pelargon

Glad måndag! 04-08-2025

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Igår kom jag susande med cykeln med rätt bra fart på väg hem från mamma. Då fick jag syn på denna sten, som låg på en sten 🙂 Jag nitbromsade så att gruset rök.

Men, döm om min förvåning. Ingen text bakom på stenen. Jag vet inte i vilken FB-grupp den var avsedd att registreras eller på vilket sätt någon önskade att jag skulle berätta att jag har hittat den. Så den fick ligga kvar.

Hos mamma gläder denna pelargon oss mycket. Den är ett eller två år gammal, och i våras såg den mycket ynklig ut. Den fick ett par små näringspinnar och nu blommar den helt fantastiskt mycket! Utöver de blommor som redan finns här räknade jag till sjutton knoppar och efter det tappade jag räkningen 😀

Det ska bli en varm dag i dag också och vi tackar och tar emot fastän värmeböljan kunde få ge med sig. Jag har sagt det förr, men sol och sensommarvärme önskar jag vi får ha till oktober eller gärna fram till jul, men det lär väl ändå vara omöjligt 😀

Det här är mitt 515:e Glad måndag-inlägg, och andra som är med ibland eller då och då hittar du HÄR.

Vacker vägg och olika reflektioner

~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer

Jag var på jobb här i går, i stadsbibbans nedre våning. Den här väggen gör ju vem som helst glad. Istället för bara en helvit yta, varför inte måla något färggrant på den?

Arbetsvy. Barnens bokcafé med Hannele Lampela. Det får ni läsa mer om Nya Östis den 26 juni.

Och så Pelargonmormors senaste tillskott. Mårbacka Emma ❤
Nedanför bilden kommer mina svar på veckans frågor av Elisa, med temat Reflektioner.

Vad är det bästa som har hänt dig den här veckan?
Det är så mycket, hur ska jag kunna välja? Tar mig friheten att nämna flera saker 🙂 Postpaketet med stenfärgerna. Massage med healing. Intervju som handlade om minnen från Lovisa på 1950-1960-talet.

Om du fick välja en sak att göra idag som skulle göra dig riktigt glad, vad skulle det vara?
Jobba med texter i lugn och ro utan att datorn pajar… (har problem med den stora, får datorkille hit på tisdag, min bärbara dator är backup)

Om du kunde ge ditt framtida jag ett råd, vad skulle det vara?
Ta till dig allt fler av buddhismens visdomar.

Vad är det mest kreativa du har gjort den senaste tiden?
Jag skriver alla dagar.

Om du fick välja en sak att göra annorlunda imorgon, vad skulle det vara?
Stiga upp lite tidigare än 9.30 😀

    Dags att tänka också på mig själv

    ~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

    Min första pelargon från stickling. Det ska bli spännande att se hur och om den utvecklas. Får den blommor och när? Jag bar ut den till växthuset i dag och ska se om den trivs där eller om det blir för varmt. Hämtar in den tillbaka till mitt hem om växthusklimatet blir för tufft.

    Jag har åter behövt ta mig en funderare vad gäller mina egna önskemål och behov. De senaste dagarna, och även en del av de kommande, har varit nästan fullbokade. Ibland känns det att det blir för mycket.

    Samtidigt är jag en person behöver ett aktivt och socialt liv. Men det måste ske på mina egna villkor. Det jag väljer att göra ska vara roligt och stimulerande. Det får vara lagom krävande men inte alltför ofta så att jag känner olust inför det jag ska ta itu med.

    Ibland behöver jag vara ensam. Jag är inte introvert till min läggning, men stunder då jag får vara helt för mig själv och göra bara det som jag behöver och vill, måste det finnas tid för i kalendern.

    Hela livet har jag mer eller mindre försökt vara andra till lags. Inte så att jag strävar efter att bli omtyckt till varje pris, det är en helt annan sak. Jag vill vara mig själv, duga som jag är, annars får det kvitta.

    Det handlar mer om att jag inte vill såra mänskor. Jag väger ofta mina ord, vill uppföra mig korrekt, försöka bemöta vänner och bekanta vänligt. Lyssna, försöka hjälpa.

    Många gånger är det just där som jag glömmer bort mig själv. Jag måste allt oftare påminna mig om att fråga mig själv vad just JAG vill göra, och dessutom inse att jag inte behöver hinna med flera saker samma dag.

    Egentligen är det bara vissa jobb som jag har svårt att tacka nej till eftersom jag inte har någon fast anställning och varje uppdrag jag erbjuds betyder att jag får några euron till mitt konto och klarar av att betala hyra och andra fakturor.

    I dag har jag beslutat skippa en sak för att det inte ska bli stressigt med tre händelser efter varandra… Tänk att det ska vara så svårt att jag varje dag behöver tänka på det här.
    Finns det någon annan som känner lika, som förstår vad jag skriver om?

    (Elisas fredagsfrågor svarar jag på senare i dag eller imorgon – de hör till veckans ”fun-to-do-things”)

    Hoppas på en blomsteräng

    ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

    Köpte igår tre säckar med 40 liter trädgårdsmylla, lastade in dem i bilens baklucka och lånade sedan en skottkärra av grannarna för att få myllan från bilen till min lilla odlingsspalt.

    Här får vi hoppas att fröna gror och senast i juli eller augusti blir minisolrosor som lyser upp rabatten. I odlingslådan sådde jag också ängsblommor och smultron, så vi får se vad det blir. Återstår ännu att fundera vad jag ska ha i växthuset. Tomater odlar jag inte i år, men jag hittar säkert på något annat.

    Vad jag än odlar ska det vara lättskött. Misslyckas något gör det heller ingenting. Det kommer nya vårar och somrar.

    Lyckan var stor i går eftersom stunderna i trädgården är terapeutiska, men också för att jag nu i Tokmanni hittade de första pelargonerna till salu. En pelargon som jag låtit övervintra har också fått sin första blomma för i år. Jag har nu tre pelargoner, men det ska bli fler. Älskar dem ❤

    Nu på plats, nya upplevelser väntar

    ~ Carita Liljendahl ~ 24 kommentarer

    Då jag öppnar min dörr är utsikten denna så här i slutet av juni månad 2024. Jag lockades till att hålla dörren öppen ett tag för att få genomdrag. Och då flytt-teamet sprang in och ut under fyra timmars tid var dörren också öppen då och då. Med den påföljd att jag fick in en geting på besök 😬 Senare såg jag en fluga, och en mygga! 🤣 Missförstå mig rätt. Detta chockade mig inte men under de senaste två åren har jag sällan haft varken getingar, myggor eller flugor på besök i min bostad på tredje våningen.
    Getingen hittade sin väg ut själv, tack och lov.

    Första flyttlasset har anlänt och det kom tre lass till efter det här, så jag bor nu mitt bland möbler och lådor i ett enda kaos. Eller kanske bara nästan. För med hjälp av en vän fick jag teven och soffan på plats, och datorn funkar, vilket är ett måste med tanke på tidningsjobbet jag ska göra under helgen.

    Här är mycket rofyllt och svalt. Jag kan sitta helt stilla vid ett bord och bara iaktta vinden i gardinerna. Det gör ont i alla muskler efter flyttjobbet som pågått nästan två dygn, och det fortsätter imorgon med slutstädning. Men jag är lycklig. Nu på plats i nya hemmet, i det gamla huset.

    Pelargon-mormor har hittat hem? Och tomaterna växer i växthuset men har inga blommor än, vilket aningen bekymrar mig.

    Och det här är väl typisk flytt-dags-mat? 🙂

    Ensam? Ja, men ändå inte.

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Den här bilden kan symbolisera ensamhet. Skuggor av det förflutna. Livets förgänglighet. En står kvar, en annan har brustit och slokat.

    Maskrosen såg jag för en tiden sedan på mammas gård. Som ett konstverk stod den där i eftermiddagssolen.

    Jag läste på Facebook ett inlägg av en person som kände sig ensam och som tycker helgerna är värst för den som bor ensam.

    Jag har varit singel över tio år, bor ensam och har inga barn. Men på något sätt har jag vant mig och jag har min syster och ganska många vänner i mitt liv som jag umgås med ofta. Det som är festliga helger för andra, såsom nu midsommaren med vistelse på stugor och holmar med familjer och vänner – det blir mest vilodagar för mig. Jag sover länge och hämtar krafter för att orka i jobbet som ensamföretagare.

    En gammal pelargon i motljus. Tyckte att också den var vacker. Dessutom får den nya knoppar och symboliserar för mig att livet går vidare, även ”gammalt kan blomma upp”.

    Den här helgen utgör som sagt några ”vanliga lediga dagar” då jag försöker hämta krafter. Samtidigt jobbar jag vidare med flyttbestyren. Igår fördes åter några lösa saker till nya bostaden och jag vattnade tomaterna i växthuset. De har verkligen vuxit till sig 🍅❤

    I dag: kanske besök på gravgården, kanske besök i vintageaffär som har helgöppet. Tvättmaskinen och diskmaskinen går. Jag fortsätter packa och planerar kommande flytt så gott jag kan.

    Fem frågor är tillbaka, nu om känslor

    ~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

    Årets första så kallade ”mommo-blomma” är köpt till balkongen. Jag ville ha vita men enda färgen som fanns var laxrosa. Det är helt ok, jag hinner köpa vita senare.

    Efter Elisamatildas semester, som vi alla förstås unnade henne mer än väl, är hon nu tillbaka med sina fem fredagsfrågor. Denna gång är temat Känna känslor, och det passar mig mer än väl.

    Jag talar gärna och öppet om mina känslor. Det enda som hindrar mig att vara spontan i dag är då något större är på gång, och det är sådant som inte enbart berör mig själv. Måste jag vänta med att tala om alla känslor för den skull, att även andra är involverade, då gör jag det.

    Men på Elisamatildas frågor kan jag svara 🙂

    Vad får dig att känna dig ung?
    – Ganska mycket egentligen. Solen och värmen, våren och sommaren. Då är allt liksom mer möjligt än på vintern. När jag får spontana leenden av kända och okända, när jag kan gå på mitt ben igen.

    Vad får dig att känna dig äldre?
    – Kroppen påminner mig om det ibland, att den inte är lika vig och smidig som för tjugofem år sedan. Och ibland inser jag att jag inte tillhör målgruppen för vissa tv-program eller nymodigheter, men det är ju inte mitt fel. De som kör in det nya gör det inte heller för att JAG ska känna mig gammal 🙂

    Vad får dig att känna dig optimistisk?
    – Trots krig och mycket annat elände inger våren och sommaren hopp. Och tanken om att allt ordnar sig på något sätt i vardagen och att tomatplantor och annat jag har sått gror 🙂

    Vad får dig ur ett dåligt humör?
    – Betyder det att komma bort från ett dåligt humör? Jag är sällan på dåligt humör. Men en rätt riktad humoristisk replik av en person som känner mig väl drar mig lätt bort ur en deppad stund.

    Vad får dig att känna dig levande?
    – Att jag fortfarande vågar lyssna på mitt hjärta. Ta sånt som andra kallar risker. Det som kallas att LEVA gör att jag känner att jag lever.

      Ytterligare ett miniväxthus, nu för de ätbara blommorna som jag köpte av misstag för nån vecka sedan. Jag trodde jag köpte vanliga blomsterfrön.

      Glad måndag verkar fortsätta

      ~ Carita Liljendahl ~ 12 kommentarer

      … då Finland i EM-kvalet mot San Marino leder med 2–0 efter en halvlek. Laget har klarat sig bra hittills och vi ser fram emot att få vara med då EM avgörs i Tyskland sommaren 2024.

      Vattnade blommor sen eftermiddag och städade lite på balkongen. Hittade då denna ena lilla blomma från en pelargon. Vilka konstverk blommorna är!

      Annars har dagen gått i jobbets tecken inomhus från nio till halv fem. Symboliskt därför att ta fotot av blomman på tangentbordet. Efter jobbdagen åkte jag och handlade till mig själv eftersom det ibland nästan bara är lampan i kylskåpet som lyser och annars är det tomt 😂 Nå ja, det var en liten överdrift, men bara liten.

      Grattis kära mor i dag – du fyller 89 år ❤ Vi firade igår med mat och en liten drink på Skeppsbron.

      Nu får Jansson och Mumin synlig plats

      ~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

      Lite roligt blir det ju då det är svenska Astrid Lindgrens siluett som håller upp finlandssvenska Tove Janssons böcker 🙂 I dag blev det äntligen gjort. Jag köpte tre bokstöd och kan ge viktiga böcker en synlig plats. Sådana som jag läser lite i taget, eller som jag annars vill ha synliga. Jag har nämligen inte längre en bokhylla, i samband med skilsmässan sålde jag eller gav bort så gott som alla böcker jag då ägde.

      Det är andra november och Mårbackapelargonen har fått en knopp på balkongen. Där blommar fortfarande två andra pelargoner. Visst sjunger de alla på höstens sista vers, men en lång och varm höst har vi haft.

      Saramadeleine, Orsakullan, frågade i sin novemberutmaning i går. ”Internationella vegandagen, äter du något veganskt idag?” Mitt svar blev nej, igår åt jag inte något veganskt, men jag har ätit ibland.

      I dag, den andra november frågar hon: ”Fulhöst eller finhöst? Hur ser det ut utanför ditt fönster idag?” Mest har det varit grått och duggregn men det är ändå +7 grader så jag klagar inte. Svaret blir nog att vi har haft en fin höst i år, om den är grå just i dag.

      Promenaderna, stegsamlingen, fortsätter. Skriver följande inlägg om dem troligen imorgon.

      Äntligen lite ordning och reda

      ~ Carita Liljendahl ~ 23 kommentarer
      I dag har det åskat, det har regnat, det har var varit snudd på storm, men solen har också visat sig.

      Jag fick äntligen ordning och reda på balkongen. I vasen till vänster finns några enstaka blomsterexemplar som klarat sig två veckor, det vill säga från min 60-års fest.

      Jag har dammsugit och flyttat tomatplantorna till den soligaste platsen. Jordgubbarna får också sol, medan pelargonen skonas i skuggan.

      Om det råder kaos i min bostad så skapas även kaos i mitt inre.
      Ogjorda viktiga arbeten leder till sämre sömn.
      Osorterade pappershögar skapar också oro inom mig.

      To-do-listor som kan bockas av är härliga! Därför köper jag ofta stora spiralhäften med ränder på sidorna, inte rutor. Där skriver jag för hand upp sånt som jag behöver åtgärda. Ibland gör jag listor på datorn.

      Jag kunde säkert få något slag av diagnos om jag ville ha en 😂 Men jag tror att det räcker med att jag själv vet hur jag funkar.

      Häromdan ringde det på dörrklockan. I vanliga fall öppnar jag inte då jag
      a) själv ser ut som en rövare med flottigt hår
      b) inte har ordning i bostaden.

      Men nu visste jag vem som tillfälligt ville titta in hos mig och tänkte ”det är ok!”.

      Jag SKÄMS inte för hur det ser ut hos mig men jag STÖRS ofantligt av att visa upp en bostad där jag inte kan sätta likhetstecken mellan hur den ser ut och hurudan jag är. Var sak ska ha sin plats och less is more och därmed basta 💪😎