I går skrev jag i min dagbok att det är så här jag önskade min sommar hade blivit. En glad dans på blomsterängen. Se så lycklig Mumin ser ut!
Men den här sommaren blev helt annorlunda än jag hade tänkt mig.
Det går inte en dag, ja knappt en timme, att jag inte skulle tänka på det som hänt och det som hela tiden händer. Jag sätter ett pussel på de sju månader från september till slutet av april, då jag inte visste vad som försiggick bakom min rygg.
Det här är förstås en del av det sorgearbete jag måste traggla mig genom. Råden ”upp med hakan” och ”strunta i dem som gjorde dig illa” är välmenta men svåra att följa just nu. Likaså har jag svårt att ta till mig ”livet går vidare, det här fixar du”.
Terapeuterna semestrar just nu så det blir en ofrivillig paus under tre veckor med den hjälpen.
Försöker dagligen ha något att göra. Då värmeböljan äntligen kom behövs jag i kiosken och där trivs jag. Men en kort utfärd ska jag göra den här veckan och i dag får jag min nya dator! Den installeras lite senare under veckan och då ska det surfas med fart 😀
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
🙂
Kram!
Kram ❤
Ta till dig det du kan och det som känns bra just nu. Det andra kan vänta.
Ska försöka leva i stunden o lyssna på alla fina råd. Kramar!
Vi är kanske lite hurtiga i våra sätt att stöta dig. Man vet inte vad man kan säga heller egentligen.
men sen slog mig en tanke. Vad skulle du säga till dig själv. Vilket råd skulle du ge i den rådande situationen?
Jag skulle nog peppa och säga att personen är värdefull. Men med de erfarenheter jag har nu tror jag också att jag inte skulle vara snabb att ge en klapp på axeln och säga att allt blir bra, utan kanske mer tala om att alla känslor ska ut och att det är tillåtet att sörja.
Jag har lärt mig mycket under den här tio veckor långa resan, tack alla som kommenterat här!
Tack för ditt svar! 🙂
Kram i solen!
Vi har också fått sommarvärme äntligen!
Har du funderat på att bara packa väskan och åka bort en vecka!? Om inte gör det! Ett ombyte skulle kanske hjälpa!
Är för bräcklig ännu, skulle inte kunna njuta av en veckolång resa. I strandkiosken njuter jag. Den känns trygg. Dessutom har jag dubbla utgifter för hyror i augusti, lån och flyttfföretag…. Men tids nog!
Alla känslor är RÄTTA! Ingen ska säga någon vad och hur han/hon får tänka och känna. Sekunderna blir minuter för tiden som du inte har illa att vara! Många sveittoga kramar!
Den här dagen gick ganska länge bra.
Men sedan kom känslan av tomhet. Var inte sjutton gemensamma år värda mer? Alla löften vi gett varann? Bara jag höll dem. Alla minnen. Fina, säger han o går vidare med en ny kvinna han skapar nya minnen med.
Smärtar, säger jag.
Glädjas med dej att det gick ganska länge bra idag! Känns garanterat nu som om han sku ha dragit era 17 gemensamma år ner genom vessabyttan… men vi vet nog båda att så inte är läget….
Nä, sjutton år kan kan inte spolas bara så där! Tankarna formar sig sakteliga till en bok om allt det som hänt, men skriver nog tidigast om ett år, då,jag har perspektiv på allt.
Det finns inga genvägar i sorgearbetet; den måste få ta sin egen väg igenom… Kraft åt dig min gamla vän
Precis så,är det, man kommer inte under sorgen, inte förbi, inte över – man måste genom tunneln. Kramar till dig vännen!
Åhh, Carita. Vill bara ge dig världens bautakram i din hjärtesorg. Du är ju så beundransvärd på många plan och det är inget smicker.
Kramis
Tack snälla du, jag känner mig bara eländig, men ni vänner ger mig styrka att orka från dag till dag.
När du lägger dej om kvällen, tänk på tre saker, som du kan vara glad åt just den dan. Alltid finns det något. En väninna till mej skriver ner dem på en lapp o lägger dem i en burk. Vid nyår tar hon fram lapparna och läser dem och märker hur mycket hon haft att vara glad över. Trots allt. Kanske du kunde skriva tre saker som det sista för varje dag i din dagbok?
Visst finns det mycket att vara glad över, du har rätt!
Konstigt dock att det negativa just nu tar så mycket plats, jag känner mig så ful och värdelös…
Men jag ska försöka se det positiva… För det finns.
1) har fina släktingar o vänner som kramar mig o orkar lyssna på mitt ältande o som delar min gråt
2) fick min nya dator idag, installeras så småningom
3) är förmodligen frisk, har inget som hindrar mig från att gå ut varje dag och möta nya människor, se solen, höra fåglarnas kvitter
Idag har jag varit på ”Tjejträff”, ja vi var stickcafégänget, alltså 5 panschisar som träffades ute vid kusten idag, och bara pratade i mun på varandra, fikade, lunchade, skrattade och mådde gott.
En av damerna har firat guldbröllop (gifte sig som 18-åring), någon var änka sedan 20 år men haft något förhållande. Någon skild, varit särbo, men nu själv.
En bra beskrivning på Livets Trasmatta.
Önskar dig en god nattsömn, kram ❤
Livets trasmatta var fint sagt, så är det ju.
Jag ska göra allt jag kan för att överleva o kunna berätta en fin historia om mitt liv inom sinom tid. Kram o godnatt!
Carita jag känner igen allt du går igenom nu och hur svårt och tungt varje dag är, jag är också ensam och försöker hålla mig igen igång så jag inte jämt sörjer över det som varit. Intressant och bra blogg har du!!
Tack för att du tittade in och kommenterade! Ja, vi är ju många som har gått eller som går genom samma lilla helvete. Det har jag märkt då jag skrivit av mig här, man har så många medsystrar, -bröder.
Men de flesta väljer att tiga och bita ihop. Jag har bestämt mig för att inte skämmas över mina känslor, inte ens de allra fulaste och negativa, allt ska ut.
Kramar och styrka till din vardag också!
Nej, man skall inte skämmas över sina känslor, utan allt måste som du sa få komma ut, annars kommer man aldrig förbi det…!! Kramar och styrka till dig!!!
Tack, styrkekramar behövs i massor ❤
❤
❤