Jag kan inte vaka i natt…

… hur gärna jag än vill följa presidentvalet i USA i realtid.
Vakar jag till fyra, fem på morgonen finsk tid finns det inte en chans att jag ska orka hjälpa mina medarbetare att få Nya Östis klar på onsdag kväll.

November 2016.
Jag minns det nästan som om det var i går.
Jag bodde inte på den här adressen då, för här har jag bott bara tre år och två månader.
Men jag minns. Jag vaknade upp i bostaden på förra adressen, slog på radion, och ville inte tro mina öron.

Var det ett skämt eller en mardröm jag hade vaknat till? Donald Trump hade valts till USA:s president!

Det går inte att på några rader summera det jag känt under de fyra år som jag följt honom. Men jag ska försöka beskriva vad jag känner.
– Trump är en vandrande katastrof som gör mig ledsen och nedstämd
– Trump kan inte ses som ett föredöme för världens barn, han är inget att se upp till
– Trump får mig att tro att USA är ett u-land, där inga normala demokratiska regler gäller, det stora barnet i sandlådan kan skrika ”jag godkänner inte valresultatet, allt är fake news” och så bankar han motståndaren med spaden i huvet (Obs! BARN beter sig bättre än Trump)

Dessvärre avspeglar Trump troligen en del av hela världen där girigheten regerar. Pengarna styr.

Jag saknar Barack Obama SÅ mycket och jag ber till alla gudar som kanske på något sätt kan skapa rättvisa i världen att låta Joe Biden få en chans nu. Om han är bra för USA och för världen vet jag inte. Men han kan inte vara sämre än Trump.

Hoppas jag får vakna till en Trumpfri värld i morgon.

 

På rövarstråt?

Ibland undrar jag hur mycket man får skämta, och om vad man får skämta? Hänger det ihop med vilken position man har? Eller på vilket sätt man skämtar om allt möjligt som har med olika känsliga saker att göra?
Skämtar man om corona, som jag kom att tänka på i dag, så måste man göra det med finess. Annars tar många illa upp…

Carita i affären, med munskydd! Foto: Pia Calenius

På Facebook skrev en präst nyligen ”Vi såg alla ut som stråtrövare i våra masker” då ansiktsskydd krävdes vid en avskedspredikan. Jag tycker det är helt ok att skriva så.

I apoteket hälsade jag på en bekant i dag och han såg först frågande ut. Han kände helt tydligt inte igen mig. Sedan återvände han och sa nåt i stil med ”ja, vi ser ju alla ut som rövare nuförtiden, inte lätta att känna igen” 🙂 Också en helt okay kommentar, anser jag.

Vi rekommenderas att använda munskydd i affärer, i banker, i posten, i kiosker, på gym och i simhall (ska man simma med dem vet jag inte)… i bibliotek, i idrottshallar, i många skolor osv. Det är BRA! Men ganska få följer rekommendationerna verkar det som.

Men det här är ju egentligen petitesser.
Om man jämför det med den första debatten mellan presidentkandidaterna i USA. Där finns det ju inget annat att säga än ”katastrof, ovärdigt, onödigt, dumt, barnsligt, förfärligt”… Jag kollade inte debatten. Det räckte med att se korta sammandrag. Vart är USA på väg…?

Lovisa i gott sällskap

Det var Lisbeth i Sverige som vann Lovisamagneten, och nu har hon skickat en bild på den och på ett flertal andra magneter hon har på en dörr. Sådan här respons och växelverkan bloggare emellan är jätterolig.

Där alldeles på mitten av dörren ståtar Lovisa rådhus. I gott sällskap av ett antal magneter från USA.

Sonen köper magneter till mig när han reser i USA. Det har blivit tre resor inom loppet av ett år. De två med ordspråken är egna inköp” skriver Lisbeth.

Inom kort ska jag lotta ut ytterligare en magnet. Det blir åter Muminmotiv.

Vykortens förunderliga vägar

tyskland_ungern

Har fått ytterligare två vykort via postcrossingen. Ett från Ungern i går och ett från Tyskland i dag.

Nu ska jag ta paus och vänta att fler av de sex kort som är på väg kommer fram. Jag har varit så ivrig att jag genast då jag får lov att skicka ett kort gör det. Och nästan alla gånger ska korten till Ryssland.

Det är mig veterligen slumpen som avgör vilken mottagaren blir. Därför tänker jag vänta tills jag har rätt att välja minst tre mottagare. DÅ kan väl inte alla mottagare bli ryska 🙂 Hittills har jag nämligen blivit ombedd att skicka 10 av 15 kort till vårt östra grannland.

Korten från europeiska länder har kommit till mig på 3-5 dagar. De jag fick från Indien och USA färdades åtta dagar, från Australien dröjde det 16 dagar. Rysslandskorten som jag har sänt har varit på väg mellan 7 och 31 dagar. Det dröjde alltså faktiskt mer än fyra veckor innan mitt kort från södra Finland nådde Moskva – skulle vara kul att veta vilka äventyr det varit med om 😀

Postcrossning förenar världen

Någon kanske tycker att rubriken är något överdriven.
Själv tycker jag lika som avsändaren till ett av korten jag fick skrev på sin postcrossing-sajt. Man får nya vänner och lär sig känna nya kulturer via vykortsutbytet.

Fick två vykort i går. Ett från Litauen, ett från Tyskland.
Fick två vykort i går. Ett från Litauen, ett från Tyskland.

Utöver det ger ju postcrossingen Posten jobb, och jag gör mitt bästa för att sprida budskapet om Lovisa och Finland som potentiella platser att besöka.

Kul att den geografiska spridningen på korten jag fått hittills varit stor.
Ett från Litauen, ett från USA, två från Tyskland, ett från Indien och ett från Australien 🙂

Första postcrossingkortet kom!

Äntligen kom det första postcrossingkortet. Jag har skickat iväg sex stycken och ett av dem har hittills nått fram.
Under min tid som medlem (27 dagar) har jag fått ett kort. Det kom från Georgia i USA, reste 7 791 kilometer och nådde mig på åtta dagar.

Väldigt trevligt med en beskrivning av avsändaren och en personlig hälsning bakom och many blessings for 2017.
Väldigt trevligt med en beskrivning av avsändaren och en personlig hälsning bakom och many blessings for 2017.

Allt är Trumpens fel

31 oktober såg det ut såhär på marken då jag gick hem en kväll.
31 oktober såg det ut såhär på marken då jag gick hem en kväll.
Utsikten från min balkong den 9 november.
Utsikten från min balkong den 9 november.

Allt är Trumpens fel 😀
Härefter skyller vi precis allt på honom!

Nä, nå… Att USA har sitt valsystem är en sak vi inte rår på, och vädret rår vi inte heller på tack och lov.

Jag har tacknämligt mycket jobb framför mig, en massa roliga grejer!
Och så har jag bokat in träffar med goda vänner, almanackan börjar se rätt fullplottrad ut 🙂

Månadsbilden

Här fortsätter det snöa, jag tror det har snöat hela natten.
Tänk om vi hade snöat in helt och hållet och inte behövt vakna till en morgon då vi får veta att USA valt Donald Trump till president…

Nå, men det är väl som med Brexit i Storbritannien – det var det här folket ville ha. Om dom sedan visste vad dom valde är en annan sak.

Månadsbilden för november i kalendern med bilder av Minna L Immonen stämmer ändå bra överens med hur det ser ut hos oss i dag 🙂

manadsbilden_nov

Post med mysko innehåll

Minns ni de där mjältbrandsbreven som skickades ut 2001?
I går fick jag ett stort kuvert med ett rasslande innehåll.
Kontaktade ändå inte Säpo, tog risken och öppnade kuvertet och hittade det här.

Strössel för bakverk eller glass.
En liten påse med prov på strössel för bakverk eller glass.

Kommer också ihåg att det till Borgåbladets redaktion här i södra Finland skickades ett brev med ett par Mariannekarameller som överraskning inuti. Karamellerna hade dock gått sönder och vitt pulver läckte ut ur påsen. Det blev stort ståhej kring kuvertet, just med tanke på vad som hade hänt i USA.

Men angående påsen jag fick. Säkert är innehållet helt okay, men lite undrar jag ändå. Hur väl preparerat och med vilka ingredienser är något som håller till och med 8.12.2017?

Första julkortet

En hälsning från Miami i Florida.
En hälsning från Miami i Florida.

Läste i dag en kommentar på Facebook av en bekant. Han hade sett den första jultomten i affären och blev nästan aggressiv 🙂
Tycker själv ibland också att julen kommer alldeles för tidigt. Julmusik hörs i vissa affärer redan en vecka före advent.
Men då jag fick första julkortet i dag blev jag bara glad. Ett så fint glittrande ett! Och ända från Miami i Florida i USA!
Har en vän som har ett av sina hem där, och hoppas kunna hälsa på henne någon dag ganska snart – och då menar jag inom loppet av ett år, högst två.