Retro och årets första på Salttis

Igår blev det årets första skumpa på Café Saltbodan tillsammans med två väninnor. Då jag nyligen hade haft födelsedag blev jag bjuden på det här. Fick också en fin liten Mumin-tvål som en av vännerna hade tillverkat själv ❤

Temat hos Åke som leder ”Hoppa på tåget” är idag RETRO. En liten del av detta tema syns på bilden med skumpan. Gamla tidningsurklipp som jag gav till en av vännerna eftersom artiklarna handlade om henne.

Jag röjer ju rejält här hemma nu och måste banta ner mitt textarkiv. Många minnen väcks till liv när jag bläddrar bland urklippen. Jag rensade mycket redan då jag flyttade 2014 men nu inser jag att jag sällan kollar de här klippen. Vissa vill jag ändå ha kvar. Unika intervjuer jag gjort genom åren, upplevelsetexter som benjihoppet, forsränningen, tandemfallskärmshoppet… för att inte tala om alla innebandyminnen!

Så mitt RETRO-bidrag är lite udda men friheten är ju stor i denna utmaning.

Tänk att jag till och med hade börjat skriva en lista, något slag av katalogisering, över artiklarna jag skrev 1987–1989 🙂

Augusti-Mumin, skumpa och sånt

Det är första augusti i dag och ett stänk av vemod infinner sig. Men bara ett litet stänk. För än har vi sommar kvar, trettioen dagar i augusti kan bjuda på vilka härligheter som helst.

Muminfamiljen verkar ha skördetid på gång 🥰

Ni kanske har sett att jag på startsidan här på bloggen lottar ut ett glasunderlägg av god kvalitet. Motivet där är Lovisas rådhus, vår ljusröda bakelse. Det här underlägget köpte jag till mig själv, med väderkvarnen som motiv.

Slutade jobbade klockan fyra och träffade en kollega på Cafe Favorit. Karelsk pirog som saltig förrätt och Lovisabakelsen som söt efterrätt. En glas skumppa och lite vatten också.

Såg bostadsmässans bussar många gånger i dag men hann inte få fram kameran. Lite vemodigt känns även det, att mässan slutar på söndag. Å andra sidan öppnas då helt andra möjligheter att röra sig på området, på gångbron och spången och i parken på Drottningstranden, utan att betala för det.

Det började ösregna vid halv sju-tiden och plötsligt blev det nästan mörkt som i en säck inne. Jag har redan några kvällar tänt levande ljus. Det är både mysigt och vemodigt att hösten närmar sig, men tiden går för fort under sommaren.

Jag får tänka att den går precis lika fort på vintern. Och i år slipper jag kämpa med snö som packar in bilen, eller att köra den varm då det är -20 grader, eller att flytta den för att plogbilarna ska kunna putsa p-platserna vid gatan. Jag har nämligen bilen kvar bara en dryg vecka, sedan behöver ägaren själv sin Saab. Fäller nog en liten tår då det blir dags att säga adjö till Herra G… 😢

Jumppa eller skumpa, den var god!

Jag minns inte om jag berättade det tidigare i somras… men sanningen att säga blev en flaska mousserat för länge i frysen… Den skulle bara snabbt kylas av, men…

Nåja, ni vet hur det går med champagne eller mousserat som är för länge i en FRYS, inte bara i kylskåp. Det säger POKS i förtid och sedan har man lite att städa upp, och inget att dricka.

Men IGÅR smakade vi på drycken i samband med väninnans födelsedag, och den var utsökt god!

Vi grillade också. Jag körde på korvlinjen, för det är så sällan jag har möjlighet att grilla korv utomhus.

Blomster i rabatten där väninnan bor.

Det är paus i Elisamatildas Fem frågor på en fredag, utmaningen återkommer nåt tag i augusti igen.

Promenad, dag 120!

Vet inte hur bra det syns på bilden att vi har snöyra och blåst igen. Riktigt fint med den vita snön, om det inte kommer en halvmeter. Plus-minus-noll grader är också ok, var ganska lätt att putsa bilen i dag.

Den 120:e dagen av promenader på raken i dag. Hurraaaa för mig 💪

Kändes också fint att få stöd av ett gäng väninnor, som inser att det här med att vara ute och gå ALLA dagar minst 20-30 minuter är det viktigaste. Viktigare än antalet steg.
Dessutom sade Marie Göranzon som gästade Carina Bergfeldts program i går att äldre personer inte alls ska gå 10 000 steg, det är för mycket. Den som kommer upp till 5000 per dag har gjort ett toppenjobb.
Totalt blev det 3875 steg för mig i dag.

Det här med proportioner på foton kan ibland vara svårt. Det här ser ut som en balja med skumpa 🤣 Avnjöts med paj och kaka på Kapellet med ett gäng väninnor i dag.

Sedan såg jag reprisen av Marko och Irma hos syrran. Jag har inte så modern teve att jag skulle kunna banda program. Lär inte köpa en sådan heller innan den gamla säger upp kontraktet. Det där med att banda program är inte riktigt min grej, för jag skulle ändå aldrig sedan senare hinna se dem. Men då vi var på innebandymatch i torsdags missade jag direktsändningen av Marko och Irma i Sveriges TV4, och därför var det bra att syrran bandade, för det är ett program jag ogärna missar 😍

Kärt återseende

Både då det gäller vännen Marina och robotgräsklipparen Robbe 🙂

Det är nästan ett år sedan vi träffades senast med Marina, ute i trädgården, sommaren 2020. Och Robbe? Undrar om jag inte skrev en artikel om honom sommaren 2019?

Då solen inte låg bakom ett tunt molntäcke var det väldigt varmt, men… vi klagade inte! Det går att hitta skugga på en stor tomt.

Med goda vänner gör det inget fastän man inte träffats fysiskt på tio månader. Man hittar den röda tråden till samtal i alla fall. Vissa saker får man uppdatera lite mer ingående än andra, men i det stora hela kan man återuppta snacket där det slutade senast. För visst har vi haft kontakt via Messenger och andra kanaler.

Ritualer kring hur man beter sig för att undvika smittrisk ledde till en hel del skratt. Först hade jag tänkt fota Marina på femtio meters avstånd och skriva i bildtexten ”det där rödvitrandiga som ni ser vid uthusets knut, det är Marina” 😀 ”Vi håller avstånd!” Men sedan blev det den här bilden i alla fall. Och avstånd höll vi också utomhus, två meter minst och vi var inte fler än två personer på plats.

Ljudmässigt kan det har verkat som om vi var minst fyra eller fem ibland, dock 😀

Innan vi hade öppnat skumpaflaskorna och huggit in på kex och ost såg det ut så här.
Och Robbe, han jobbade oförtrutet på. Ibland törnade han mot våra stolar eller mot bordet. Smått förnärmad kanske han blev. ”Här sitter ni och rör inte på arslet, hur ska jag kunna jobba då?” Men sedan surrade han tämligen tyst vidare. ”Hrmpf”, sa han.

Då jag undrade varför han surrade runt ganska planlöst tyckte jag mig höra honom svara ”du ska vara tyst och glad för att det är jag som klipper gräset, annars får du klippa själv!”

Vad fotograferar damerna?

Efter en trevlig kväll på Skeppsbron med kycklingkorg och sedan mousserat fastnade Dimi och jag i parken invid kyrkan för att fotografera något vi tyckte var ett fint fenomen.
Flygfän i motljus! Men lättare sagt än gjort att få dem på bild.

Några fastnade på bilden till höger om trädstammen.

Där står vi mitt i stan, ja – nästan mitt på torget 🙂 Efteråt tänkte vi att bilister som for förbi kanske undrade vad vi försökte få på bild. Den vackra stora blomman? Parken som helhet?
Nej! Svaret var myggor 😀 Eller vilka flygfän det nu var.

Skål för vänskapen!

Skojigt att kunna skratta åt allt möjligt tillsammans, men att också kunna prata om väldigt djupa saker. Det har vi alltid kunnat göra med Dimi sedan vi började umgås för ungefär fem år sedan.

Fick Muminklisterbilder och ett paket som innehåller en kasse som gåva av Dimi. Dels för födelsedagen i maj, dels för nya jobbet. Tack ❤ Nu ska jag sluta köpa plastkassar!

Skål – skönt med semester!

Brukar höra till att dricka ett glas mousserat då semestern börjar. För privatföretagaren stundar nu en vecka obetald ledighet. Senast jag var ”ledig” var första veckan i oktober då jag var på Nya Östis läsarresa 🙂

Hade ett bra möte med min vikarie i dag. Många konstruktiva idéer och tankar inför framtiden. Jag hoppas vi så småningom ska kunna dela dem med allt fler inom teamet och få entusiasmen att frodas.

Det är roligt att göra lokaltidning. Men jag tror att det behövs en hel del nya grepp. Vad vill folk läsa i sin hyperlokala tidning som kommer ut en gång i veckan? Inte så mycket om sånt som de redan fått gratis via andra kanaler? Materialet hos oss ska vara unikt!

Men aj jo… nu sa jag inte jobba, inte tänka så mycket på tidningen… inte på en vecka!

Semesterdag 8, inga måsten

Varannan dag har jag försökt se till att inte ha något speciellt på programmet. Det har nästan lyckats. Men då dagsprogrammet ändå i huvudsak bestått av träffar med vänner känner jag att den här oavlönade semestern har varit mycket lyckad såhär långt.
Redan de första fem dagarna av ledighet kändes det som om jag varit ledig nästan två veckor!

Man må tycka vad som helst om trädgårdstomtar, men den här är mycket personlig. Han har målats om då färg från andra gårdsjobb blivit över. Inte kan man ju ha röd luva på sommaren 😀

Teaterbesök, övernattning i stuga med dopp i Lovisaviken, skumppa och glada skratt och god mat med fina vänner har varit några av höjdpunkterna. Ja, och så har jag kollat på EM i friidrott, förstås.

I går unnade jag mig besök av städföretag och medan det jobbet pågick cyklade jag ner till Skeppsbron där det blåste friska vindar från sydost. De svalkade i hettan, jag drack ett par lonkero och läste Staffan Bruuns ”Mitt liv på HBL”.

Igenkänningsfaktorn är hög, särskilt vad gäller delar av journalistjobbet på 1980-1990-talet, men kul är det också att läsa om personer man känner. Tror att det blir allt mer spännande ju närmare slutet och ”uppgörelsen” med KSF Media man kommer.

Man blåste inte bort…

… men det gällde att hålla i skumpaglasen faktiskt.

Kvällen började med Ölvins baconburger. Orkar ALDRIG äta en hel portion, men nåt slags mat måste man ju få i sig 😀

Sedan var tanken att vi skulle se midsommarstången resas vid Skeppsbron. Men tio i sex kom ett ösregn och det blåste så att vattnet nästan stod vågrätt i skyn.
Då valde vi att dricka ur våra glas inomhus på Ölvin eftersom det kom in vatten till och med från sidorna på terrassen med tak 😀

Fina midsommarblomster.

Tio över sex kom solen fram för en stund. Stången hade arrangörerna på Skeppsbron lyckats få upp.

Vinterjacka hade behövts. Det räckte inte med blus, tröja och vårjacka. Inlindade i fleecefiltar höll vi ut till strax efter klockan åtta på kvällen.

De höga glasen för mousserat hade tagit slut, så vi fick härliga låga gammaldags i stället.

På Café Saltbodan delade väninnan och jag en flaska skumpa. Ibland gällde att hålla i glasen så att de häftiga vindpustarna inte for iväg med dem…

Kvällen avslutades hemma vid teven som så många kvällar tidigare, med fotbolls-VM och den spännande matchen Serbien-Schweiz som slutade 1–2.

I kväll är det HEJA SVERIGE som gäller ❤

Firade nya layouten

Jag köpte en flaska mousserat och vi skålade med innehållet i den, även FÖR innehållet i tidningen. På grund av resor och förkylningar var vi bara fem personer på mötet i dag, ibland är vi tolv. Jag visste om det, annars hade jag köpt två flaskor.

Jag var ensam i mötesutrymmet när jag tog fotot. Jag hade kunnat vänta på de andra och bett någon hålla upp den förnyade tidningen.

Här ser man kanske inte så mycket av förnyelserna. Men den viktigaste förändringen har skett i typografin, och att vi fått det som kallas indrag, och som gör delningen mellan olika stycken klarare.

Nya vinjetter har vi också fått, här syns en av dem i Fakta-rutan.
Orterna i början av artiklarna har också lyfts fram, vi har en del nya ingresser osv. Riktigt kul att få vara med och ro det här projektet i land!