid framöver. Och samma gäller här hemma hos mig. Vissa urklipp, de som har med min livshistoria att göra, sparar jag, tillsvidare.

    Fem frågor, MINNEN

    ~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

    I dag är jag trött, för att inte säga utmattad. Vädret är en orsak. Storm, snöfall, minusgrader.

    Utöver det sade min internetuppkoppling upp kontraktet i morse. Från att ha fungerat normalt igår kväll funkade inget i morse, inte skrivaren heller. Allt hänger ihop med allt då det är trådlöst som gäller. I det skedet visste jag inte att tv-kanalerna inte heller hade visat sig om jag knäppt på den.

    Sex timmar utan internet. Det kan väl inte vara så svårt att överleva? Nej, visst överlevde jag. Men sex timmar jobb blev ogjort och ska nu fördelas på lördag och söndag istället. På tal om hur sårbara vi är utan tekniken. En teknik som vi överlag nog annars hyllar och tackar.

    Tacka vet jag ändå glad, god och snabb service från lokala telefonandelslaget. Jag var inte tvungen att vänta till nästa vecka!

    Skål på den saken! Att allt ordnade sig. Med ett vackert MINNE från gårdagen då vännen Marina och jag tillbringade några trevliga timmar på restaurang Fylla.

    MINNEN är också temat hos Elisamatilda i dag.

    Kycklingmacka på salladsbädd, det var gott! Gillar också picklad rödlök speciellt mycket.

    Aftonen avslutades med ett litet glas Jägermeister för Marina och en Minttu för mig. Vi tappade inte MINNET för det 🙂

    Så till veckans frågor och svar.

    Vad är något du kommer ihåg hur man gör från ditt första jobb?
    – Mitt första jobb. Hmm, var det då jag var badvakt på stranden? På den tiden, för över fyrtio år sedan, krävdes ingen utbildning för jobbet… Sedan var jag springflicka på Lovisa stad och lärde mig använda telefonväxeln och hur man svarade i den.

    Vad kommer du ihåg från din första resa utomlands?
    – Månne det var Mallorca på 1980-talet? Att jag lärde mig några ord spanska tillsammans med några barn i poolen.

    Vad kommer du ihåg från ditt första skolår?
    – Det var 1969. Minns nog inte så mycket från den tiden. Vägen till skolan, skolbyggnaden, gården, parken intill och en del kompisar förstås.

    Vad kommer du ihåg från när du flyttade hemifrån?
    – Tror att jag flyttade till mormor, bodde i hennes övre våning. Minns möblerna där och utsikten från fönstret.

    Vilken kommer du ihåg var den första maträtten du kunde laga?
    – Oj! Inga minnen kring det. Kanske stekta plättar? Blev aldrig en virtuos i köket.

      Glad måndag! 09-01-2023

      ~ Carita Liljendahl ~ 6 kommentarer

      Favorit i repris. En efterrätt som jag och väninnan AB ofta delar på då vi är ute och äter.
      Annars är det här inte en höjdarmåndag för mig – har från och till känt mig frusen, men har inte feber. Undrar om jag har en infektion eller flunsa ändå, men att alla vaccin som jag tagit hindrar sjukdomen från att bryta ut?

      På Facebook dyker då och då gamla minnen upp och jag blir alltid glad av bilder från Grindtorp i Täby som hör till Stockholm. Jag bodde inte själv just här, vi bodde på Marknadsvägen ganska nära Täby Galopp. Varken Galoppen eller det lilla gula dagiset finns kvar i dag, massor har ändrats sedan bilden tog för sju år sedan. Dåtida svärföräldrarna har också flyttat till annan adress i Täby.

      Men ett kärt minne är det ❤ Gamla goda tider, och Täby var ganska länge mitt andra hem.

      Nu måste jag ta mig en funderare. Ska jag ikväll gå på min dagliga promenad, eller borde jag vila…

      Lovisabyggnader, tankar, minnen

      ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

      Det är en solig och fin förmiddag med svalor som pilar runt över skyn. Glad över att jag fortfarande kan höra deras höga läten.

      Kanske jag hinner ta en cykeltur i dag, fastän onsdagen brukar kräva mycket tid vid datorn, dagen innan tidningen Nya Östis ska ut.

      Kollade mitt bildarkiv från sommardagarna som hittills gått och bjuder nu på några av dem.

      Alexandersgården. Även Segermanska gården kallad nån gång.

      Här har alla möjliga företag varit verksamma, bland annat bageri och skomakare. Nu finns här fastighetsförmedling och blomsteraffär. Konstnärer och grafiker är också aktiva på gården.

      Jag har själv goda minnen från tiden då Östra Nylands redaktion fanns här. Tidningen lades tyvärr ner 2015, och då föddes Nya Östis. Dörren var vår ingång från gården, vi hade en också från gatan. Vid det stora fönstret till vänster om dörren satt jag och skrev då jag var reporter. Fönstret till höger om dörren var fikarummets.

      En del av Lovisa kyrka.

      Då vi hade fotokurs den 13 juni knäppte vi en massa bilder. Medan jag väntade att Pia och Nette blev klara med sin porträttsession och andra bilder på den södra kyrktrappan tog jag den här bilden.

      Prästkragar på min systers gård.

      Blommor som väcker barndomsminnen. Det fanns en äng full av blomster utanför min mammas fasters hus i Antby där Runar Schildtvägen nu går. Hennes hus var då ett av få på området. Nu finns där många, många.

      Den traditionella sommarblomman

      ~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

      … som jag brukar ha med mig då jag första gången blir bjuden till ett sommarställe, där jag har haft glädjen att få vistas då och då under mer än tjugo års tid, blev i år en prinsesspelargon.

      Det var vansinnigt hett på torget då jag handlade där vi tolvtiden. Temperaturen har varit över +30 i skuggan också i dag. Stundvis har det ändå blåst en aning, skönt med den svalkan.

      Gott med ostbricka och alltid lika trevligt att träffa vänner som man har många minnen att ventilera mer. Gamla tidens Lovisa är ett populärt samtalsämne.

      Reflektioner kring jul

      ~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

      Änglar, dom finns!

      Jag har allt mer sällan på bloggen skrivit reflektioner som har med skilsmässan att göra. Dels handlar det om att det gått så lång tid sedan jag upptäckte att maken bedrog mig (över tre och ett halvt år sedan jag upptäckte det), dels handlar det om att det kommit in så mycket annat nytt, värdefullt och roligt i mitt liv sedan dess.

      Många sa ju ofta till mig att jag ska försöka sluta älta saker. En del tyckte att jag kunde sluta gråta efter en månad, andra tyckte att jag inte skulle gråta alls. Men alla sörjer vi på olika sätt, och olika sorger kräver olika lång tid. Sorg är något väldigt individuellt.

      Att minnas är ju ändå inte detsamma som att älta. Och som jag tidigare sagt, jag talar ofta med mina vänner om sådant som ex-maken och jag gjorde – inte medvetet i syfte att bearbeta, nej – mestadels handlar det om GODA och ROLIGA minnen, inte minst från alla de resor vi gjorde tillsammans.

      Torkade blommor är fina juldekorationer.

      Och varför skulle jag försöka glömma det som var? Han fanns ju sjutton år i mitt liv. Inte försöker jag ju heller glömma mina första sjutton levnadsår, som om min barndom och ungdom inte fanns. Så hemskt det skulle vara om någon bad mig att inte prata om de sjutton åren 😀

      I dag fick jag väldigt många kramar och god jul-hälsningar då jag rörde mig på stan och i affärer. Efteråt slog det mig att merparten av alla hälsningar och kramar kom av NYA vänner, människor som inte fanns i mitt liv då jag var gift.

      Med åren som gått har jag insett att jag fått så mycket nytt i mitt liv, jag har vågat göra saker som kanske av rena rama lättjan tidigare skulle ha blivit ogjorda. Och kanske bäst av allt – när det värsta hade hänt fanns det inte längre något att vara rädd för. Då sade jag upp mig, startade eget och bra har det gått hittills 🙂

      Jag har också blivit modigare och mindre konflikträdd. Jag vågar vara mig själv, öppen och ärlig kring allt – för det är något jag insett att lönar sig på sikt. Jag har redan fått höra några människor säga att de omvärderat sina åsikter om mig, att skitsnacket som spreds efter skilsmässan inte var sant.

      Allt det här har krävt tålamod. Jag har låtit tiden arbeta.
      Det har lönat sig.

      En resa bland minnen

      ~ Carita Liljendahl ~ 16 kommentarer

      Nu är det dags.
      Mitt trettio år gamla arkiv som består av ett tjugotal pärmar med urklipp av allt jag skrivit för Östra Nyland under åren 1987–2014, och för Östnyland därefter, ska reduceras så att jag bara blir kvar med godbitarna i högst två pärmar. Dessutom sparar jag det jag skrivit för Nya Östis för det får plats i mindre än en pärm per år då tidningen kommer ut så sällan 🙂

      Jag har funderat på det gamla arkivet så länge. Under ett x-antal flyttar har pärmarna följt med, och det är inte många gånger jag bläddrat i dem. Men vissa urklipp ska absolut sparas, som det här om mitt bungyjump till exempel.

      En av godbitarna jag vill spara 🙂

      De närmaste dagarna får jag således göra en resa tillbaka i tiden. Det känns kul!
      Mycket annat känns också riktigt kul just nu, men det är åter en gång sådant som jag vill berätta om först senare, kanske om en månad eller så 🙂

      Glad måndag! 17-04-2017

      ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

      Blommor gör mig glad! Det här är mina påskhelgsdekorationer på balkongen.

      Jag vill inte samla på mig saker, nej. Men blommor är en annan sak. De gör mig glad. En del håller längre, andra en kortare tid.

      Och det här med prylar handlar också om det, att om jag till exempel sparar något gammalt – fotografier, saker – då vill jag ta fram dem ibland, titta på dem, väga dem i handen, ha någon att PRATA om alla minnen med. DÅ fyller ett album med gamla fotografier, eller en minnespryl, en funktion.

      Legendariska Zilton

      ~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

      När jag nu har börjat presentera hus / byggnader i Lovisa, måste jag fortsätta.
      Det är så underbart med responsen på Facebook! Gärna tar jag ju den här också, för då får även de som inte är med på Feijan läsa vilka minnen byggnaderna väcker.

      Alla som någon gång bott i Lovisa i vuxen ålder har minnen från legendariska restaurang Zilton. Och inte bara från den.
      I samma hus, vid gatunivå, har det funnits allt från försäkringsbolag till mataffärer och butiker som säljer elektronik.

      Inte den vackraste lådan i stan :-) Men oj så många minnen huset väcker!
      Inte den vackraste lådan i stan 🙂 Men oj så många minnen huset väcker!