På väg till ett möte på Saltbodan på kvällen hade jag tänkt cykla fram till Skeppsbron och ta en bild av fartyget J.L. Runeberg. Men där var rätt mycket folk och jag lider ännu av känslan att folk tittar på mig och tänker ”där är hon som övergivits av sin man”, ni vet – allt tissel och tassel som småstadscharmen bjuder på. Jag vet ju aldrig heller om jag ska råka på henne, makens nya, i vimlet.
Jag hade jag tänkt skippa mötet jag skulle till där på Saltbodan. Hade redan sms:at ordföranden och skrivit jag orkar inte, det går inte… Men hans svar var ett vänligt och uppmuntrande vi behöver dig, snälla kom… och jag ångrar inte att jag släpade mig dit. Hans fru hade också skickat med en vacker pion som uppmuntran ❤
På sommarstället plockades den här sängen ner från vindsvåningen. Många barn har sovit i den och nu står turen för ytterligare ett barnbarn att sussa här. Lite finjusteringar och sängkläder behövs dock 🙂
Och kvällen avslutades i trevligt sällskap på sommarställets veranda.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Låter fab! Pioner som är så vackra.
Bästa kvällen till Dig ❤️
Tack snälla Du!
Det finns ju massor av olika pioner.
Och som den här doftade!
Kramar!
Tycker nog du ska hålla huvudet extremt högt, möta allt tissel och tassel med jämnmod och ett stort leende på läpparna. Det är inte du som har svikit och betett sig fel, det är ditt ex. Å skulle du träffa på din efterföljare så skulle jag iskallt önska henne lycka till. Ett sådant beteende förväntas ju inte och tar udden ur allt snack bakom ryggen. Jag menar inte ska du väl gömma dig för folk. Det borde ditt ex göra!
Förnuftet säger att du har rätt. Men de som är lyckliga har ju lättare för att visa sig ute tillsammans. Folk överlag tycker det är gemytligare att gratulera dem till deras nya förhållande än att trösta mig…
Men jag försöker hålla huvet högt, jag går till affären då jag inte störtgråter, jag vet att jag inte har gjort fel. Dag för dag blir jag starkare, men Benny är fortfarande den jag älskar mest av alla.
Hurraa för att du kom iväg..så ska det vara..å fint med runeberg dessutom,den fick jag se på nära håll senast i Borgå,brukar mest missa den här på hemma plan…
Tack för din uppmuntran! Runeberg är fin, ska åka en av sommarens turer från H:fors till Lovisa i år.
Gå ut bland folk när man sörjer, det kan svida, jag vet.
Att möta ”den nya” det vet jag också hur det känns, men i mitt fall med min förste man, så var det faktiskt hon, som kröp ner på golvet i bilen när de mötte mig! 😉
Styrkekramar ❤
Jag inbillar mig att den nya kvinnan i det här fallet är stolt över att hon lyckats fånga min man … men som sagt, jag vet inte hurudant det första mötet blir. Hittills har jag av någon underlig anledning inte sett henne fastän staden är liten… det kanske beror på att jag själv inte rört mig över så stora radier.
Kramar till dig med!
Det var ju jättebra att du orka ge dig iväg och det låter som om du fick en trevlig kväll. Inte ska du stänga dig inne. Är det någon som ska skämmas så är det ju ditt ex.
Kram, Ingrid
Förnuftet säger att jag inte har gjort något fel – men jag skäms ändå, ibland. För att jag inte lyckades hålla kvar honom, för att han valde en annan. Känns ju att jag hade så många fel och brister 😦
Kramar till dig bästa Ingrid!
En bedragen kvinna eller man är ofta den sista som vet om bedrägeriet. Alla som håller tyst är medskyldiga tycker jag. – – –
Tyvärr är det just så här, den som luras är bland de sista att få veta.
Men visst är det svårt för dem som känner till att ett svek pågår att veta när och på vilket sätt de ska avslöja det. Ska man varna dem som bedrar först eller gå direkt till en bedragna? Svåra frågor.
Nu när jag läser detta inlägg så förstår jag lite mer. Jag trodde nämligen att din man gått bort. Jag säger som dom andra det är inte du som gjort fel så bry dig inte om snacket. Det är en väldigt svår fråga för jag har aldrig ställts inför det dilemmat. Jag hade nog själv velat veta om nåt sånt hände och nån av dom jag känner skulle veta om detta.
Sköt om dig och ta hand om dig
Stor kram
Mitt första inlägg kring det här skrev jag 18 juni, det har namnet ”Skilsmässobloggen?” – så där kom det fram vad det var frågan om, men jag förstår att de som kommer in mitt i det hela kanske inte genast fattar vad jag skriver om 🙂
Ja, jag vet att jag inte gjort något fel, jag har hållit äktenskapslöftet och jag älskar fortfarande min man.
Men nu måste jag skapa mig mitt eget liv – på något sätt.
Kram till dig med!