pyssel

Olika former av kreativitet

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Igår kom nummer åtta av Kuriren ut. Kuriren är finlandssvenskarnas veckotidning. Där har jag skrivit ett reportage om Tove Janssons sommarparadis, Pellinge och Klovharun. Jag gjorde det redan i april och då ventilerades många minnen med trevliga personer som hade träffat Tove då hon besökte Pellinge.

Gunnel Englund som var min ciceron under reportageresan (hon i blå jacka på en av bilderna), var bara barn då hon träffade Tove.

Jag brukar uppmuntra mina bekanta att prenumerera på Kuriren, eller åtminstone då och då köpa lösnummer. Alla finlandssvenska tidskrifter, och tidningar med Nya Östis inberäknad, är viktiga. Prenumeranter, lösnummerköpare och annonsörer behövs.

Får tidningarna inte sin ekonomi att gå ihop kan de inte fortsätta utkomma. Och läggs en tidning ner är det mycket sällsynt att just den föds på nytt. Något annat kan komma istället, men det gäller för oss som tycker om att läsa att värna om de skrifter vi har.

Vi ska också värna om små inhemska företag. Här fick jag ett personligt tack av Henna på företaget Taitava. De säljer pysseltillbehör och jag beställde de här färgerna via nätet. ”Tack för att du stödjer ett finskt småföretag. Varje beställningen gynnar en finsk arbetsplats. Hoppas vår produkt skänker dig mycket glädje!” kan man läsa i följebrevet.

Sedan när vi med grannen har målat några stenar ska jag ta foton av dem.
6 x 18 ml färg, 18 ml lack, pensel, står det på asken.

Kalenderbilder dag 7, och Fem frågor

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Igår blev det lite tumult då ett rör som hör till ett element i badrummet fick ett litet hål och vatten började forsa ut. Lyckligtvis i badrummet så att allt rann ner direkt i avloppet. Jag glömde helt att delta i Elisamatildas Fem en fredag men gör det nu idag istället. Svaren kommer i slutet av inlägget.

Annat som jag glömt är att visa Muminkalenderns novemberbild! Här kommer den.

November, ja… den månaden kan väl få en som annan att se lite fundersam ut. Långt till våren. Här traskar vi på i snödrivan.

Jag borde ju ha mer tid nu och minnas saker men jag kan inte begripa hur jag har så fullt upp hela tiden… och jag är inte ens riktig pensionär! Jag skulle trappa ner, börja leva lugnare och enklare, men det känns som att kalendern är fylld hela tiden. Är det inte intervjuer och olika jobb (som jag är nöjd med), så är det mamma som behöver hjälp. Däremellan ska jag bära in ved, elda och försöka sköta hushållet. Håller på att avsluta mitt företag så det har varit massor kring det också 🙄

Julstök präglar bilden för Muminfamiljen i december månad. Muminmamman verkar ta det tämligen lugnt och bjuder pappan på nåt gott så att han kan pausa lite. Andra yrar runt med ljusslingor och växter.

Men än återstår några veckor till jul så nog ska Muminfamiljen få ordning på allt.

Och så till Elisas frågor och mina svar. Temat är ”Pryd ditt hus”.

Hur pyntar du ditt hem för julen?
Adventsstake, en stjärna med små ledljus, ett par kransar inomhus och en utanför dörren, levande ljus, en liten gran av trä med skinnklädsel, eventuellt en mycket gammal tomteprydnad sedan när det verkligen ÄR jul.

Har du någon favoritjuldekoration som du alltid tar fram?
Adventsstaken.

Föredrar du färgglada eller mer stilrena juldekorationer?
Stilrena och helst vitt eller gult, milt sken från lamporna.

Vad tycker du om julgranspynt – ska det vara massor eller lagom?
Lagom är bäst, men gillar någon att ha mängder och massor accepterar jag det och kan tycka det är fint fastän jag själv inte vill ha det så.

Vilket julpyssel gjorde du som liten?
Blev tvungen att kolla runt lite hos andra för att minnas. Pepparkakor, om de räknas som pyssel, gjorde vi ofta hos mammas faster Greta. Flätade pappershjärtan, smällkarameller kanske. Minns faktiskt inte…

Är du en julmänniska?

~ Carita Liljendahl ~ 8 kommentarer

Ställer jag den frågan till mig själv är första tanken och svaret ”nej”.
Jag pyntar inte, jag bakar inte, jag har ingen julgran och jag är inte alls förtjust i traditionell finsk julmat.

Jag har adventsstake som kommer fram vid första advent.
Jag har levande ljus, men ljusen brinner från oktober till februari, vare sig det är jul eller inte.

Sedan inser jag ändå att det finns minnen av barndomsjular och tankar om att kunna fira något slag av en gammaldags jul på en stuga. Mest är det fantasier och drömmar. Jag vet inte om de går att förverkliga, för fantasier är fantasier och sällan blir det ändå sedan så som man tänkte sig.

Det som jag gillar är att köpa jultidningar. Jag bläddrar långsamt i dem, läser nästan allt. Och jag har förstått att det är på detta sätt jag insuper känslan av jul, då jag ser hur andra gör, hur de bakar och pyntar och inreder. Det räcker för mig.

Sedan kan jag också fastna för att testa på något enstaka julpyssel. Typ stjärnorna av toapappersrullar som du ser på bilden med amaryllisen. Ibland prövar jag ett recept. Slutresultatet brukar sällan bli så fint som i tidningen 😀

Vissa julblommor vill jag absolut också ha. Dit hör amaryllisen som jag köpte redan i dag, en månad före jul 😂 Sedan kommer hyacinterna. Lite försiktig med dem måste jag ändå varit då jag blivit allt mer doftkänslig på äldre dar.

Så ja, helt ointresserad av julen kan jag inte påstå att jag är. Jag ska ju börja skriva julkort imorgon 😀

Och så kanske jag kör med så kallade ”adventsluckor” här på bloggen så som jag gjort förr. Jag visar bilder med olika julteman och räknar ner dagarna mot julafton.

Blir vi långsammare med åren?

~ Carita Liljendahl ~ 18 kommentarer

Känns fenomenet igen? Det ena ger det andra.
Då jag skulle skära upp bröd i morse såg jag att datumet på de små frallorna går ut imorgon. Bäst att frysa in dem en och en. Och ett annat bröd jag hade köpt skulle också frysas in.

På väg till soffan och bordet där jag skulle äta får jag syn på ett gulnat blad hos en av mina växter. Går efter saxen i köket, ser något annat där som borde åtgärdas. Får sedan ändå växten skött men ser två andra som borde planteras om, eller åtminstone få vatten. Sätter dem i diskhon. Omplanteringen får vänta till våren.

Köksbordet borde städas. Där finns Nya Östis reservdator för layouten. Där radar jag också olika varor i all hast då jag kommit från affären, men sedan snabbt måste fortsätta jobbet igen.
I något skede ska sakerna in i skåpen, men på vardagarna blir det sällan genast gjort. För vissa skåp borde också städas…

När jag börjar tömma bordet får jag syn på andra saker som borde fixas.
Jag har bland annat en liten låda där min enda medicin finns tillsammans med olika vitaminer och värkmedicin. Nu har jag köpt snabbtest för corona och den asken har några dagar legat på en plats där den inte ska vara.
Blir vi långsammare med åren? Mer ostrukturerade och splittrade? Ibland tar det ”oändligt lång tid” för mig att få strumporna på fötterna. De kommer halvvägs men sedan hasar jag runt med dem utan att ha dem ordentligt på fötterna.

Jag fortsätter syssla och pyssla här hemma. Långsamt går det. Men vem har bråttom? Och allt som blir gjort är bra. Sedan är det en annan sak att jag får acceptera att det här är något som aldrig tar slut. Finns alltid nån sak att sätta in i ett skåp, något att plocka undan, städa, diska, köra tvätt, byta lakan… det där som kallas vardagsgörat.

Stockholm i mitt hjärta…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

… låt mig besjunga dig nu ❤
Det har kliat i mina fingrar sedan i går kväll då tomten hämtade det här pusslet till mig!

Nu vet jag vad jag kan koppla av med de närmaste veckorna.
På agendan står också träff med Nisse-vänner i morgon. Vi har träffats under tiotals år, och ifjol höstas gick en av fem Nissar bort 😦 Eftersom vår tid på jorden är begränsad känns de årliga träffarna viktiga.
På lördag kanske jag ska gå och kolla ”En del av mitt hjärta” på biografen i stan.

Men så där annars i stort sett, pyssel och pussel i mitt kära hem ❤

Snart pysseldags!

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Efter väninneträff, ett par glas vin och kanske en liten bit mat öppnas pysselverkstaden hos Carita. Hon tillverkar så många julkort som hon orkar och hinner för hand, resten blir köpta kort.

Efter massagen var det skönt att komma hem till en fräsch, nystädad lägenhet med rena ytor och allt doftar så gott. Att anlita ett städföretag känns bra, dels för att jag ger dem jobb, dels för att jag slipper slita själv. Till exempel gillar jag inte att svabba golv.

Det här var en julklapp till mig själv.
Jag ska förstås inte behöva förklara varför jag då och då ber andra göra storstädning hos mig – men jag känner att det ännu finns fördomar kring sådant här.

Att man på nåt sätt är fin i kanten då man ber andra städa.
Att man liksom borde orka städa själv. Pynta och baka också 😀

Nää-nää, säger jag. Om jag anlitar ett dataföretag då jag behöver hjälp med tekniska frågor är det ingen som höjer på ögonbrynen.

Vad tycker du?

Så här ser verkstaden ut hos mig

~ Carita Liljendahl ~ 30 kommentarer

Väl medveten om att även sängkammaren kallas verkstad ibland, eller att en verkstad har något med bilar eller snickeriarbeten att göra – meddelar jag att för tillfället ser det ut så här hos mig.

Julmusiken ljuder i bakgrunden och i väntan på lucia pysslar med julkort.
Jag trivs så bra i mitt hem, här får jag leva precis som jag vill, här duger jag som jag är.

Jag är tacksam för det. För alla är inte lika lyckligt lottade.

Klippa, klistra, rimma, i dagens tidiga timma.
Klippa, klistra, rimma, i dagens tidiga timma.

Dagens bilder

~ Carita Liljendahl ~ 15 kommentarer

Det är inte en lätt ekvation om jag tänker att jag vill ta bilder utomhus och visa dem på bloggen. I dag var det mörkt då jag körde till jobbet klockan 7.50 och mörkt då jag kom hem 16.30-tiden. Dessutom körde jag bil, så att ta bilder då jag sitter bakom ratten kommer ju inte på fråga.

I dag var jag faktiskt inte utomhus på arbetsuppdrag heller, men lite om vad jag upplever i jobbet kan ni läsa om på min arbetsblogg.

Att tiden rusar är dock detta ett tecken på…

Tackar för de första julkorten <3
Tackar för de första julkorten ❤

Jag har fått de första julkorten! Under helgen har jag tänkt ha min egen lilla tomteverkstad och pyssla med kort.

Dagens andra bild visar vad jag haft planer på att köpa länge.

Nu ska kappan bli fin...
Nu ska kappan bli fin…

Många dagar har jag med fasa kollat min vinterkappa. Den tvättades i somras på kemtvätt eftersom materialet är sådant att jag inte kan tvätta den själv. Så i princip är den ren. Men… alla hårstrån som fastnat på den… varifrån kommer de? Om alla är mina borde jag vara en (eller heter det ett) skinhead nu…

Nå vare därmed hursomhelst – nu ska strån och ludd bort! Om jag bara klarar av att öppna den här rullen och sedan även förstår hur man ska använda den… 😀

Byteshandel

~ Carita Liljendahl ~ 19 kommentarer

Vi hade länge pratat om att Snede skulle få största delen från det syskrin jag köpte för ett knappt år sedan. Jag skulle ju bara ha några rullar tråd och synålar. Behöll även säkerhetsnålar men resten gav jag bort. Nålar och annan rekvisita som hör ihop med symaskiner, vad gör jag med dem då jag inte äger en symaskin? 🙂 Och flera trådrullar fick hon också.

Passar utmärkt i mitt hem.
Passar utmärkt i mitt hem.

Som tack hade hon med sig de här underbara stjärnorna som hon hade pysslat ihop själv. Besök gärna hennes blogg och gör som jag, beundra hennes idérikedom. Här är bara ETT exempel på vad hon pysslat ihop, finns mycket annat om du tittar runt där.

Tack snälla Snede@Bar 26!

Bland det vackraste jag fått

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

Så otroligt vackert in i minsta detalj.
Så otroligt vackert in i minsta detalj.

Jag är lättrörd och de här raderna fick mina tårar att strömma.
Jag är lättrörd och de här raderna fick mina tårar att strömma.

Har en nära vän som är väldigt duktig på allt möjligt som kräver tålamod och fingerfärdighet. Hon är en av de mest kreativa jag mött.

Då hon fick höra om sorgen som drabbat mig knåpade hon ihop det här vackra kortet. Dikten har jag läst flera gånger och den ger mig varje gång lite ny styrka.

Personen som gett mig kortet har också gett sitt tillstånd för att jag visar upp det här. Hon är en fin och empatisk människa och fastän jag redan tackat henne mycket vill jag tacka henne också här ❤