orkidé

Blommor som konstverk

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

… men hur sköter man orkidéer. Jag har haft två sedan jag flyttade till den här min underbara bostad för snart två år sedan. Bägge orkidéerna har dött. Jag vet inte om jag vattnat dem för lite, eller för mycket – har försökt vara försiktig. Ska jag duscha dem med en blomspruta?

Är det våningshusens torra inomhusluft som tar kål på blommorna?
En enda gång har jag fått en orkidé att komma igen, att blomma två gånger. Då bodde jag också i höghus.

Visst ser det ut som om där var en skrattande tiger eller en leopard inne i blomman?

Tar tacksamt emot skötseltips!

Dryga halva dagen jobbade jag med tidningen. Det där normala med att redigera andras texter, men till mitt uppdrag hör också att bidra med artiklar. Så jobbet är verkligen givande och omväxlande.

På eftermiddagen hjälpte min syster och jag vår mamma att komma till hörselbilen på test. Den besöker Lovisa en gång per år. Dessutom arrangerar hörselföreningen många andra träffar och ger råd åt sina medlemmar.

Tacksamheten är stor

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

För att jag igår kunde fira tillsammans med en del av mina närmaste vänner.
Det är alltid svårt då man ska bjuda till fest, att välja vem som ska få komma.

Dels handlar det om min egen ekonomi, vad har jag råd med?
Dels handlar det om den tid jag vill ha för alla. Bjuder jag 30–100 personer hinner jag inte umgås med var och en.

Den här festen handlade för mig själv inte enbart om att jag blivit utsedd till chefredaktör för Nya Östis. Jag fokuserade på de fem senaste åren i mitt liv. Vem har funnits vid min sida, i vått och i torrt? Från skilsmässan 2014, genom skeendena då jag sade upp mig från en fast tjänst, startade eget företag, började jobba för Nya Östis och fick allt mer ansvar där.

Då man bjuder in människor till en fest känns det aldrig helt rättvist. För det finns minst lika många till som jag gärna hade tackat i detta sammanhang. Men… gränsen måste dras någonstans. Och det kommer nya fester!

Ett hembakt bröd med potatis och örter.

Jag hade undanbett mig gåvor. Det viktigaste var att jag fick tacka mina vänner och att de fick träffa varandra.

Men då någon ändå överräcker en gåva skulle det aldrig falla mig in att säga ”jag skulle ju inte ha nåt”. Jag vet själv hur det känns då jag inte vill komma tomhänt till en fest. Visst är det trevligt att bli överraskad och att få överraska.

Jag fick allt från presentkort och vackra dikter till mousserat och vin, bröd och choklad, saker med Muminmotiv och en enormt ståtlig orkidé.

Tack för precis allt ni gav mig i går ❤ Vänskapen vi upplevt genom åren och som jag hoppas fortsätter i många år till, är guld värd.

Nina framför en hälsning av en väninna som inte kunde komma till festen och jag blir tårögd.

Jag blir ofta rörd nuförtiden

~ Carita Liljendahl ~ 39 kommentarer

Att jag så ofta blir rörd numera har troligen med åldern att göra.
Eller vilka erfarenheter har ni andra? Har ni med åren blivit känsligare?

Häromdagen intervjuade jag en kvinna som är frivilligarbetare. Jag frågade vad hon får ut av verksamheten. Hon bad om ursäkt för att hon är så lättrörd, att hon kanske fäller en tår medan hon berättar vad jobbet gett henne.

Jag svarade att det gör ingenting, jag kanske också börjar gråta och då gråter vi båda två. Det är inget farligt.

I dag fick jag en blomma som tack för ett välutfört jobb. Jag blev väldigt rörd och satt en stund hemma i soffan och bara tittade på konstverket. Samtidigt som jag tänkte på hur mycket det betyder att få ett tack.

Vi är snabba att kritisera i dag, och här som jag bor sägs det ofta att ”då nån inte gnäller kan du veta att han eller hon är nöjd”…

Jag har försökt, och kommer att fortsätta med det nästa år, att tacka och visa uppmuntran åt andra så ofta jag bara minns och kommer åt att göra det.

Jag tycker inte att man gör sig till, ett tack kan komma från hjärtat ❤

Långsamt letande efter feng shui

~ Carita Liljendahl ~ 33 kommentarer
Fick en orkidé av en vän för några dagar sedan.

De är ju rätt svårskötta, ibland, de här blommorna. En gång har jag fått en orkidé att blomma tre gånger, men övriga orkidéer har torkat bort.

Hoppas växten trivs här. Den går lätt att lyfta upp ur vasen. Jag ska inte vattna den oftare än en gång i veckan och alltid låta vattnet rinna ur krukan.

Ja, det är ett långsamt letande efter feng shui här hemma. Väldigt många saker har ännu inte hittat sina platser.

Jag behöver en del nya möbler. Köksbord + två stolar önskar jag kunna skaffa före jul. Tv-bordet kan vänta.

Det har blåst som attan i dag. Ingen snö ännu då klockan är 16, men hinner komma till kvällen. Så det var bra att jag hann vandra genom de här lövhögarna i centrum.

Karlskronabulevardens park.

Det var härligt när löven prasslade mellan fötterna. Lyssnade också till prasslet som uppstår då vinden jagar torra löv över asfalten.

Stajlar bostaden

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Köpte en orkidé i dag.
Flyttar på saker. Gav en vackrare inramning åt lyckobambun.
Har inte så många prylar. Försöker leva enligt devisen ”less is more”.
Vill att lägenheten ska vara fin på måndag, sista touchen lägger jag på söndag.

Kanske behövs blickfång på måndag... försöker stalja lägenheten lite.
Kanske behövs blickfång på måndag… försöker stalja lägenheten lite.

I morgon lördag hinner jag nämligen inte med så mycket mer än innebandy 🙂 Åker med Tors supportrar till Nykarleby. Start 7.45, hemma till midnatt.
Bloggar kanske från resan.