Liten överraskning

Lådorna jag nu går igenom innehåller massor av vykort och fotografier.

I går skrev jag om hur vemodig jag blev och hur en del kort fick mig att gråta.

I dag hittade jag ett kuvert som innehöll klisterbilder jag inte visste fanns.

Tänk att man kan bli glad för en så liten sak 🙂

20140803_114804

14 reaktioner på ”Liten överraskning

  1. Alltid skoj med saker som gör en glad. Vet att jag tänker på dig lite då och då. Varma kramizar 🙂

    1. Det är ganska roligt att rensa och städa.
      Den här sommaren har det ändå mest varit tungt på grund av den ofrivilliga skilsmässan… men jag försöker se det positiva. Man hittar en del saker och kan slänga bort ganska mycket skräp.

  2. Jag kan skriva under på att glädjefyllda minnen gör ont, och smärtan sitter i mer än ett år. Jag kände i helgen, men mest glädje ändå!
    Så roligt att hitta lite smått och gott eget! Önskar dig fortsatt fin söndag, kram ❤

    1. Det bästa med att kunna skriva om det här är ju då man förstår att man inte är ensam. Man hittar alltid någon som varit med om nåt liknande.
      Nog ska det bli bra det här bara jag ger min sorg den tid som behövs.
      Tack för att du är min vän GeddFish! ❤

  3. Jag har också massor av både kort jag fick och även klistermärke av den typ som du visar.
    Men kan jag ändå undra varför jag sparar dem..
    Jag har aldrig gått igenom dem ens när jag flyttade. De bara finns i en låda.
    Jag borde slänga dem men det tar verkligen emot.

    1. 🙂 … förstår varför du sparar dem, så gjorde jag också i över tio år.
      Men när det uppstår en livskris som den jag nu går igenom, och då jag måste flytta, vill jag inte ha allt det där med mig.
      Jag kanske dör imorgon och vem ska då städa efter mig? 🙂

      1. Jag håller med dig.
        Mina är inte ens kärleksbrev.
        Och jag vet också att jag kommer aldrig läsa dem igen. Jag lever ganska mycket för nuet. Läser inte heller om böcker jag läst.
        Ändå ligger de kvar. Precis som böckerna.
        Jag älskar böcker. Och en gång drömde jag om att ha en egen bibliotek. Idag kan jag inte förstå varför jag var tvungen att ha så många böcker, när de bara står där och samlar damm. För vem ska läsa den två gånger. Livet är alldeles för begränsad för det.

Lämna ett svar till mormor/farmor Hanneles bokparadis på Hisingen Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.