Ja, det finns ju en massa onödiga prylar men jag undrar vem som kommit på prispokalerna?
Visst är de fina på sitt sätt, och de kanske kan användas på olika vis. Något att skåla i, eller som vaser för blomsterarrangemang?
Men, men…
Gick nyss igenom en låda som innehöll en massa plaketter och pokaler i olika storlekar. Någon har jag vunnit i poängkastning på frivilliga brandkårens tävlingar. Någon annan i bowling eller i stövelkastning – det ni! De flesta pris fick jag då jag var aktiv motionsidrottare och spelade volleyboll – ja, jag har faktiskt spelat i division två i Sverige också – 1998 i Vallentuna. Men nu kom vi in på ett sidospår.
Jag vet inte vad jag ska göra med alla pris, för jag vill inte ha ett prisskåp och jag vill inte varje vecka torka damm från prylarna.
Så efter att jag hade tittat på dem och kommit ihåg en del skojiga eller spännande tävlingar slängde jag pokalerna och plaketterna.
Om ni annars undrar hur jag mår kan jag säga att det knallar och går.
Den friska höstluften och alla fina färger i naturen gör mig glad och saker jag planerat att göra med vänner ser jag fram emot.
På onsdag ska jag se musikalen Mamma Mia på Svenska Teatern i Helsingfors!
Och på jobbet fick jag i dag ägna mig åt det jag gillar mest – sport!
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Tack och lov har jag bara en – som en av de hästar jag haft med min avlidne man vunnit på travet i Borgå. Den är ett lite speciellt minne, så den får stå och samla damm. Annars håller jag med till hundra. Vem sjutton har uppfunnit dessa pokaler? Jag minns en tant i min barndom, vars man var en duktig skytt och deltog flitigt i tävlingar, kom hem med pokaler… ”Man kan inte äta de där bucklorna”, sa hon. De hade det rätt så knapert, så…. När jag tävlingsskidade och var med i 4H på 1960-talet fick vi ofta teskedar – sällan silver, men ändå. De har använts, och de mest värdefulla finns kvar. Någonstans. Men nog kude de ju vara utformade som skålar, blomvaser…
Skålar, vaser och till och med skedar kan man ju använda – men pokaler?
Glad därför att många som tävlar i dag får andra slags priser, allt från telefoner till presentkort, kanske blommor – ja, vad som helst men… en pokal?
Dom är nog mest användbara som egoboost. Funkar i alla fall på killar i lågstadieålder!
Hahaaa – ja, kanske det är därför dom fortfarande finns. Trevliga små prylar, men hos mig har de levt ut sin tid 🙂
Ni skriver jag så som du skrev till MIG för ett par månader sen: Så roligt och skönt att läsa om allt positivt som händer i ditt liv nu och din hoppfulla förväntan inför framtiden. Stor kram.
Tack Hedwig! Ja, så många av er sa ju att det vänder någon dag – man måste bara låta tiden jobba.
Jag är inte hel än, men jag ser med tillförsikt på framtiden och kan till och med tro att jag någon gång hittar en kärlek igen.
Stor kram till dig med ❤
WOW! Har du spelat i Vallentuna! Vallentuna – senare Elverket – är ju en av Sveriges mest framgångsrika volleybollklubbar. Nu är jag verkligen impad!
Att du slängde dina idrottsminnen – boooohoooooo. Nej, så långt har jag då inte gått än. Mina pokaler/utmärkelser står högst upp på en bokhylla. Då slipper jag se dammet…
Hahaa, jag mina var nog länge där de också, på nån hylla där man slapp se dammet 🙂
Jo då, jag har spelat i Vallentuna, slet avbytarbänken ganska mycket men fick göra inhopp då och då, det var riktigt roligt!
Det har blivit en hel del pokaler hemma hos oss 🙂
Mina nummerlappar från löpartävlingar hade jag på väggen länge.
Jag har haft de här framme nån gång, men efter senaste flytten för tio år sedan var de nerpackade och nu då de packades upp igen tänkte jag att de tjänat sin tid som glädjebärare … eller ska man säga, glädje”bägare” 🙂
Mamma Mia lär jo vara fin… såg den i New York med dottern för två år sedan!
Ja, gissa du om jag väntar på föreställningen 😉
Mamma Mia!!!! Blev lite grön där ett tag 😀
Bravo! Du tar tag i prylarna. Det borde jag åxå…. Men det är så mcket jobb så jag vet inte vart jag ska börja. HAr en kartong som jag inte packat upp än sen vi flyttade hit 1993…. Men vågar jag kasta den???? Nepp 😀
Ibland känns min omgivning hemma om inte steril så ganska ”barskrapad” – men det känns ganska bra. Man klarar sig med så lite i vardagen.
Vill att allt jag omger mig med verkligen ska behövas, kunna användas.
Men du är nog inte den enda som har svårt med att slänga saker 🙂
Men var det inte lite synd att kasta priserna?
Plaketter har man väl ingen större användning för, men pokalerna? Dem skulle det väl gå att använda. Första pris i poängkastning skulle jag kunna tänka mig att ha godis i eller ställa i fönstret med en söt krukväxt i.
Men jag ska inte säga någonting, för jag har nog också kastat en del som det skulle gått att använda. Just nu funderar jag på att röja i skåpet med en massa knasiga vaser. Ibland känner man bara att det räcker!!
Ha en skön fortsättning på veckan!
Kram, Ingrid
Jag har väl blivit påverkad av det där jag hörde om att saker stjäl energi… och så såg jag ett program på tv där en dam sa att hon vill ha så lite grejer omkring sig att hon kan flytta i stort sett när som helst.
Kanske jag gjorde fel då jag slängde pokalerna… vet inte, men jag har ju inte heller kollat på dem på flera år 🙂
Kram!
Ha, ha, ja, verkligen! Har själv några stående till glädje för ingen.
Hade väl kunnat användas till nåt men just nu vill jag ha så lite prylar som möjligt… 🙂
Jag skrev ett tips på Facebook för vad du kunde göra med nån av pokalerna… men: för sent… – du hade slängt dem. Den lilla brickan kan oftast tas loss från de flesta pokalerna och sedan kan man faktiskt återanvända dem.
Då hade jag väl behövt föra dem till någon lokal affär som säljer prispokaler? Ja, det hade förstås varit mer miljövänligt men nu for pokalerna ner i skräppåsen…