Vaknade strax före klockan sex och kunde inte somna om. Tankar och minnen virvlade runt i huvudet.
4.7.1997 träffade jag mannen som skulle komma att bli min make.
4.7.1998 lovade vi varandra evig trohet.
Det var inget stort bröllop med kyrklig inramning. Men det blev minnesvärt ändå. Vi sade ja till varandra under ett äppelträd på gården vid det hus jag ägde på den tiden.
Sedan dess har vi då och då låtit oss fotograferas på nytt under samma äppelträd. Ett antal andra fotografier har också tagits under sjutton år. I vardagssituationer, på högtider med och utan släkten närvarande, på resor…
Och som sagt – jag hade alltid inbillat mig att vi skulle åldras tillsammans. Jag trodde på det där med evig kärlek. Visste att det skulle komma uppförsbackar, motvind, djupa dalar… men tänkte alltid att sådana tar man sig tillsammans genom.
Nu är jag ensam om att tvingas gå framåt en timme, en dag, en vecka i sänder.
Klockan är tjugo i sju, himlen är åter en gång grå, änglarna gråter.
Den här dagen var under sexton år en glädjens dag, vi skålade, gick ut och åt tillsammans, gav varandra gåvor.
Den här dagen har gett mig massor av vackra minnen. De smärtar i dag. Och jag måste lära mig leva med dem, för den här dagen kommer jag ju aldrig att kunna glömma ❤
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Jag skickar dig en stoooor kram.
Tack för kramen ❤ Jag hoppas jag får fler sådana i dag, både virtuella och riktiga.
Här kommer också en kram åt dej.
Tack – får styrka av att så många går vid min sida.
krafter o kramar till dig!!!Du har en tung dag framför dig!!!!
Tack Marlene för att du ger stöd och lever med mig i tankarna ❤
Vad underbart det låter er tradition men jag blev så ledsen för din skull när jag förstod att du nu är ensam och bara tanken på att mista sin älskade känns plågsam när jag tänker på det.. Känner med dig och tänker på dig i dag.
Stor varm kram
Malin
Du får den största kramen av mig, och mina tankar får du dela med de tankar som går till min salig man, som hade födelsedag denna dag 4.7. och som han var väldigt stolt över, USA:s nationaldag.
❤ kram ❤ tänker på dig, Carita ❤
Tänk att det var din mans födelsedag! Ett sådant sammanträffande, och att vi lärt känna varandra här på bloggen du och jag.
USA:s nationaldag, ja, … visst skojade vi lite om att vi firade den också.
Kramar ❤ ❤
Massa krafter till dig Carita,har tänkt på dej så himla ofta på senaste tiden och särskilt mycket idag. Det finns många andra som jag tror jag. Skickar kramar virtuellt och lovar krama dej IRL också nästa gång jag ser dej. Kämpa på och skriv så lättar det en vacker dag.
Tack för din omtanke ❤
Att skriva är för mig ett sätt att överleva från dag till dag.
I väntan på kramen!
Carita, det är snart lördag! 😉
Så småning om kommer du att kunna se på denna dagen med glädje, och inte sorg och svek. Det helvete du nu genomgår kommer du ur och du kommer att kunna se tillbaka utan samma smärta.
Se till att ha något att göra idag så inte tankarna virvlar runt sådär destruktivt.
Och du, snart är det lördag! 🙂
stor energikram till dig
Tack för energikramen!
Ska träffa en väninna i dag, hon är i samma situation som jag – märkligt att vi bägge råkade ut för samma sak ungefär samtidigt.
Vi ska äta gott, skåla i vin, och säkert både gråta och skratta.
Det gör ni rätt i! 🙂
Hoppas ni har en trevlig kväll!
Kram
Det blev en bra kväll, jag ångrar inte att den förverkligas. Ibland skulle det vara så lätt att säga ”jag orkar inte, jag klarar inte av det” – men jag brukar tänka ”jag ska göra det här, det BLIR bra” – och det blev det 🙂
Inte för att det nu skulle hjälpa nåt, men kram, vännen!
Varje kram och kommentar hjälper mig och värmer!
Kram, och hoppas din dag bli fin ❤
Smärtsamt… men jag får ändå säga att du är ung och hinner sjutton bra år med en annan bra man (jag vet)
Tack för din uppmuntran, behöver mycket av den varan nu! Kram!
Instämmer med föregående kommentator. Jag träffade en man 4 år efter skilsmässan. Idag är allt ok. Du hinner ännu leva ett bra liv men någon som uppskattar dig. Sänder styrketankar.
Det ger mig hopp då jag hör om andras liv, och hu de gått vidare.
Här kommer en kram från Västkusten ❤
Oj så skön den västkustbrisen och kramen kändes ❤
En extra stor kram till dig idag! Och jag tror absolut att du kommer att träffa en ny man så småningom. En som verkligen älskar dig och bryr sig om dig.
Jag vill tro det är sant… Just nu är jag förstås inte redo eftersom det finns känslor kvar för honom som svek mig… Men någon dag? Och då ska med glädje skriva också om det här.
♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡♡
Massa kramar till dig!
Snart ses vi ❤
Förstår den vemodiga smärtan du känner. Du har förlorat någon som stod ditt hjärta nära, vilket förmodligen gör att man kan jämföra det med att du går igenom ett sorgeår. Det där första året som man ska ta sig igenom, när man första gången måste möte betydelsefulla datum och högtider med ett nytt förhållningssätt och en ny förutsättning. Lika mycket som de goda minnena är viktiga för att se glädjen i livet, så kan de vara oerhört smärtsamma vid en förlust …
Bra att du skriver av dig, och att du har så många som bryr sig om dig. Det måste vara en tröst i eländet …
Och mitt i allt det här som gör att du har ont så gömmer sig nya möjligheter. Nya vägar att välja. Stigar som du skulle blundat för tidigare kommer du nu ha en möjlighet att utforska … om du tillåter dig …
När sorgeåret är över, och du landat lite bättre i ditt nya hem och ditt nya liv, så hoppas jag att du kommer att kunna se dig om och upptäcka dina möjligheter. Med eller utan man så finns äventyret där. Du är en klok kvinna som vet att livet kan fyllas med så mycket mer än samliv med en partner, utan att man för den delen upphör att längta efter just det.
Det ena utesluter inte det andra, men om det ena är gott kan det göra att det mindre goda blir uthärdligt.
Varma tankar
❤
Alla de fina och kloka ord människor delar med sig av här försöker jag ta till mig. Jag vet att det du skriver är sant, och det gäller för mig att så småningom se de nya möjligheterna, de nya stigarna, nya dörrar som öppnas.
Just nu är jag mitt inne och uppe i sorgen… men i följande, eller sedan följande, fas finns kanske något som känns lite roligare, som gör livet värt att leva.
Tack för ditt stöd ❤
Visst kommer det ljusare tider Carita, och det märks att du vet det utan att kunna ta det till dig just nu … mitt i sorgen … Kämpa på, så kommer det att bli bra till slut … ❤