Lådorna jag nu går igenom innehåller massor av vykort och fotografier.
I går skrev jag om hur vemodig jag blev och hur en del kort fick mig att gråta.
I dag hittade jag ett kuvert som innehöll klisterbilder jag inte visste fanns.
Tänk att man kan bli glad för en så liten sak 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Alltid skoj med saker som gör en glad. Vet att jag tänker på dig lite då och då. Varma kramizar 🙂
Vad trevligt att du tittade in!
Och tack för omtanken ❤
jag rensar också nu när den yngste flyttat, hittat massa kul 🙂
Det är ganska roligt att rensa och städa.
Den här sommaren har det ändå mest varit tungt på grund av den ofrivilliga skilsmässan… men jag försöker se det positiva. Man hittar en del saker och kan slänga bort ganska mycket skräp.
Det behövs inget stort och märkvärdigt för att bli glad inte. Roligt att hitta detta.
Önskar dig en skön söndag.
Kram!
Jo, det var det – eftersom så mycket jag hittills gått igenom varit gemensamma minnen, som är fina men som gör ont just nu.
Kram ❤
En stoor dagens kram till dig.
önskar Mickan
Tusen tack! Bra att det blev en virtuell kram för svetten rinner av mig då jag bär flyttlådor och sopsäckar… 🙂
Jag kan skriva under på att glädjefyllda minnen gör ont, och smärtan sitter i mer än ett år. Jag kände i helgen, men mest glädje ändå!
Så roligt att hitta lite smått och gott eget! Önskar dig fortsatt fin söndag, kram ❤
Det bästa med att kunna skriva om det här är ju då man förstår att man inte är ensam. Man hittar alltid någon som varit med om nåt liknande.
Nog ska det bli bra det här bara jag ger min sorg den tid som behövs.
Tack för att du är min vän GeddFish! ❤
Jag har också massor av både kort jag fick och även klistermärke av den typ som du visar.
Men kan jag ändå undra varför jag sparar dem..
Jag har aldrig gått igenom dem ens när jag flyttade. De bara finns i en låda.
Jag borde slänga dem men det tar verkligen emot.
🙂 … förstår varför du sparar dem, så gjorde jag också i över tio år.
Men när det uppstår en livskris som den jag nu går igenom, och då jag måste flytta, vill jag inte ha allt det där med mig.
Jag kanske dör imorgon och vem ska då städa efter mig? 🙂
Jag håller med dig.
Mina är inte ens kärleksbrev.
Och jag vet också att jag kommer aldrig läsa dem igen. Jag lever ganska mycket för nuet. Läser inte heller om böcker jag läst.
Ändå ligger de kvar. Precis som böckerna.
Jag älskar böcker. Och en gång drömde jag om att ha en egen bibliotek. Idag kan jag inte förstå varför jag var tvungen att ha så många böcker, när de bara står där och samlar damm. För vem ska läsa den två gånger. Livet är alldeles för begränsad för det.
Jag hade också många inbundna böcker av favoritförfattare, men sålde alla på loppiset. Jag läser heller aldrig en bok två gånger 🙂