Det är så vackert ❤
Ska bli väldigt varmt till helgen. Bortåt +27 grader eller ännu varmare.
För mig är det tillsvidare okay, har fläktar hemma. Persiennerna stänger ut solen mot eftermiddag och kväll. Och då det är +11–+15 på natten får jag in svalka via vädringsfönstren.
Jag har en tornfläkt och en bordsfläkt och bägge jobbar på nu i värmen. Men jag klagar inte ännu över denna underbara sommar, för min del får värmen hålla i sig till oktober om den så vill. Lite regn behövs förstås då och då.
Vi hade Teams-möte i dag om det. Vi som i huvudsak ansvarar för planeringen av sidorna och innehållet.
Efter det körde jag lite layoututbildning med en person som kanske kan bli inhoppare i framtiden om nån slutar eller insjuknar hos oss. Då en förening ger ut en tidning, och inte har några anställda, är produktionen till en viss del sårbar.
Planterade om eken och gav mera mylla till luktärterna.
För en vecka sedan lyfte jag för en kort stund ut krukan med plantan utanför de inglasade rutorna på balkongen. Det regnade och blåste då. Jag sa till plantan att då du blir stor får du stå ut med mycket, allt från regn och blåst till kyla och snö men också hetta och torka.
Plantan verkade något förskräckt. ”Va?! Menar du att jag måste klara allt det där ensam?!”
– Jo, men först då du är riktigt stor, och det dröjer innan du är det, sade ekplantans mamma Carita och eken verkade åter lugn 🙂
Nu har det mesta ute i naturen exploderat i blom. Trädens grenar har fått mössöron och andra skott, och snart spricker löven ut. I går hade vi +20, ställvis varmare, i dag har vi haft +25.
Jag lovar mig själv alla år att jag inte ska pinas av värmen, inte sucka då jag kliver in i en stekhet bil 😀
Men nu ska jag ha några lediga dagar! Jag har knappt vågat säga ordet högt tidigare, för vad som helst kan hända i dessa covid-tider. I en liten organisation, då en understödsförening ger ut en tidning, betyder det att jag i sista hand har stort ansvar och blir någon sjuk, eller blir deras barn sjuka… ja, då avbryter jag min ledighet.
Men jag vågar hoppas att jag i det stora hela ska kunna koppla av nästan tio dagar! En så lång period har jag som privatföretagare inte varit ledig på fem år.
Kalendern har börjat fyllas med träffar av olika slag. Jag är glad och tacksam för det. För att jag har nära och kära och vänner i mitt liv ❤
… verkar det som. Jag har skött min uppgift med hjälp av en liten tandborste. Hon- och hanblommor, ni vet 🙂 Finns det inga bin (och vill inte ha dem på balkongen) får man sköta det där med blommor och bin själv 😀
I dag fick jag syn på EN liten grön blivande tomat ❤
När jag sedan kollade plantorna närmare såg jag att det fanns fler barn! Ännu mera jippiiii!
I fjol kom blommorna den andra juli och tomaterna några veckor senare. I år var vi tidigare i farten med allt. Det soliga fönsterbrädet i Valkom hos Pia var idealiskt för miniväxthuset där fröna såddes.
Vi kanske har en annan sorts tomater nu också. Små såsom ifjol, men det finns en massa olika. Glad blir man hur som helst av att odla!
Det har tack och lov börjat blåsa, så tomatplantorna vajar i vinden då jag har öppnat fönsterglasen på balkongen.
Som bonusbild för dagen, då jag inte alls varit ute på grund av hettan (runt +32), bjuder jag på en bild från arkivet. Där har jag ännu bilder kvar som jag tagit på min systers gård.
Jag glömmer lätt hur skönt det är att vara ledig några dagar. Att bara sitta i solen, känna värmen, titta på folk som flanerar förbi, äta en glass.
Har inte slagit på teven alls i dag. Gjorde en utflykt till grannstaden med min syster och njöt av försommarens första riktigt soliga och varma dag!
En fin födelsedag blev det!
Den här boken, eller innehållet, har jag redan börjat sluka. Otto Gabrielsson skriver rasande rättframt och flytande om sina känslor då det gäller relationen till fadern Jörn Donner. En relation som knappt fanns.
Och så slutligen ett bildbevis. Inte den finaste bilden av en köttfärspaj med paprika och tomat, men den doftar i alla fall gott 😀
Glömde nästan tid och rum då jag besökte min syster – och bra är ju det då jag har några dagar ledigt från jobbet.
När det är så varmt som det är just nu, kring +31 grader – då orkar inte ens fåglarna flyga.
Vi såg EN fågel, en flugsnappare tror vi det var, som flög på gården och besökte äppelträdet. Men så fort som min kamera med teleobjektiv kom fram försvann den skygga fågeln som jag gav namnet Greta Garbo.
Flera timmar satt jag med kameran i högsta hugg, som en tålmodig naturfotograf ska göra. Men, Greta Garbo visade sig inte en enda gång, och inte hennes släktingar heller.
Men skam den som ger sig. Jag tog en massa andra bilder istället. För det är inte så ofta jag får den chansen, att jag kommer bort från Lovisa city och ut på landet, ända bort till Antby 😀
De bilderna visar jag en annan gång!
Skönt att komma ut för att göra nyhetsartiklar ibland.
Att enbart syssla med mejl och textredigering är inte så givande i längden.
Det har blivit rejält varmt här. +23 kanske inte låter så mycket och det är halvmulet, men åskan verkar lura bakom hörnet. Någon hörde den i våra trakter i morse, enligt uppdateringar på Facebook, men jag hörde inget – om det alls åskade över Lovisa innerstad.
Enligt prognoserna ska värmen hålla i sig över en vecka, så det är bara att njuta 🙂
Jag blir så glad då solen skiner och då graderna på termometern har klättrat upp till +7. Och då så här fina färger lyser upp hela omgivningen kring blomsterhandeln. Jag kunde INTE låta bli att köpa en kruka med blommor till balkongen. Den som hänger högst uppe i mitten blev min ❤
Hahaa! Nu är jag inte ute i sista minuten med bidraget till Sannas bildutmaning, Gemsweeklyphotochallenge. Jag känner inte så ofta att jag har några genomtänkta motiv, men vem som helst får vara med i utmaningen och det bästa är att inte känna någon press.
Roligt är det också att titta på andra bloggares bidrag, hur det tolkat ordet.
Det här stora ljuset har jag ute på balkongen. Det har snart brunnit slut men då finns ett skal kvar och jag kan ställa små värmeljus in i det.
När jag sitter inne och tittar på ljusen på balkongen känns det mysigt och ombonat. Ljus ger VÄRME på många sätt.
Men hur gick det nu så här?
Jag håller inte på med några skumraskaffärer, och det händer inget särskilt intressant hemma hos mig. En medelålders kvinna lägger pussel eller ser på tv 😀
Egentligen skulle gardinen upp redan i somras. Den ska skydda tapeten på väggen och mina växter mot stark sol. Dessutom behöver teven skyddas av samma orsak.
Det fanns ingen svart gardin till salu, så det blev en vit. Inget annat än spets kommer över min tröskel.
Att det sedan dröjde några månader att få upp den vita gardinen var en annan femma.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 