plock

Blir vi långsammare med åren?

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Känns fenomenet igen? Det ena ger det andra.
Då jag skulle skära upp bröd i morse såg jag att datumet på de små frallorna går ut imorgon. Bäst att frysa in dem en och en. Och ett annat bröd jag hade köpt skulle också frysas in.

På väg till soffan och bordet där jag skulle äta får jag syn på ett gulnat blad hos en av mina växter. Går efter saxen i köket, ser något annat där som borde åtgärdas. Får sedan ändå växten skött men ser två andra som borde planteras om, eller åtminstone få vatten. Sätter dem i diskhon. Omplanteringen får vänta till våren.

Köksbordet borde städas. Där finns Nya Östis reservdator för layouten. Där radar jag också olika varor i all hast då jag kommit från affären, men sedan snabbt måste fortsätta jobbet igen.
I något skede ska sakerna in i skåpen, men på vardagarna blir det sällan genast gjort. För vissa skåp borde också städas…

När jag börjar tömma bordet får jag syn på andra saker som borde fixas.
Jag har bland annat en liten låda där min enda medicin finns tillsammans med olika vitaminer och värkmedicin. Nu har jag köpt snabbtest för corona och den asken har några dagar legat på en plats där den inte ska vara.
Blir vi långsammare med åren? Mer ostrukturerade och splittrade? Ibland tar det ”oändligt lång tid” för mig att få strumporna på fötterna. De kommer halvvägs men sedan hasar jag runt med dem utan att ha dem ordentligt på fötterna.

Jag fortsätter syssla och pyssla här hemma. Långsamt går det. Men vem har bråttom? Och allt som blir gjort är bra. Sedan är det en annan sak att jag får acceptera att det här är något som aldrig tar slut. Finns alltid nån sak att sätta in i ett skåp, något att plocka undan, städa, diska, köra tvätt, byta lakan… det där som kallas vardagsgörat.

BILDER från kräftskiva

~ Carita Liljendahl ~ 20 kommentarer

Det här kortet välkomnade oss ute i hallen, även farstun kallad, i går kväll. Kräftskiva väntade alltså på K16!

Dekorationerna i fönstret syns inte så bra då bilden togs i motljus då det ännu var ljust utomhus. Men verandan är mysig.

Jag kan se på kräftor, också röra vid dem, men att börja krafsa i dem för att få ut något att äta… Nä, det får andra göra. Jag förstår att det är själva grejen med det där plocket som utgör en stor del av nöjet. Bäst att inte gå in på mina tankar kring kräftor (min make är faktiskt Kräfta, hahaa) – för då är jag säkert ute på allt för djupt vatten, och får alla kräftälskare emot mig.

Så här kan det se ut då kräftälskare är i farten. Skalen på de små röda vännerna var rätt hårda den här gången så det blev extra mycket jobb och därmed kladd 🙂

Jag siktade in mig på de här kräfttillbehören och tömde en HEL flaska.

Kryddost, paprika, kex och annat tilltugg fanns också om man inte blev mätt på kräftorna. Och även om jag inte åt kräftor själv tror jag mig veta att man inte blir mätt på fyra, fem sådana 🙂

… och mera smått plock här … så ingen gick hungrig hem från verandan.

———————

I dag gör jag de sista ändringarna i bokens manuskript, om paketet från lektören anländer vill säga. I kväll börjar jag laya sidorna.
Jag är inte utrustad med speciellt mycket tålamod, men det är något jag måste ha nu de här tre-fyra sista veckorna innan boken kommer från tryckeriet.
Och tänk att jag lyckats hålla pärmbilden hemlig…
Jag skulle SÅ gärna vilja visa den åt hela världen redan i dag. Argh!