Pusselflugan härjar året om

Pusselflugan som bet mig gjorde att jag greps av lusten att pussla året om 😀 Och jag som hade trott att jag bara skulle pussa höst, vinter och vår då det är mörkt och kallt.

Första sorteringen pågår, kantbitarna plockas ut.

Visst har coronan också sitt finger med i spelet. Då man är mer eller mindre tvungen att isolera sig från och till. Då är det fint att
a) ha ett trevligt jobb jag kan sköta hemifrån
b) ha en blogg att skriva och vänners bloggar att läsa
c) ha en dagbok, tidningar och böcker
d) gilla att pussla

Fick många saker skötta på stan i dag tillsammans med Pia som står för skjutsen. Dels en massa som har med tidningen att göra, dels privata ärenden.
Behövde ett nytt tangentbord, och säger nu NOTE TO MYSELF… köp inte ett billigt sådant för 30 euro. Det var INTE bra… Jag som skriver mycket behöver ett stadigt och framförallt ergonomiskt fulländat tangentbord. Inte något lätt av plast vars tangenter låter KLONK-KLONK då jag skriver…

Sporadisk lösning

Tillsvidare ser det ut så här framför näsan på mig vid datorn.
Tillsvidare ser det ut så här framför näsan på mig vid datorn.

Jag har bott på nya adressen ganska exakt trettioen dagar nu. Vardagen funkar sedan länge, men än finns det saker och kläder som ska bort. Det får ändå ske så där pö om pö eftersom arbetsuppdragen kräver sin tid.

I dag förbereder jag alla papper som ska till bokföraren. Djungeln av regler som gäller för egenföretagare är tät, men jag har tagit mig envist framåt med en machete och ser då och då ljuset strila in över mig från ovan 🙂 Gillar att tänka i liknelser och att se symboler.

En massa tillfälliga lösningar har jag alltså ännu hemma, som av bilden synes … centralenheten till bordsdatorn syns till vänster. Den står på en del som blev över från Ikeas Billyhylla … skrivaren står på golvet… och skärmen med tangentbord på min fina sekretär, ett arvegods som förtjänar en annan plats i mitt hem.

Men allt har sin tid, och då jag har fått hjälp med att montera ihop nya arbetsbordet får ni se nya bilder 🙂

Om avsaknad av P-platser och om nyfunnet mod

Full fräs från arla till särla. Upp halv sju, iväg mot redaktionen i Borgå lite före åtta för att hinna fram till halv nio. Det där med fria P-platser, eller sådana där man får stå med P-skiva längre än två timmar, kan man tydligen bara drömma om i denna stad.
Det enda som stressade mig under dagen var just ståhejet med att flytta bilen stup i kvarten. Till slut tröttnade jag och satte den på en betalplats men inte vill jag punga ut med 14 euro varje gång jag jobbar i Borgå.

Mycket frisk luft fick jag i alla fall då jag kutade runt och flyttade bilen i Borgå i dag...
Mycket frisk luft fick jag i alla fall då jag kutade runt och flyttade bilen i Borgå i dag…

På redaktionen började dagen med arbetsskyddsmöte och sedan hade vi språkvård som jag gillar skarpt. Under dagen hann jag också göra de sista finslipningar på ett reportage som går ut på lördag, och så ringde jag polisen för att kolla upp en grej om en mystisk cyklist och skåpbil.

Så här såg min arbetsplats ut i dag.
Så här såg min arbetsplats ut i dag.

Eftersom jag inte alla dagar jobbar i Borgå tog jag dator, tangentbord, mus och sladdar med från Lovisa.

Efter jobbet åkte jag med fjärilar i magen till Östra Centrum i Helsingfors. Mannen jag träffade sa att han var minst lika nervös. Där satt vi sedan i bilen och pratade på en P-plats och insåg att vi kände igen varandra från veckorna vi hade pratat på nätet.
Det blev en sväng via Degerö innan jag åkte hem. Tyvärr får ni inga smaskiga detaljer från träffen, jag säger bara att vi hade trevligt.
Och att jag känner mig nöjd med mig själv – att jag tagit de steg jag gjort efter skilsmässan, att jag haft det mod jag ännu i somras trodde jag saknade.

100 meter till Central Park

Hello! Here I am. Living at Queen Street in the middle of the city.
Next to the Central Park. Not bad, not bad at all.

Ja, jag bor alltså hundra meter från Lovisas stora gröna lunga, Kapellparken.

 

Det här är inte Kapellparken men jag kan döpa den till Prima Park för den ligger så prima till rakt nedanför min balkong mot väst.
Det här är inte Kapellparken men jag kan döpa den till Prima Park för den ligger så prima till rakt nedanför min balkong mot väst.

Bilderna i mina inlägg kommer de närmaste dagarna att vara fotograferade med och texten författad på iPade:n. Har inte fått den optiska fibern med det trådlösa nätverket kopplad än och vet inte när det sker, men kanske inom en vecka.

I dag och i morgon packar jag upp, men jag har ingen brådska. Varje sak ska hitta sin naturliga plats.

Jag letade för övrigt länge innan jag hittade trådlösa tangentbordet till surfplattan. Gick igenom alla lådor, men förgäves. Det positiva med jakten på tangentbordet var att jag hittade allt möjligt annat jag behövde, som till exempel en sax.

Jag pratar ibland högt för mig själv och just den här morgonen har det blivit mycket av den vanan. Jag sa till mig själv att jag visste att jag hade lagt den på ett fiffigt ställe, några lådor är nämligen packade med sådant jag vet att jag behöver rätt omgående.

Men jag hade missat en låda, den jag hade packat sist av alla. Den låg under en annan låda.
Trägen vinner, jag hittade tangentbordet så nu kan jag blogga utan att det tar  jättelång tid.

 

Packat och klart

För att inte torka ut på den långa resan innebandysupporterresan Lovisa-Joensuu-Lovisa behövs vätska. Kudden är bra att ha på hemresan, kanske man då kan få en blund i ögonen. Ipad och trådlöst tangentbord för både jobb och nöje. De små svarta banden med akupunkturknappar hjälper mot åksjuka.

Och har jag inte sagt att han finns överallt, Daniel Craig. Köpte en cocacolaflaska i går och ni tror mig förstås inte, men jag såg inte att Bond var med på flaskan. Innan kassakillen sa ”och där är ju Bond och allt”…
Men inte mig emot, jag kan varken se, äta eller dricka mig mätt på Craig.

SkogsOlle kopplar av

Här sitter jag och kopplar av då jag inte skriver bok. Arbetspasset pågick ungefär klockan 9-13. Sedan satt jag fyra timmar och läste bok efter att jag hade pysslat med blommorna på sommarstället. Efter det gick jag hem och fortsatte skriva.

Om ni undrar varför en del stolar står lite övergivna beror det på att jag flyttat plats efter solen 🙂

Och innan jag gick hemifrån såg jag mig faktiskt i spegeln. Synen som mötte mig var inte nådig. Jag saknade frisyr och blusen var fläckig. Så går det då man inte behöver bry sig, då man sitter hemma i sin ensamhet med dator och tangentbord som enda sällskap.
Jag kände mig som en riktig SkogsOlle, för jag är ju trots allt av det manliga släktet och inte en SkogsLisa.

Något slag av självbevarelsedrift fanns ändå kvar. Jag tänkte att jag bör högakta människor som jag kanske möter på väg genom skogen ner till stugan. Så jag drog en kam genom kalufsen och stajlade den som snabbast med plattången.

I dag har fått bokens ISBN-nummer. Och kommentarer kring sådant jag skrivit om värdepapper och aktier.
Jag har också för första gången någonsin sett några kapitel från min bok översatta till finska. Det var helt underbart!
Få se om jag har råd/möjlighet att låta hela boken översättas.

Förresten! Jag är inte så där väldans bra på att föreviga naturens under, men jag lyckades smyga på den här fjärilen sekunden innan den beslöt sig för att ta till flykten. Någon som kan säga vilken fjäril det är?