Skyltsöndag är en av mina favoriter bland veckans utmaningar. Jag försöker hänga på många andra också. Var med i Orsakullans en tid, har nu hakat på Elisamatildas Fem en fredag, och förr var jag med i Gemsweekly – saknar lite den utmaningen så jag kanske hakar på igen 🙂
Men det är bloggaren Konst eller konstigt BP som håller i trådarna för Skyltsöndag!
Sista resdagen i Nice fick vi lite tid för oss själva innan vi hade lunch och efter den tog vi oss till flygfältet. Jag läskade mig med en mojito, en favoritdrink som jag inte dricker allt för ofta.
Mest grått har det varit i dag, och kallt också. Blött och bara +9 grader.
Då är det bra att det finns sommarminnen, bilder att plocka ur arkivet.
… och att snart börja packa inför läsarresan till Italien. Under resan blir det också besök i Frankrike (vi landar där och lyfter hemåt från Nice), bland annat ska vi besöka Monaco.
Dagen har gått i jobbets tecken, enligt normala rutiner med texthantering, mejl och sånt.
I går diskuterades ordet HEN i Sveriges tv. Somliga gillar det, andra inte. Det slog mig att vissa människor i Sverige förknippar ordet med sexualitet.
I Finland är ”hen” ett ypperligt ord, tycker jag (alla tycker INTE lika här)… men för mig har det mer med översättningar att göra.
I finska språket betyder ”hän” både hon och han. Om en nyhetstext om t.ex. ett rattfyllo ska översättas vet vi inte alltid om föraren var en kvinna eller en man. Då använder vi ”hen”. Ibland står det dock ”nainen ajoi ylinopeutta” (kvinnan körde för fort) eller ”mies puhalsi 2,5 promillea alkometriin” och då vet vi att det är frågan om en man (mies).
Minns någon av er läsare i Sverige, eller yngre läsare av min blogg, långdistanslöparen Lasse Virén?
Här finns en del av en artikel vi publicerar i morgon.
Virén är en av tolv friidrottare som internationella friidrottsförbundet IAAF tagit med i Hall of Fame.
Fredag nästa vecka åker han till Monaco där han får sitt pris.
Han är från Mörskom och den kommunen hör till vår tidnings spridningsområde.
Skulle bara göra en telefonintervju med honom men så visade det sig att han var i Lovisa, vid ett bygge där han hjälpte till vid familjeföretagets transportföretag.
Ibland har man tur.
I går kväll åskade det och regnade massor. Spektaklet med blixtar, dunder och stundom skyfall höll på i två timmar. Jag vågade inte ta risken att fotografera från balkongen. Man har ju läst om människor som träffats av blixten där de stått med sina mobiltelefoner som levande åskledare…
Den här morgonen ägnade jag två timmar åt Hufvudstadsbladet.
Nyhetstexten om att homosexuella män troligen inte i framtiden heller får ge blod väckte särskilt intresse, liksom också texten om att homosexuella äntligen får gifta sig i Frankrike (och även adoptera barn).
Reportaget om sikherna och deras religiösa symboler var intressant, och nu har jag äntligen också läst en del av presidentfrun Jenni Haukios dikter, översatta till svenska av Claes Andersson. Det ni!
Resereportaget om Monaco och Nice gav inte så mycket nytt då jag själv varit där tre gånger, men det är ändå kul att läsa om platser man känner igen.
Om Finlands snöpliga hockeyförlust mot Sverige behövde jag inte läsa, jag hade ju sett matchen…
Även om man inte ska tro allt man läser i tidningar och hör i radio eller på tv tror jag man lär sig mycket av att läsa 🙂
Ny rapport i kväll om vad dagen fört med sig – ska bland annat plantera solrosfrön!
Längs den här kusten har vi åkt, både västerut och österut. I onsdags tog vi tåget till Ventimiglia i Italien.
Utsikt från tågets fönster. En stor del av turen går nära vattnet. Här ser vi Monaco, längst till vänster tunneln där Formel ett-bilarna brukar susa fram.
Guuben utanför tågstationen i italienska Ventimiglia.
Blomsterprakt vid en gata i Ventimiglia.
Vi tog en liten promenad längs en strand i Ventimiglia. Den bestod av sand och stenar, och var inte lika packad som den långa stranden längs med bulevarden i Nice är.
Mellan sandstranden och staden hade det bildats en liten lagun av havsvatten.
Vi har haft utmärkt väder. Sol alla dagar, nästan stekande varmt. +38 i solen var det i onsdags, +28 i skuggan enligt temperaturmätarna utanför apoteken. Helst vandrar man i skuggan och längs stränder där det fläktar friskt.
Så här kan man parkera i Frankrike utan att kalabalik uppstår. Ingen som höjer på ögonbrynen, inga poliser som lägger sig i, inga arga bilägare.
Och underhållningen är minst sagt varierande längs strandbulevarden i Nice. Visst är det här pianot på hjul underbart?
Andra dagens frukost såg ut så här. Lite futtigare med bröd, dom verkar prioritera sött. Men juicen var färskpressad och stor, chokladdrycken god.
Sporting Plage, på andra sidan bulevarden, nästan mitt emot vårt hotell. Snyggt, rent, bra service. Tjocka madrasser, rejäla solbäddar och parasoll kostade 22 euro/dag och person. Kan verka dyrt, men som ni ser fanns det mattor att promenera på. I priset ingick också fina duschar, omklädningsrum och toaletter.
Vill man ha ett billigare alternativ kan man gå till strandpartierna som är öppna för allmänheten på sidorna om de privata. Dit kan man släpa solstol och eget parasoll om man så vill, äta mat man köpt i affären osv. Så alternativ finns.
Ostbricka på strandens fina restaurang där välklädda och trevliga servitörer pilade runt. Kostade 12 euro.
Det blåste för övrigt friskt i dag. Jag tycker det är skönt för jag orkar inte steka mig i solen. Stranden består av släta och ovala stenar. Den är inte handikappvänlig och det är rätt svårt också för en medelålders som jag att ta sig upp från vattnet. Stranden är inte långgrund och man halkar på stenarna. Jag var nog en humoristisk syn då jag försökte komma upp. De stora vågorna kastade mig hit och dit, underströmmen drog mig tillbaka just då jag hade tänkt att det var så bra att en våg hade fört mig i land. Jag frustade och kämpade, försökte klamra mig fast i stenarna, men det var förstås lönlöst.
Tack och lov har jag en hjälpsam make som såg till att jag kom upp med hedern i behåll.
Lovade fler bilder från Monaco och här kommer en som visar att den stora båten är ganska stor.
Hmm… första bilden på mig själv. Svettig turist blickar ut över Monacos hamn. Men jag bär ju i alla fall en designhatt från Marimekko. Och dom skulle bara veta hur mycket pengar jag har i kassen!
Hotel de Paris och Casinot i Monte Carlo. All denna flärd är intressant att iaktta, ta del av. Samtidigt som man kan bli lite arg för att somliga verkar ha snuskigt mycket pengar, så att det inte vet var de ska göra av med alltsammans – medan andra i världen svälter.
Vi började med den här frukosten. Engelsk-fransk som kostade 17 euro för två personer. Espresso, café au lait, pain riche, croissant, smör, marmelad, juice, omelett, toasts.
Här står vi på Nice tågstation och väntar på tåget mot Ventimiglia. Men vi skulle bara till Monaco. Och dit skulle även många andra så vi fick stå hela vägen. Men turen kostade bara 3,60 euro enkel resa per person och jag lyckades få ut biljetter åt oss trots att texten i maskinen endast visades på franska.
Utanför Casinot i Monaco. Vi brydde oss inte om att gå in där för då hade vi tvingats vara uppklädda. Jag har varit där förr.
Men sprätt på pengarna satt vi ändå. 70 euro gick åt på mindre en tio minuter då vi köpte några souvenirer och sedan både åt och drack på Café de Paris.
Utsikt från bilen som jag kallade HopLop, alltså sådan där guidad tur som man får hoppa på och av var man vill. Den hade tolv stopp men vi åkte hela rutten runt. Den guidades via hörlurar på åtta olika språk, men inte på svenska 🙂 Turen kostade 18 euro/vuxen person.
Tillbaka till Nice åkte vi med buss. Den kostar bara 4 euro för en hel dag eller en euro för enkel tur. Så för två euro tog vi oss tillbaka, en tur längs vinglande och smala vägar med magnifik utsikt över Medelhavet.
Och… många andra skulle åter åka samma väg, så vi tvingades stå hela resan… och jag blev illamående, men för en euro kan man inte få allt.
Fler bilder en annan dag!
Sedan början av juni fram till dags dato har jag tillbringat mesta delen av min tid inom ramarna för en triangel. Den består av hemmet (som inkluderar författarhörnan), av släktens sommarställe och av Plagens kiosk.
Bilden är en panoramavy över terrassen och en del av stranden, tagen i går kväll runt klockan 19.30 då vi höll på att stänga. Officiellt stänger vi klockan 18 men i går var det tennismatch på planerna intill. Och då det faktiskt också funnits några soliga kvällar den här sommaren har vi haft öppet så länge som vi har haft kunder.
Då det blivit lugnare om kvällarna sitter jag på en stol och har den här utsikten från kioskdörren. Längst borta i skogsdungen, där en liten sandplan kan skönjas, fanns Casino-restaurangen. En vacker träbyggnad som jag dessvärre inte har något levande minne av eftersom den brann i början av 1960-talet.
Det är ändå fint att namnet Casinoparken lever kvar, åtminstone bland äldre Lovisabor. Här finns tre utomordentligt skötta tennisplaner.
Avslutar med en symbolisk bild. Den här fyrklövern hittade vår gäst Magnus från Sverige när han spatserade runt i playamiljön.
Jag hoppas den ger mig tur och lycka med min tredje bok. För det är också den mitt liv kretsat runt de två senaste månaderna.
Sommartriangeln – författarhörnan, Kretsgången, Playan. Jag har faktiskt inte behövt så mycket annat.
Men 3-10 augusti hoppas jag ändå kunna bjuda på bilder också från lite andra vyer. Franska rivieran med Nice, Monaco, Cannes, St Tropez, Antibes, Menton med flera platser väntar 😀
Torsdagen den 5 juni 1986 tog vi tåget till Monaco. Här omkring Nice och Monaco är naturen storslagen, tåget går längs stranden, skriver jag.
Vi gjorde genast av med 42 F på vykort och frimärken. Här skulle det snobbas! Alla skulle få veta var vi var.
Vi tog en buss vars slutdestination var oklar för oss, men vi visste att den förde oss närmare Casinot. När vi hade fotograferat den sevärdheten började vi leta oss mot stranden. Vi fotograferade förstås också den berömda tunneln där Formel ett-bilarna en gång om året vrålar fram.
Ute på havet guppade ett par militärbåtar. Anne sa att dom försvarar nog Monaco, men senare visade det sig vara marin flotta från USA.
Vi tänkte att vi klarar nog att sova en natt på stranden i detta miljonärernas paradis. Men ganska snart fick vi höra att sådant förfarande är strängt förbjudet.
Dock hade vi tur och erbjöds sovplatser av två personer som jobbade i en Snackbar & Pizzeria på stranden. Vi fick låna små strandhytter med toalett och dusch. Annars hade vi aldrig haft råd att övernatta i Monaco.
Tillsammans med våra nyfunna vänner gick vi in till en bar i centrum för att se VM-fotbollsmatchen mellan Frankrike-Ryssland som slutade 1-1.
Fredag 6 juni 1986
Ingen skulle väl tro oss om vi berättade att vi övernattat gratis i Monte Carlo, skriver jag.
Hela dagen lapade vi sedan sol tills vi träffade två amerikaner från fartygen som låg utanför staden. Med dem umgicks vi tills det var dags för dem att återvända till the Navy job kring tiotiden på kvällen.
Lördag 7 juni 1986
På kvällen beslöt vi oss för att åka till Nice med våra franska vänner. Där besökte vi bland annat en jättesupermarket, men fattiga tågresenärer som vi var hade vi inte råd att köpa allt det vi hade velat köpa.
Kvällen tillbringades på olika barer i stan.
Söndag 8 juni 1986
Några av våra amerikanska vänner hade lovat att vi skulle få besöka Arkansas, en av amerikanska flottans båtar. Väl där ute blev vi nästan kroppsvisiterade, men sedan visades vi artigt runt av Robert och Vinny. Jag fick en Arkansas-keps. I dag undrar jag vart den tog vägen, hade glömt bort hela episoden.
Måndag 9 juni 1986
Jag hade vaknat på natten, gått ut och beskådat de amerikanska båtarna som upplysta lika två flytande cirkustält guppade på havet. På morgonen vid 8-tiden hördes signalerna då fartygen lämnade Monaco. Det var sorgligt. Vi hade ju lärt känna några riktigt trevliga människor från USA och nu skulle vi aldrig mer få se dem.
På dagen arrangerades något slags party på stranden. Kvinnliga fallskärmshoppare landade i en cirkel på stranden, eller så nära målet de kunde, och det firades med champagne. Vi som för en gångs skull hade bett om att få vatten av våra vänner fick inte det – bara champagne!
Vi dricker champagne i solen, skriver jag. En gumma snackar om Reagan och ryssar och liberalitet, och säger att vi inte borde dricka alkohol, men det är precis vad vi gör. Sedan går vi till en bistro för att se Frankrike-Ungern i VM-fotboll och vi, Frankrike, vinner 3-0. Papin är min favorit.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 