Gott slut och spännande väntan på allt nytt!

Efter en god natts sömn vaknar jag till denna soluppgång. Klockan är i och för sig redan kring tio, men jag sover ju gärna från midnatt tio timmar framåt då som det är möjligt 🙂 Det är vardagslycka det.

De som känner mig väl har kunnat läsa mellan raderna att jag varit fundersam de senaste veckorna. När jag tänker efter skulle jag inte säga att det är samma som att jag är deppad och ledsen. Mörkret gör mig i och för sig nedstämd från och till, men vi är många som lider av så kallad mörkerdepression. Sedan finns det ju också de som deppar ihop på våren, då som jag spritter till och blir full av liv.

Igår tänkte jag att jag måste komma ut på en kort promenad. I samma stund fick jag ett Messengermeddelande av en granne som tänkte lika. Det var stjärnklart och noll grader och klockan var halv tio på kvällen då vi gick ut.

Snöfritt just här och då som ni ser, i en av gränderna i våra gamla stadsdelar. Den korta promenaden gjorde verkligen gott.

I mitt stilla sinne brukar jag ge mig själv en del nyårslöften. Jag uttalar dem alltså inte högt och de handlar varken om vit januari utan alkohol eller om viktnedgång eller ökad kroppsträning.

Ofta handlar det om sådant som berör det mentala och psykiska. Det inre måendet.

Jag tror att jag genom livet rätt ofta känt att jag inte räcker till sådan som jag är. Jag har högpresterat i mina jobb. På något sätt var jag också under en lång tid en person som ville behaga andra. Då jag fick chefsjobb gick det inte att vara alla till lags, och det kändes ofta väldigt svårt.

Jag har dragit mig undan konflikter och gör det ännu i viss mån, beroende på vad sakerna gäller.
Men jag har blivit bättre på att säga ifrån, och att göra val som får mig själv att må bättre.

Att skriva det här är inte heller lätt. Ofta hakar sig läsare upp på detaljer, synar texten och funderar om jag det jag skriver handlar om hen. Men nu kan jag för en gångs skull vara egoistisk och säga att det här handlar bara om mig själv.

Någon kanske tänker för sig själv: ”Har hon inte lärt sig mer om självförtroende, hon som levt 62 år?”
Den som är självsäker nog att säga eller skriva att hen minsann inte någonsin känner sig låg, ensam, misslyckad eller osäker – den personen är bara att gratulera.
Eller så kanske inte ändå… för jag tror att den personen inte talar sanning.
Vi har alla våra bättre och sämre stunder.

Just i dag känns det som att den här dagen kommer att bli bra. Det är en hasa-på-i-ullstrumporna dag då jag ska elda och pyssla här hemma. Och sedan kronas kvällen med Bingolottos uppesittarkväll och kanske en enkel skål med en kompis 😀

Jag lovar inte att jag inte skriver ett inlägg till men om jag inte gör det, så Gott nytt år alla ni som läser min blogg! 🥂✨

Fem en fredag, Mörka tider

”Mörka tider” är temat hos Elisa i dag, och visst är det bokstavligt sett mörka tider, dels för att det är höst och dagarna blir kortare fram till jul, dels för att världsläget är vad det är.

Men att delta i utmaningen Fem en fredag är alltid lika kul, så läget lättas upp med det 🙂 Och att sedan läsa andra bloggares svar är också roligt.

Bilden hade passat in på Skyltsöndag, och den har faktiskt väntat länge i arkivet. När jag nu har många andra skyltar på lager, men inte visste vad jag skulle illustrera dagens Fem en fredag med, fick det bli en skylt i mörker. Tagen under en innebandyresa hösten 2023.

Var i skalan av årets månader rankar du november?
Tyvärr kommer den lägst ner på skalan, på plats tolv. December, januari och februari betyder också tuffa tider, men i februari börjar det ljusna.

Hur har dina dagar påverkats av att det är vintertid?
Inte nämnvärt, om vi avser att vi flyttade visarna på klockorna en timme bakåt.

Hur ser du till att hålla humöret uppe dessa mörka höstmånader?
Jag pusslar, tänder levande ljus, umgås med vänner, skriver och läser. Bloggarna ger mig mycket.

Vad är det bästa och värsta med hösten?
Det bästa är vackra färger, hög klar luft och extra fint om solen skiner. Det värsta är mörkret, regn eller snöslask och halka och en tilltagande kyla.

Vad är en bra aktivitet att göra på hösten?
Att vara utomhus då och då, kanske promenera, fotografera. Gå på innebandymatcher. Men också att pyssla hemma. Det finns alltid mycket att göra, från skrivjobb till sortering av sådant man inte hann med under sommaren 🙂

    Det blir kallare, men under vinterkriget var det värre

    Uppe bredvid lampan syns fullmånen 🌕

    Jag tycker inte alls om när det är kallt och mörkt, men jag går ut ändå, sa jag till mamma på telefon tidigare i dag.

    Då berättade hon för mig om hur kallt det var när hon var fem år gammal 1939. Vinterkrigets mödor. Inte fanns det elektricitet och man bar in ved och vatten. Djuren i ladugårdarna skulle skötas om familjen hade sådana, för de gav ju mat åt människorna. Vedermödor och slit från morgon till kväll. Och barnen promenerade eller skidade långa vägar till skolorna.

    Det var bra att jag blev påmind om det. Mamma sade det inte alls anklagande i stil med ”lilla flicka, du skulle bara veta…” osv. Nej, vi hade bara en kort diskussion om hur det verkligen var förr, och jag kan tänka mig att många i Ukraina inte har det lätt nu heller när elen slås ut och kylan tränger på.

    Så plötsligt gick jag där rak i ryggen och drog in den kalla luften och hörde snön knarra så vackert under fötterna. Vi är förskonade från kriget i alla fall just nu. Jag har tak över huvudet, en varm säng. Jag kan fortsätta lägga pussel i kväll eftersom vi tillsvidare har elektricitet. Få se om det blir planerade el-avbrott den här vintern… jag har köpt vatten på flaska och jag har en del mat som jag kan äta fastän kylskåpet inte skulle funka.

    Har nu sorterat bitar några kvällar och inom kort kan jag börja bygga ramen 🙂
    3140 steg blev det i dag. Totalt 13 638 på fyra dagar och min 96:e promenaddag på raken.

    Något som är bra med mörkret

    Jag tycker det är trist då det är så mörkt mest hela tiden. Blir kanske inte direkt deppad… promenaderna piggar nog upp mig trots allt. Men ändå. Hösten och vintern är inte riktigt mina årstider.

    Då gäller det att se ens NÅT positivt med mörkret.

    Vi har en vacker kyrka som lyser så fint i mörkret.

    Men jag tänkte också då jag klädde på mig före promenaden. Vem ser hur jag ser ut?
    Hade dubbla byxor i dag då det var nästan minusgrader. Ett av de båda paren var korta sommarbyxor som slutade ovanför vristen. Under dem hade jag leggings. Raggsockor i promenadskorna. Blå jacka, rostfärgad scarf för att hålla luvan tätt runt huvet. Reflexband runt armar och runt ena vristen.

    Klädd på detta sätt går jag inte in i en affär. Men vem bryr sig då jag är ensam ute på promenad och det är mörkt som i en säck på många platser. Väljer förstås nog för det mesta upplysta leder, men ingen känner igen mig ändå 🙂 Jag möter inte ens många andra som går. De flesta cyklar eller åker bil.

    Fem en fredag, MÖRKER

    Temat hos Elisamatilda denna fredag är mörker. Och visst är det mörkt ute mest hela tiden nu. I dag vaknade jag till ytterligare en grå och regnig dag. Men sådär överlag har jag nu den här hösten, då jag börjat promenera varje dag (hållit på sedan den första oktober), tyckt att det är bättre så här ändå. Snö och kyla och halka gör ju promenaderna lite krångligare.

    Har inte fått mina Ice bugs ännu, väntar på att sportaffären ska höra av sig då skorna jag beställde har kommit.

    Den här bilden tog jag på min promenad igår. Den passar ju bra i mörker-temat.

    Vad tycker du om att vrida klockan åt det ena eller andra hållet?
    – Jag tycker det är onödigt. Vi kunde ha normaltid året om.

    Vad innebär mörkret för dig?
    – Ju äldre jag blir, desto tyngre på något sätt. Försöker lätta upp det med mjuka lampsken och levande ljus.

    Har den här hösten varit mörk eller ljus för dig?
    – Ljus om jag ser till mående, och så där allmänt sätt odlar jag tacksamhet bland annat för att vi inte har krig i vårt land. Mörk har hösten varit för att den är en dyster årstid med bara några få ljusa timmar.

    När famlade du senast i mörker?
    – Jag gör det ibland om jag behöver på toa mitt i natten.

    Av vilken anledning var du senast uppe mitt i natten?
    – Jag fick inte sömn natten mot i dag så jag började lyssna på Radio Extrems maratonsändning Näsdagen till ära. Sedan förivrade jag mig och sa att jag donerar femtio euro till insamlingen om programledarna ringer upp mig, och det gjorde dom 🤣💪 Så där satt jag i direktsändning per telefon halv två på natten.

    En regnig dag i Lovisa

    Kameran med, om inte systemkameran, så alltid mobiltelefonens kamera. Så försöker jag tänka nu, och dessutom även komma ihåg att ta bilder där jag rör mig! Blir kanske inte så stor variation, men jag kan ju inte bara fota blommor här hemma heller 😂

    Klockan är cirka 14.40 och jag ska till Veikon Kone för att köpa kopieringspapper. Något papperslöst samhälle har vi inte fått, tvärtom. Jag behöver skriva ut en hel del för bokföringen både för Nya Östis och för mitt eget företag.
    En av ingångarna till Veikon Kone, från bakgården. Tycker att dom har gjort fint här. Jag såg inte högen av kartonger då jag gick in, såg det först på bilden. Inte så vackert förstås, men värre har man sett och skräpet kanske var där bara tillfälligt.
    Står vid dörren till frissan när jag tar den här bilden av köpcentret Galleria. Klockan är 15, det börjar skymma och det har regnat nästan hela dagen. Jag köpte fler reflex, för som bilist är det inte kul när det plötsligt, som från intet, dyker upp svarta figurer, en del med hundar utan reflex.

    Så kära medmänniskor. Köp och använd massor av reflexbrickor eller -band ❤

    Mörker och kyla, inget för mig

    I dag har vi haft tio minusgrader och faktiskt soligt och fint väder! Jag kom av olika anledningar ändå inte ut innan det hade blivit skymning och därför tog jag inga foton. Glömmer ibland också att jag kunde fota vad som helst i min omgivning 😀

    Foto från bildbank känns lite som fusk, men jag ska inte vara så sträng mot mig själv 😀 Det har jag lovat många gånger.

    Jag erkänner att jag har svårt för mörker och kyla. Jag är ett sommarbarn och redan nu längtar jag till våren.

    Samtidigt har jag insett att jag inte skulle bli lyckligare om jag flyttade söderut, till Sydeuropa eller Afrika till exempel. Jag skulle troligen känna mig ganska ensam där. Även om det går att få nya vänner.

    Flyttar man till ett annat land måste man lära känna dess kultur och helst även lära sig tala språken som används där.

    Såsom läget ser ut i dag känns ju livet inte heller säkrare i länder som Spanien, Frankrike, Italien, Grekland… Nyss fick dom en halv meter snö i Madrid och flera personer dog 😦

    Semester är semester och vi kanske åter kan resa någon dag i framtiden. Men vardagen är något helt annat. Så jag har slutat tänka på det där med att jag ska flytta söderut då jag blir pensionär 🙂

    Stämning

    Det är som med så mycket i livet… man får inte ge sig.
    Den stämning som uppstod då ljus brann på bordet bakom den nästan utblommade pelargonen… det var något jag försökte förmedla per bild.

    Lättare sagt än gjort.
    Men jag gav mig inte.
    Testade olika inställningar med kameran och då jag fick den här bilden var jag nöjd. Endast lätt skärpt via Unsharp Mask i Photoshop men annars helt obearbetad.

    Fotot taget klockan 22.15 i mörker på balkongen.

    Det är väl som med mycket annat i livet.
    Ibland behövs bara lite lätt skärpa. Men vi ska inte vara för stränga mot oss själva. Alla möjliga ingrepp behövs inte. Vi duger som vi är.

    I morgon ska jag måla ett skåp. Det har jag aldrig gjort förr.
    Slipade det lätt i dag och torkade rent.
    Applåderar mig själv!