Kärnkraft och lite andra åsikter

Kärnkraftverket i Lovisa.
Kärnkraftverket i Lovisa.

Ja, här har de så kallade byttorna stått sedan 1977. Eller Lovisa 2 byggdes och tog i bruk lite senare. Jag har till och med varit inne i reaktorn en gång, klädd i skyddsdräkt. Man tog sig dit via en tryckkammare.

Men det var ett tag sedan. I dag arrangeras pressinformationerna för det mesta i en byggnad som ligger utanför det avspärrade området. Så det är ungefär så här nära man kommer utan att ha specialtillstånd.

På min arbetsblogg skojar och ironiserar jag också en del. Där frågade jag mig i dag om jag har tagit emot en muta då jag åt lunch efter pressträffen, bland annat med Fortums vd.
Pressinformationen handlade om fjolårets resultat och om kraftverkets framtid.

Man kan ju fråga sig om resenärerna hellre hade störtat?
Man kan ju fråga sig om resenärerna hellre hade störtat?

Och sedan över till något helt annat. I dag har jag två bestämda åsikter.

1) De finländska resenärer som tvingades till en mellanlandning i Ryssland då de kom hem från Thailand är sura och upprörda för att inte säga rasande. Ja, alla var väl inte arga, men tillräckligt många för att jag ska fråga mig hur de är funtade.
Planets pilot fattade beslutet om mellanlandning för att planet var i behov av reparation. Det borde väl alla ha varit glada för. Skulle de hellre ha störtat?

2) En av rånarna i Södertälje har avlidit efter att han under rånet fick en kula i huvudet från polisens vapen. Det var väldigt tråkigt att han dog och vem känner inte medlidande med offrets anhöriga? Rånaren hade dessutom bara en attrapp, ett leksaksvapen.
Men ska polisen fråga rånarna först ”har du ett leksaksvapen”. Och ska de, innan de tycker att de själva får skjuta i försvar, låta brottslingarna avfyra de första salvorna?
Ett rån är ett rån. Vilken utgång det än får eller om du bara bär en attrapp, så har du bestämt dig för att råna. Ta konsekvenserna då också och låt polisen sköta sitt jobb.

Värdetransportrånarna fick tji!

Häromdagen ringde en operatör till mig. Operatören meddelade att jag inom kort skulle få ta emot en värdetransport. Det var mycket fifflande med koder, socialskyddssignum och samtalet bandades.
Jag såg framför mig den svarta bepansrade skåpbilen och vakterna med vapnen.
När papperet med de viktiga uppgifterna anlände undrade jag varför jag var tvungen att ta mig till posten i Lovisa mitt på ljusa dagen. Där skulle ju alla se mig och alla vet ju också att värdetransporter helt fräckt rånas, just det – mitt på ljusa dagen.
Modigt åkte jag i väg. Men hur jag än spanade mellan träden i parken såg jag ingen värdetransportbil. Kanske den hade kört in i ett underjordiskt garage? För att få försändelsen kunde jag inget annat göra en gå till tanten bakom disken inne i postkontoret. Mot en liten symbolisk betalning överräckte hon ett brunt paket åt mig.
Hahaaaa! Värdetransportrånarna som låg och ruvade i buskarna fick tji. Ut vandrar jag med ett vanligt brunt paket. Genialt av posten!