… i all synnerhet då jag hittar så många kort jag fått av min älskade.
Som det här, skrivet på förlovningsdagen 18.10.2002.
Det finns så mycket symbolik i det här. Vi pussades väldigt mycket. Och då vi skålade för något virade vi armarna runt varandras då vi tog den första klunken ur glaset.
(Hade här en bild av kortets baksida. En person hörde av sig och sa att det kan kränka någon person. Jag talade med en jurist som sa att ett kort som jag äger och fått för tolv år sedan knappast kränker någon. Men för att nu vara helt på säkra sidan visar jag bara ena sidan av kortet.)
Ofta skrev också jag kort med de ord som fanns bak på det här kortet. Tack för att du kom in i mitt liv, tack för att du finns.
Just i dag gör det outhärdligt ont att läsa ”vi ska alltid vara tillsammans”…
Grät inte i går, men i dag gör jag det.
Och det finns många kort kvar att sortera.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Hittade hit via någon blogg du hade kommenterat i eftersom du heter likadant som en fd kollega. Snacka om att det är ironiskt att ditt ex verkar heta Benny. För kollegan har precis gift sig med en benny!
Roligt att du tittade in!
Ja, det är smärtsamma tider jag går igenom. Min make hade under ett halvt års tid en annan kvinna och efter att jag kom på dem valde han henne.
Det är tre månader sedan jag fick veta att han svikit mig, men sjuhelsikes ont gör det fortfarande 😦
Usch så jobbigt för dig. Men det som en gång sagts, gjorts och känts…det finns alltid kvar, någonstans i minnet, i hjärtat. Det försvinner aldrig helt. Kram, styrka! ❤
Så lär det vara, jo. Har en väninna som säger att hon ännu 28 år efter skilsmässan från den hon älskat mest har sår i själen.
Tack för kramen och för att du tittade in här ❤
Jag förstår att det gör ont att sortera bland gamla kort……Man tror ju att det ska vara för evigt!
Men det kommer någon för dig också en dag 🙂
Ha det så bra!
Kram!
Att sortera gamla kort, att packa, att slänga en del saker – det är en del av processen.
Tids nog kanske jag blir kär igen men den dagen är inte nu, det har gått för kort tid sedan jag fick kännedom om makens svek.
Tack för din uppmuntran – kram!
Nu har jag ju varit i din situation… Det enda jag kan säga att jag gjorde mig av med allt, inklusive foton, kort med mera direkt. Det är bara människoplågeri att spara på kärleksbevis som inte finns längre. Det fanns då de skrevs/uttrycktes i ord med mera. Men den epoken är slut. I ditt fall var den slut för tre månader sedan.
Att klamra sig kvar vid dessa ögonblick är bara smärtsam. Å inte vill du bli påmind dagligen av dessa kärleksbevis när du flyttat in i din nya bostad = ditt nya liv?????!!!!!!! Du är väl ingen masochist heller!
Kära BP. Vi är alla olika och jag respekterar att du gjorde det som kändes bäst för dig – att slänga allt.
Själv har jag funderat på att göra ett album med de finaste korten. Alla foton sparar vi, varken maken eller jag vill slänga bort dem. De är en del av vårt liv, vår livshistoria.
Och även om kanske du tycker jag ska sluta älta efter tre månader och bara gå vidare, så är det inte så enkelt för MIG. Och det är ju MITT liv det är frågan om. Jag kanske sörjer fem år, alla sörjer vi på vårt sätt och jag önskar att mitt sätt att sörja respekteras. Det FÅR vara smärtsamt och jag FÅR klamra mig fast, allt det här har jag talat om inom psykoterapin. Allt får ta sin tid och jag gör det här på mitt sätt.
Kram.