Svärmor, FasterAster och jag tog en långpromenad i dag. Den förde oss från sommarstället via gamla stan till loppmarknaden på Mariegatan. Innan vi åter styrde kosan hemåt avnjöt vi de här smarriga läckerheterna med kaffe på Café Vaherkylä.
På väg hem över åsen råkade vi på ett gäng maskerade och beväpnade tonåringar i trakterna kring Kuckustenen. En del av dem såg riktigt farliga ut.
Men det var förstås inte något värre än några killar som spelade paintball i skogen.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Så läckert fikabröd!
Det var väl tur att det inte var några riktiga ligister ni stötte ihop med.
Kram, Ingrid
Ja, vi var väl inte rädda då det var mitt på ljusa dan men man kan ju aldrig veta…
Kramar!
Du/ni har med andra ord njutit för fullt av dagen. Å var glad att du inte blev träffat under paintball fighten – ganska kletigt och jobbigt att få bort;-)
Vi tänkte på det då vi hörde dem skjuta 🙂 Att vi hade kunnat bli träffade.
Men tänk ett sådant äventyr mitt på en vanlig vardag!
Gott, gott och så ska det vara! Man ska skämma bort sig ibland och det smakar lite extra gott i gott sällskap.
Ni hade allt lite tur med ligisterna; hade kunnat vara värre.
Ja, det var nog bara snälla killar 🙂
Det ser så gott ut. Tur att man inte går upp i vikt av att se på. I verkligheten skulle jag äta upp alla tre. 😛
Jag är ingen vän av kakor egentligen men då och då äter jag nån. Utseendemässigt ser jag ut som om jag ätit kakor hela mitt liv varje dag 🙂
Söt?
Tack, det var en trevlig definition 🙂
vilket fantastiskt Café, dit vill man bara besöka och njuta. Brödet såg helt underbart ut. Förstår att ni njöt. Tur att det bara var en lek. Jag själv kom mitt i ett väpnat rån i Enköping för nåt år sedan och trodde det var ett studentspex eller filminspelning men sen förstod man.
kram
Usch då, en sådan upplevelse är man ju gärna utan, menar den du hade i Enköping… men du klarade dig rätt bra, antar jag. Mardrömmar och sånt kan man ju få fastän man inte skadats, förstås.