… jag knåpade med ett pussel 🙂
Men jag tycker det är bra att ha barnasinnet i behåll.
Jag vet inte vad det är med Mumin och med påskägg som gör att jag bara måste köpa minst ett.
Jag äter ju nästan ingen choklad mer, så det är inte därför jag måste ha ägget.
Men jag vet att där finns en överraskning inuti.
Som med nästan 100 procents säkerhet är en onödig pryl.
Ändå rörde sig handen mot ägget, greppade det och lade det i köpkorgen, sedan upp på varubandet och till sist ner i inköpskassen.
Ägget innehöll ett pussel.Jätteduktigt av mig att lyckas med det 🙂
Och vad gör jag med pusslet nu? Inte kan jag slänga bort det direkt. Och inte kan jag ge det till något litet barn som sätter bitarna i halsen…
Nä, jag har en idé. Men få se när jag förverkligar den.
… spenderades till en del i grannstaden Borgå. Försöker shoppa det mesta i hemstaden men ibland måste man ju få åka bort lite. Jag var dessutom ute efter en större matta till salen/tv-rummet och vi har ingen affär som säljer sådana i Lovisa.
Svårt att se vilka färger jag gillar? Eller nyanser? Grått, brunt, vitt , svart. Men lite gult också på kjolen som skymtar till höger. Och Muminmotiv på klisterbilderna 🙂
Allt som köps ska användas. Och speciellt nöjd var jag över att jag den här gången också satsade på värmeljus utan metallhållare och utan palmolja. Lite romantisk är jag väl också då jag köper ljus och duschkräm med rosendoft … men där går gränsen. Annars har jag inte mycket till över vare sig för rysch och pysch eller blomstermotiv 😀
Vinnaren har fått personligt meddelande, och jag undrar om jag inte borde lotta ut ett reflex en gång till, för det är många som syns dåligt i trafiken så här i höst- och kommande vintermörkret. Då jag i jobbet kör mycket i hela regionen har jag blivit extra medveten om det här.
Annars har det hänt en hel del i livet och fastän jag inte ännu berättar allt privat här, eller kanske aldrig gör det i detalj 😉 så fortsätter jag blogga med minst ett inlägg per dag. Det finns fönster och väggar och skyltar att visa.
Fast vet ni vad? En natt drömde jag att jag var på resa och då jag kom hem insåg jag att jag inte hade fotograferat en enda balkong, inte ett enda fönster, inga väggar, inga skyltar… Jag kände mig väldigt upprörd 😀
Vad skulle drömtydaren säga om det? Att jag fått ett liv in real life kanske? Hahaaa!
I morse när jag steg in i köket hälsade Mårranmig välkommen. Bilden jag länkat till är från Wikipedia och där kan man läsa att Mårranär en litterär figur i Tove Janssons romaner om Mumintrollen, introducerad 1948 i boken Trollkarlens hatt.Mårran är en stor, kall, spöklik och skrämmande gestalt. Hennes anletsdrag består av två små, stirrande ögon, en stor näsa och en mun som visar tänderna i ett streck. Ursprungligen var hon färglös men har enligt den japanska tecknade TV-serien en mörklila nyans på kroppen.
Nog ser ni väl också henne på mitt fönster?
Mera konstigt hände då jag kom hem från jobbet. Utifrån såg det ut som om lampan i mitt sovrum lyste. Jag var säker på att jag hade släckt alla lampor där innan jag gick.
Halva lägenheten badade i kvällssolen.
Men det mesta mystiska har sin förklaring. Det var solen som höll på att gå ner i väst, men här ligger den ännu ovanför hustak och trädtoppar. Jag bor på tredje våningen och har en genomgångslägenhet. Därför såg det ut som om en lampa lyste hemma hos mig 🙂
I dag skrev jag också första inlägget på nästan ett år på min arbetsblogg. I samband med tidningsförnyelsen i januari 2015 lades en del gamla bloggar på is, men nu har min återuppstått. Jag skriver jobbrelaterat där och privat här. Hoppas du vill läsa både och!
… som av olika anledningar inte publicerats, men ändå sparats i mappen ”Bloggbilder”. Känns lite synd att inte publicera dem alls, så en del av dem matar jag ut nu, utan att de har ett samband med varandra. Resten får komma en annan dag.
Jag har nämligen tänkt bli ännu mer prestigelös än tidigare.
Min blogg har aldrig varit nischad och kommer så icke heller att bli (låter nästan som en text ur Bibeln)… och jag ska bli allt snällare mot mig själv. Således ska jag visa fler bilder på mig själv, utan att tänka att jag inte är vacker nog.
Minne från Tallinnresan i augusti 🙂 Bästa pizzorna vi hade ätit på länge väninnan och jag.En bild som också togs innan vi äntrade Tallinnbåten i Helsingfors i augusti. Men bilden hade likväl kunnat ha tagits i dag, vi har haft sol och värme, så november som det är.Badrummet på hotellet i Tallinn.
Då vi reste förr med maken, som numera är ett ex, brukade vi fotografera alla rum i hotellen, även badrummen. Det var liksom kul att minnas hur det såg ut på alla de platser vi besökte. Bilderna finns med i våra album med pappersfotografier 🙂 Så det här är något jag fortfarande gör då jag reser.
Har fått bilder av mina läsare bland annat till skyltsöndag – jättekul med bidrag. Den visar jag om några dagar, på söndag förstås!
Och sist men inte minst för i dag – kom i håg att använda reflex i höstmörkret. Vill du vinna ett med Mumin-motiv? Delta i min tävling, instruktioner hittas på bloggens startsida!
Läste nyss en statusuppdatering på Facebook av en kvinna som hade blivit rejält uppskrämd då hon nästan kört på en fotgängare och dennes hund.
Hon bad om ursäkt via FB för att hon inte hade sett dem… men jag tycker att också fotgängaren har sitt ansvar och kunde be om ursäkt för att han eller hon inte använde reflex.
Lottar därför nu ut ett fint Muminreflex. Vill du vara med i lottdragningen som sker söndagen den 15 november ska du klicka på bilden uppe till höger på bloggens startsida. Följ instruktionerna där, det är inte svårt att delta och det kostar inget!
Återvänder till jobbet i dag efter tio dagars frånvaro, av vilka fem var lediga dagar och fem arbetsdagar i Amsterdam.
Har ännu bilder kvar från resan, speciellt många vackra fönster – men varvar dem härefter med bilder från min vardag.
I mitt hem är det mesta svart, brunt eller vitt så det piggar upp med en färgklick.
Köpte den här vasen av min svägerska Camilla (kallar henne gärna så ibland fortfarande fastän jag nu är frånskild). Hennes familj flyttar från ett stort hus till en lite mindre bostad och sålde då samt gav bort grejer. Den här fick jag till ett facilt pris.
Brickan med Muminmotiv lyckades jag också komma över. Happy ❤
Säg den bensinstation som är vacker men det är väl innehållet, personalen och mycket annat som räknas. Vid riksväg sex i Lappträsk, drygt två och en halv mil från Lovisa, ligger Pukaron Paroni – översatt till svenska Baronen i Pockar. Pockar är i sin tur en by i kommunen.
Hit gjorde vi en utfärd i dag, min syster, mor och jag. Först åt vi mat, sedan gick vi runt och tittade i affärerna.
Håller för en och annan stöt om så behövs.
Jag har lovat mig själv att bara köpa sådant jag verkligen behöver. En annan regel kan vara att om något nytt kommer in åker något gammalt och sluttjänt ut.
Jag är svag för Mumin och kunde inte låta bli de här två muggarna i hårdplast. Motivet är detsamma på bägge och de här blir perfekta att ha då jag sitter på balkongen och lapar någon svalkande dryck.
Den här klockan flyttade in hos mig i dag.
Ja, och så blev det en ny klocka också. I slutet av februari skrev jag det här inlägget. Det handladeom en klocka jag hade tänkt köpa i Borgå för att jag hade en vars batterihållare höll på att gå sönder här hemma. Då blev det inget köp, men det blev det i dag. Den står dock inte på bordet utan i en hylla i arbetsrummet.
Nu vet jag att konsten fungerar som terapi.
Kände mig deppad och hade noll inspiration för konstkursen.
Men vännen jag börjat gå kursen med fick mig övertalad.
Favortifärgen svart.
Ser kanske ur psykologisk synvinkel inte så bra ut. Deppad människa målar sin syn på världen?
Tryckteknik.
Kom sedan på att jag skulle testa en tryckteknik. Jag hade ingen lärobok att utgå från, frågade ingen om råd. Tänkte bara att gult på svart blir bra. Lite vitt blandade jag i det gula och lite målningsmedium (förändrar färgens egenskaper, kan förlänga torktiden, öka transparensen eller göra färgen blankare – källa).
Sommarbukett.
När sedan en annan kurskamrat gav mig sina överblivna färger som låg på ett fat av papp visste jag plötsligt vad jag skulle göra. Jag hade precis målat en knallgul botten och tänkt föra över något mönster i svart på den. Men i stället använde jag hennes färger och åter en gång min tryckteknik. Inget slängdes bort, allt togs till vara.
Just for fun.
Och sedan fortsatte jag av bara farten, just for fun.
Alla de här tre konstverken är inte riktigt färdiga än. Ska stilisera dem nästa vecka.
Egentligen hade jag börjat kursen med att måla en bild av en vit muminfigur på blå botten. Verket skulle heta ”Why didn´t I create Moomin”. Teckningen blev naiv och jag tyckte Mumintrollet sa till mig att jag ska sluta försöka rita något realistiskt.
– Kludda, sa figuren. Det är du bättre på.
Tänkte sedan slänga Mumin i skräpkorgen innan jag gick hem. Men ytterligare en kurskamrat räddade honom i sista stund och bad mig signera teckningen 🙂
Så glad jag blev av kvällens konstkurs! Konst funkar verkligen som terapi!
… har jag känt mig flera gånger de senaste dagarna.
Jag har fått så många fina julkort med hälsningar. En av dem innehöll en gratis livförsäkring, ett reflex med en av mina favoriter från Mumin, Lilla My!
Hon är allt fullt i bilder den härliga Lilla My. Det vill jag också vara. Vaksam, nyfiken, orädd och ibland lite fräck.
Jag var nedstämd den dagen jag kom hem. Så den här lilla omtänksamma gåvan fick varma glädjetårar att rulla ner för mina kinder.
Egentligen borde jag visa alla kort jag fått, för alla bär ju på hälsningar som värmer mitt hjärta. Men jag tror ni förstår att jag gör ett plock i högen.
Från mitt fadderbarn Laura i Bolivia fick jag det här kortet.Första julpaketet.
Och första julpaketet fick jag i dag. Jag lovar att jag öppnar det först på julaftonsmorgonen, men dikten på kortet kunde jag inte låta bli att läsa. Och då blev jag också rörd, för den inger mig så mycket hopp om vad som komma skall.
Tack till alla som skickat kort och små gåvor – ni vet vem ni är ❤
Och tack till dig Birgit, som ringde för att önska mig god jul. Vårt samtal fick en annan vändning än du kanske tänkt dig, men du sa så många kloka saker. Jag som alltid tänker att det finns en mening med det som sker, såg en mening i att du ringde precis i dag.
Och så finns det ytterligare en person som jag gärna skulle vilja skriva mer om här, men jag tror att jag väntar ett tag. Jag nöjer mig helt enkelt med att citera honom.
– Vi har ingen brådska. Vi har ju hela livet på oss.
Det tycker jag är klokt sagt. För även om allt stannar vid vänskap så har den här personen hjälpt mig en bra bit på väg framåt i livet. Och det tycker jag känns stort.
