Glad måndag! Bättre sent än aldrig 😉

Jag har jobbat hårt i dag, för jag är inte ännu pensionär 🙂

Efter jobbet tog jag en cykeltur till Stenparken tillsammans med grannen och där njöt vi av sommarens fina väder.

En sydöstlig bris svalkade lagom, och vi kollade en mås som vaktade sin unge, men som också helt tydligt förstod att vi inte utgjorde någon fara och därför anföll fågeln inte oss.

Tidigare på eftermiddagen åt vi glass med mamma vid Skeppsbron och bjöd henne på kaffe.

Glassportionerna på bilden avnjöts ändå redan igår, då jag hade förmånen att göra det som en del av ett jobb 🙂

Igår fick jag också hedersuppdraget att ta hand om detta mjukisdjur, då ägaren hade fullt upp med annat.

Med dessa minnen från igår och en bild från i dag önskar jag dig en härlig måndagskväll.

Imorgon fortsätter jag jobba, och jag är tacksam för att jag ännu orkar göra det och får olika uppdrag.

Bloggen blir lite lidande då och då, med halvfärdiga uppdateringar, aldrig de bästa bilderna eller uppdateringarna… men, jag hoppas ni som läser min blogg får något ut av allt ändå 🙂

Tung förlust, men fin gest med mjukisdjur

Det blev ytterligare en tung förlust för Lovisa Tor i innebandyns division ett ikväll… Siffrorna 5–12 talar sitt tydliga språk om att gästande NST var vassare i avslutningarna.

Men det positiva och roliga var att uppskattningsvis minst ett par hundra mjukisdjur slängdes in på planen då Tor gjorde sitt första mål. Leksakerna doneras vidare via Mannerheims barnskyddsförbund till barn på sjukhus eller till andra som behöver tröst.

Heja Tor! Och jag vill trösta något barn!

Själv har jag bara två mjukisdjur hemma. En kär nalle som är över femtio år gammal och en annan som jag fick som gåva av en väninna för några år sedan. Jag hade tänkt köpa ett gosedjur från affären i dag, men jag glömde att göra det! Lyckligtvis hade min väninna Marina med sig många sådana i en kasse och jag fick slänga iväg ett av dem.

Sport är bara sport. Tråkigt med många förluster förstås – det tär på självförtroendet hos laget tror jag. Men nu finns bara en väg, och den bär uppåt i tabellen ❤

En del av alla gosedjur samlas in efter att Tor gjort 1–1.

Just det – nyårslöftet!

Jag lovade ju att jag inte ska börja röka och det har jag heller inte gjort 🙂
Och så lovade jag visa lite fler bilder från Lovisa. Konstigt nog tycker jag att jag fotograferat ALLT här, men det har jag ju alls inte gjort.
Blir säkert ändå en del bilder i repris, för jag minns inte vad jag haft med på bloggen sedan starten 2009. Det får ni ha överseende med 🙂

Vårt stadsbibliotek/mediatek.
Vårt stadsbibliotek/mediatek.

Bilden av bibban tog jag när klockan nästan var halv fem på eftermiddagen. Så underbart då ljuset återvänder!

Träd i Kapellparken :-)
Träd i Kapellparken 🙂

En rolig figur på räcket utanför stadens tekniska byrå...
En rolig figur på räcket utanför stadens tekniska byrå…

Något barn kanske saknar sitt mjukisdjur? Eller också är det någon av stadens anställda som tappat maskoten efter sig 😀

Hur galet som helst, del 8

Eller borde man säga ”hur härligt som helst”?
I Kirkonkylän koulu i Lappträsk finns det en stor tavla gjord av mjukisdjur. Jag fick inte alla med på bilden.

En stor tavla av mjukisdjur.
En stor tavla av mjukisdjur.

Jag vet inte alls vilken idé som ligger bakom det här konstverket. Fanns inga barn att fråga då jag var där på ett möte en kväll.

Del sju i min serie med smågalna motiv hittar du här.

Vem är den där tanten med flygekorren på ryggen?

Jag har hittat den ultimata ryggsäcken. Kanske inte den mest flashiga och absolut inte den dyraste på marknaden. Måhända den gulligaste och fånigaste.
Jag kan redan framför mig se hur folk viskar, tisslar och tasslar, pekar, frågar och funderar. Vad är det där för en tant som har flygekorre på ryggen?
Så här gick det till. Jag handlade i K-Supermarket. På parkeringen fanns Serlas glada ”gossar”. De sålde stora paket med hushållspappers- och toapappersrullar. För 20 euro fick man bautamånga rullar och en trendigt färgad jättestor väska. På köpet även ett paket näsdukar OCH ett mjukisdjur.
Vad ska jag med mjukisdjuret till, tänkte jag. Men det var bra att jag inte protesterade och att jag snällt tog emot gåvan – för när jag kom hem och öppnade paketet smalt mitt hjärta. Ryggsäcken jag hela livet letat efter satt som gjuten på min rygg!
Så nu ska ni alla hålla utkik efter mig och RyggKurre. När ni ser mig hoppas jag ni vinkar glatt och visar tummen upp!