skilsmässa

Lovisabilder – stadens museum

~ Carita Liljendahl ~ 14 kommentarer

Skulle hämta FasterAster från busstationen och hade plötsligt en timme ledig tid. Orken för sorteringen hemma tog slut efter några idoga timmar och då satte jag mig i bilen istället och körde runt.

Först åt jag en glass med smak av citronlakrits vid torget. Sedan styrde jag bilens front mot stadens museum.

Det ligger bara ett stenkast från mitt nya hem, så parken jag visar här kan jag ha picknick i om jag vill.
Utöver museiparken finns Kapellparken ännu närmare mitt hem.

Museiparken.
Museiparken.

Börjar med att visa parken bakom Kommendantshuset som är Lovisa museum. Är du intresserad av historia, läs mer om huset HÄR.
Visst är parken fin med sina ståtliga träd, jag fick ju med bara en del av dem på bilden.

Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
Här går man in till museet, trappor upp till dörren finns det från höger och från vänster.
En skylt som berättar lite historia.
En skylt som berättar lite historia.
Fin, gammal trappa.
Fin, gammal trappa.

Trappan finns på husets södra kortsida. Fin stenläggning tycker jag och bra att trappstegen inte snyggats till eller förnyats nämnvärt.

Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.
Husets baksida som vetter mot väst, mot parkområdet och mot svenska lågstadiet.

Nej, det går fortfarande inte en dag att jag inte skulle tänka på det som hände i maj. Första maj kommer för alltid att påminna mig om dagen då jag fick veta vad som pågått en längre tid bakom min rygg. Ytterligare några veckor senare beslöt sig min man för att lämna mig och samma dag börja ett nytt liv med en annan människa.

Som sagt, jag tänker på det där varje dag. Men jag märker också att andra tankar får plats i min hjärna. Och att jag fortfarande har kvar förmågan att skriva.

Så jag fortsätter skriva om mina känslor, men jag pratar också gärna om dem, så du som eventuellt tvekat och inte vågat ta kontakt då du ser mig – ta mod till dig bara. Jag är ofarlig 🙂 Och börjar jag gråta är det inte så farligt det heller. Dessutom har jag inte glömt hur man gör då man skrattar.

Ett brunnslock!

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer

Den här bloggaren har inspirerat mig att fotografera brunnslock. Har inte gjort det så ofta men då och då. I Rom hittade jag några, annars tycker jag alla ser lika ut hos oss i Finland, men det kanske dom inte gör?

Gäller väl att ha ögonen öppna och blicken mot marken?
Folk kanske ändå tänker, där går hon som sörjer skilsmässan och makens svek… hon kan inte ens titta upp längre.

Nå, då bjuder jag väl på det då 😀

Locket finns snett nedanför vår balkong på åsen där jag ännu bor den här månaden. Tänk att jag inte sett det på tio år :-)
Locket finns snett nedanför vår balkong på åsen där jag ännu bor den här månaden. Tänk att jag inte sett det på tio år 🙂

Träningsläger på åsen

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
En del av de färdigpackade lådorna.
En del färdigpackade lådor, en del som ännu väntar på att fyllas.

Ja, inte behöver jag gå på gym inte. Jag har packat under ett par veckors tid och speciellt idogt i dag.

Från tio i morse till sex på kvällen har jag hållit på nästan i ett kör.

Och jag tänker inte sticka under stol, vara typiskt östnyländskt anspråkslös. Nej, nu tänker jag berätta som det är – att den här flytten, med allt vad packning innebär, har jag gjort helt ensam från början till slut.

Temperaturen utomhus är kring trettio grader och svetten har runnit längs min ryggrad då jag staplat lådor på varandra och släpat ut sopsäckar.

Så gott som alla de möbler jag tänkt ta med mig är klara för flytt. Då det handlar om skåp, byrålådor och en sekretär ska de ju alla tömmas innan de kan bäras iväg.

Jag ska ännu bo kvar på åsen i fyra veckor så en del grejer behöver jag hålla kvar. Mest handlar det om kläder, hygienartiklar, tallrikar, glas och sånt.

Men – i morgon kommer flyttbilen klockan tio och visst känns det skönt.
Den sköna känslan handlar inte om skilsmässan, för den sörjer jag fortfarande.
Men det ska bli skönt att få bort trettio lådor från lägenheten och lite mer yta att vandra på.

Att blogga med ansvar

~ Carita Liljendahl ~ 22 kommentarer
Jag har fört statistik över besökarna sedan 2009 då jag började blogga.
Jag har fört statistik över besökarna sedan 2009 då jag började blogga.

Ni som följt min blogg en längre tid vet att jag är en stor vän av statistik. Via mitt bloggverktyg har jag tillgång till en omfattande sådan men jag är lite gammaldags av mig och skriver också in siffror i en liten bok.

Som ni ser har antalet besökare ökat för varje år. Jag skrev rätt sällan 2009 och länkade inte heller via Facebook då. 2011 tog jag ett aktivare grepp om bloggen.

I början av 2014 ökade antalet besökare också så att jag såg ut att få runt 50 000 besökare innan året var slut.

Men sedan hände något.
Jag skrev inlägget ”Skilsmässobloggen?” den 18 juni och fick då närmare 2000 besökare på en dag.

Sedan dess har jag haft i snitt lite över tusen besökare varje dag.
Vilket betyder att jag bara under juli månad hade nästan lika många besök som under hela året i fjol, det vill säga 31 981.

Jag antar att många som läser mest är nyfikna. Det är ju bara en bråkdel av alla ger som ger sig till känna via kommentarerna. De flesta gör det dessutom anonymt.

Men så vet jag också att jag har många besökare som är genuint intresserade av mitt livsöde. De hör ibland av sig med kommentarer på bloggen, men många väljer också att komma fram till mig personligen eller att skicka mejl. Jag får kramar och uppmuntrande ord.

Jag är glad för att så många läser det jag skriver, det är ju därför jag har min blogg.
Det ökade intresset har dock fört med sig en sak och det är att jag verkligen måste väga varje ord jag skriver på guldvåg. Innan kommentarerna publiceras måste jag också granska dem. 98 procent kan gå ut ocensurerade, men två procent måste jag antingen stryka eller redigera lite. Då tar jag bort ord eller benämningar som kunde såra någon.

Sist och slutligen är det ju jag som har yttersta ansvaret för bloggen.

Men fortsätt läsa och kommentera flitigt! Och hoppas ni hänger med på hela min livsresa, också då det förhoppningsvis långsamt men säkert börjar gå bättre för mig.

Det här med eget förlag…

~ Carita Liljendahl ~ 4 kommentarer

… kanske låter snofsigt. Nu är det ju så att jag faktiskt har ett sådant och även ISBN-nummer reserverade för ett antal böcker till.

Men jag har inga anställda och egentligen inget specifikt utrymme för lådorna med böcker. Några finns ju kvar i lager än av den andra och den tredje boken. Läs mer om dem på www.debutsky.fi om du är intresserad.

Får då och då beställningar, men de duggar inte lika tätt som då böckerna är nya. Min senaste, ”Skuggor av svek”, kom ut hösten 2012.

Har med facit i hand ofta märkt att jag på sätt och vis skrivit om mig själv. Trots att huvudpersonen är en man. Omedvetet har jag bakat in saker jag upplevt själv, och lite skrämmande är det att jag också skrivit att Adrian drabbats av sådant som senare kommit att hända mig själv…

Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.
Fick en beställning av BTJ-Finland och sköter allt från fakturering till packande och postande själv.

Tanken är att skriva en fjärde bok om Adrian. Just nu finns ändå inte den energin och kreativiteten, men kanske den dyker upp längs hösten då jag flyttat in i min nya bostad?

Funderar också på att skriva en bok om skilsmässan. Men först måste jag få perspektiv på vad som hänt och sedan fundera på upplägget. Det kan vara svårt att skriva öppet om allt det jag varit med om, utan att på något sätt såra eller uppröra andra människor.

Ändå skulle jag vilja dela med mig av mina erfarenheter, och kanske få in analyser av olika proffs, till exempel terapeuter. Då de säger till mig att alla känslor ska ut och att jag reagerar fullständigt normalt med min gråt, min ilska och min sorg, och att nästan alla kvinnor som blir dumpade känner sig värdelösa – så skulle jag vilja att allt fler förstod att just de här känslorna är helt normala.

Men tiden att skriva böcker är inte just nu – den kommer.
Just nu ska jag hänga tvätt, packa lådor, träffa terapeuten och hjälpa lite i kiosken den här näst sista dagen vi har öppet.

Känslor kring flytten och så vill jag dementera en sak…

~ Carita Liljendahl ~ 10 kommentarer
De här lådorna är klara för flytten.
De här lådorna är klara för flytten.

Vår lägenhet är ingen vacker syn just nu. Första flyttlasset ska gå fjärde augusti och jag har den här veckan på mig att få allt klart.

Det har varit årets mest svettiga veckor och att bära lådorna från ett rum till ett annat har varit tungt. Att föra ut sopsäckar med sådant som ska slängas likaså. Under två veckors tid har jag fört saker till loppiset, tiden för bordet där tog slut igår. Med pengarna som kom in finansierar jag kanske en fjärdedel av vad flyttkalaset kostar.

Jag känner i alla fall att jag gjorde en miljögärning då jag inte kastade allt det jag inte behöver i soporna. Jag har sorterat och donerat men onekligen blir det ändå en del över.

Här har vi lådor som håller på att fyllas.
Här har vi lådor som håller på att fyllas.

För att ingen ska tänka att min man är en slöfock som inte hjälper till vill jag i ärlighetens namn säga att han lovat hjälpa mig bära ut en del av det som ska till välgörenhetsaffärer, till skräpcontainern och till sorteringskärl.

Här finns ännu många tomma lådor och i bakgrunden saker jag inte vet vad jag ska göra med och sådant som ska sorteras eller slängas.
Här finns ännu många tomma lådor och i bakgrunden saker jag inte vet vad jag ska göra med och sådant som ska sorteras eller slängas.

Det där med att dementera hör ihop med en annan blogg. Jag lägger inte ut länken till den här och jag nämner inte personens namn. Jag sprider inget på Facebook heller, bara länken till min egen blogg.

Men jag måste förstås säga att bloggtexten jag nu nämner handlar om mig och att det är min mans nya kärlek som skrivit inlägget.
Jag hade bestämt mig själv för att inte läsa hennes blogg, men en väninna berättade för mig att där bland annat står ”She constantly reports where we have been spotted together”. Med she menar hon mig.

Ni som läst min blogg sedan 18 juni då jag första gången berättade om skilsmässan vet att jag inte konstant rapporterar om var maken och hon befinner sig. Så det vara bara det jag ville dementera.

Att jag aldrig någonsin skulle kunna skriva om min man eller hans nya kärlek, för att vara rädd för att stämplas för att skriva något fult – det går ju inte om jag vill skriva om min stora sorg, och det vill jag.
Jag har försökt förhålla mig sakligt från början till slut och gör det även nu.

I kväll har jag tänkt gå på trav med en vän, ska försöka komma ihåg att ta bilder där!

Kramar till er alla ❤

Vacker vägg, del 10

~ Carita Liljendahl ~ 9 kommentarer

Insåg nyss att det är TVÅ månader sedan jag senast fotograferade en vacker vägg, del 9 som du hittar HÄR. Det var 17:e maj och då hade jag ännu inte berättat här på bloggen om chocken jag hade fått. Den som senare skulle leda till en skilsmässa.

Jag förstår ju nu att jag har sörjt de här två månaderna. Och jag sörjer fortfarande, men på ett lite annat sätt än under den första kaotiska tiden.

Så i dag stannade jag upp på väg hem från rundan till loppmarknaden, där jag placerade ut fler inbundna böcker på bordet. Bland annat av Staffan Bruun och Åke Edwardson. Några Kepler finns där också i pocketformat, och Mankell!

Men här kommer äntligen en vacker vägg. Kortsidan av före detta kartongfabriken på Sibeliusgatan.
Byggnaden står tom och någon kanske tycker den borde rivas, men jag tror den har skyddsbeteckning och det tycker jag är bra!

Före detta kartongfabriken i Lovisa.
Före detta kartongfabriken i Lovisa.

30 flyttlådor anlände!

~ Carita Liljendahl ~ 25 kommentarer
Tack och lov har vi i Lovisa en bra flyttfirma, GP-muutot.
Tack och lov har vi i Lovisa en bra flyttfirma, GP-muutot.

Flytten känns allt mer konkret. I dag anlände trettio lådor från GPmuutot.
Och i mitt stilla sinne undrar jag. Behöver jag så många lådor? Är det för mycket eller för lite?

Det känns väldigt mycket, för jag vill ju inte ha så många saker med mig.

En del möbler får också plats i bilen, och plastsäckar till exempel med kläder.

Första flyttlasset går fjärde augusti. Slutligen kan jag flytta till mitt nya hem först i slutet av månaden. Vilket betyder att jag först ska packa ner det jag inte har så där jätteakut behov av.

Och det jag inte har jätteakut behov av… behöver jag det alls?

Du som vill veta hur allt utvecklar sig, hur jag klarar flytten, hur mitt liv formar sig efter den, hur jag ser på skilsmässan och mitt liv överlag efter ett år eller två. Häng med här på min blogg så får du veta!

Solen tittade fram

~ Carita Liljendahl ~ 17 kommentarer
En kort stund tittade solen fram på balkongen.
En kort stund tittade solen fram på balkongen.

Försökte ta en selfie där jag satt i solen på balkongen, men den blev inte så lyckad. Måste någon gång be någon annan ta bilder på mig.

Simskolan kom igång på badstranden i dag. Det var +13 i vattnet. Och kan ni tänka er, efter simturerna i vattnet och lekarna på gräset ville barnen ha glass, så kallt som det var!

I dag fick jag brev från tingsrätten. Måste fylla i ett papper som bevis på att jag fått del av Ärendet: Äktenskapsskillnad.
Kunde inte låta bli att skriva till några rader på papperet: Motsätter mig skilsmässa men vet att det saknar betydelse.

En god vän gav mig rådet att skingra tankarna med att börja planera min nya bostad. Och det ska jag göra – en ny soffa är redan vald!

Skilsmässobloggen?

~ Carita Liljendahl ~ 43 kommentarer

Nä, det är nog inte riktigt min tanke att den här bloggen bara ska handla om vår stundande skilsmässa, som min make begärt men som jag inte alls hade gått med på lika gärna.
Men just nu är jag så mitt uppe i alla de känslor som rörts upp efter den första maj då jag fick veta att han hade en annan.

Så just nu skriver jag om det som rör sig i mitt inre, och en dag i framtiden skriver jag säkert om helt andra saker, till exempel presenterar jag min nya bostad 🙂

Idén till att börja skriva om det här föddes egentligen då min mans nya kvinna bloggade om blommor hon fått av honom. Hon har ju också sin fulla rätt att visa bilder av hennes nya lycka på Facebook. Men då jag inte har sådan lycka att beskriva än, så visar jag hur mitt liv ser ut i dag.
Rätt eller fel, vad tycker ni? Jag står i alla fall till hundra procent bakom det jag skriver.

Och av någon anledning har min blogg de senaste fyra dagarna haft 1800 besök… Inte så många som lämnar kommentarer, men desto fler som läser.

Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!
Nu är jag arg, och snart packar jag min väska och sticker!

I dag har det varit en tuff dag. I går grät jag inte alls, kände mig stark. Men just i dag har jag varit väldigt svag och mitt självförtroende ligger på minus 50. Hade ändå en bra terapistund med en god vän och började då jag kom hem banka på väggar och kasta dynor. Äntligen kommer ilskan ut.

Har börjat plocka lite bland våra grejer.
Har börjat plocka lite bland våra grejer.

Ska flytta först i slutet av augusti men har redan plockat lite bland alla saker. Mest vill jag ha med mig ljus 🙂 … och mina Bond-prylar. Och en bok som maken köpt och som är ett bevis på att han en gång älskade mig.

Den där plastkorgen är nog bara till för själva flytten.
Och i mitt nya hem ska det inte finnas några gardiner. Dessutom ska sängen finnas mitt på golvet, vem har sagt att den måste stå med kortsidan mot en vägg?

Australien-Holland VM gruppspel.
Australien-Holland VM gruppspel.

Och vad annat gör jag i min ensamhet? Ser på fotboll förstås! Och suckar för att inte ens tippningen i Lången tycks gå min väg. Men är man idiotoptimist och tror att Australien ska kunna slå Holland får man väl stå sitt kast.

I morgon är det en ny dag.
Kanske en lite bättre sådan än den här dagen var.