Har jag sagt att jag tror jag levt ett tidigare liv i Afrika? När jag ser bilder därifrån blir jag glad och börjar längta dit, fastän jag aldrig i detta liv varit där.
Färggranna tyger gör mig glad, dans, trummor, sång likaså. Glädje i gudstjänster.
Det här tyget var en gardin en gång. Jag lade det på bordet och tycker det duger bra som påskduk 🙂
Vet någon om man kan plantera ut lökarna då narcisserna blommat ut. Ska man låta en del av blasten vara kvar? Och kan man vänta sig att de blommar på nytt först nästa vår, eller är det onödigt att ens försöka?
Senare i dag, eller i morgon, ska jag sätta ut ett recept och bilder på en förrätt jag ska testtillreda i dag.
Tar det säkra före det osäkra. Kyckling är väl ändå kyckling?
Men vem vet? I Liljendalrevyn i går sa dom nämligen att närproducerad norsk lax visade sig komma från Chile och att den smakade häst 😀
Bläddrade i min favorittidning Unelmien Talo ja Koti. Den kommer ut med bara ett nummer per månad så jag hinner läsa den från pärm till pärm.
Den här bilden gav mig verkliga vårkänslor. Snart börjar solstrålarna värma också på min balkong. Det blir påsk och då köper jag de första liljorna.
Känner ni hur livet återvänder?
Eftersom bäst-före-datumet skulle ha gått ut 7 december i år för det här påskägget kunde jag ju inte spara det till påsken 2013.
Jag fick det i och för sig efter påsk, så jag hade inte kunnat äta det före eller under påskhelgen i år för den delen heller.
Mignonägget väcker alltid åtminstone ett barndomsminne.
I samband med maten, runt påsk tror jag, hittade jag ett ägg på min tallrik. Jag tror inte jag var så förtjust i kokta ägg, men mamma och pappa sa att jag var tvungen att äta det innan jag fick lämna bordet. Jag tror att jag rynkade på näsan och såg olycklig ut.
Men glädjen var desto större då det gick upp för mig att det var ett Mignonägg de hade köpt.
Mycket har ändrats i smaken sedan jag var liten, framför allt godis. Eller också har mina smaklökar ändrats. Men Mignonägget är sig likt, tycker jag. Kanske en aning mindre än förr, därom har ju de lärda tvistat. Men lika gott som alltid!
Var ute på en åktur påskdagen till ära. Rattade till Valkom City och affären Siwa var öppen där.
Nånting skulle man ju ha med sig som souvenir så det blev ett SM-liiga chokladpåskägg (finska elitserien i hockey).
Här levde ännu hoppet om att få en Tappara-gubbe. För er som inte är så invigda i finsk hockey kan jag säga att Tammerforslaget Tappara är mitt favoritlag.
Erkännas bör dock att enda orsaken till att Tappara en gång blev mitt favoritlag i slutet på 1970-talet var att en av lagets spelare, Pekka Marjamäki, i mitt tycke var så snygg!
Men någon Tappara-gubbe blev det tyvärr inte 😦
Lyckligtvis dock inte heller någon HIFK- eller Jokerit-gubbe! Sorry bara alla ni som älskar Hifki och Jokerit 🙂 Jag fick nöja mig med en Porin Ässät gubbe. Man kan inte få allt i livet då man redan dragit högsta vinsten (min Sverige-Gubbe).
Den här fina lilla plåtasken fylld med små chokladägg fick jag i dag av min syster. Gåvan gjorde mig glad! Några färgglada servetter följde också med i paketet. Smycket köpte jag själv i går. Har alltid gillat ganska stora och tunga smycken.
Det finns kanske redan memma i affärerna? Jag som inte gillar det slaget av delikatesser har inte så stenhård koll på memmautbudet. Men på chokladutbudet har jag desto bättre koll. Redan tidigare under veckan köpte jag mina första Mignonägg! Och ett har redan slunkit ner i min mage… namnamnam!
Ett minne från barndomen har jag av de här äggen, för de fanns redan då, för ungefär 40 år sedan. De lär ska ha blivit mindre under tiden, åtminstone tvistar de lärda om detta. Hur mycket vägde Mignonägget då och hur mycket väger det i dag.
I alla fall så fanns ett sådant på min tallrik i barndomshemmet, tror det var efter att vi ätit vanlig middag. ”Ät ännu ägget” sa mor eller far ”så får du godis sedan”. Och jag som inte alls gillade riktiga ägg lät mig luras. Jag tror jag såg så pass ledsen ut eller kanske jag lyckades avfyra en sådan grimas att föräldrarna förstod att något riktigt ägg äter ungen inte. Ganska fort fick jag i alla fall veta att det var ett chokladmignonägg som väntade på mig, och inget ”hemskt” riktigt ägg! Snäll mor och far jag hade trots allt alltså!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 