… och blev alldeles orange i fejset.
Men den bilden fick jag inte visa här, fåfäng som han är.
Här ser ni hur jag försökt blanda till ansiktsfärger – bland annat.
Bra att medborgarinstitutets konstsal har stora bordsytor, annars skulle jag vara i blåsten.
Och bra att vår lärare Hanna Olá kunde rädda Adrian. Han är henne evigt tacksam.
För då jag fortsatte med följande färglager blev han orange i ansiktet!
Vi lät honom morra för sig själv och torka i lugn och ro. Sedan hjälpte Hanna mig blanda till en ny färg som skulle täcka den som uppstått då Adrian hade solat för länge…
Modellen på papperet finns där enbart för att jag så småningom ska få rätt hårfärg åt Adrian.
Medan jag väntade på att färgerna på Adrians blus skulle torka målade jag några höstlöv.
– Det tycker jag du ska fortsätta med, sa Adrian. Måla så många löv du orkar.
I klarspråk menar han alltså att jag inte ska syssla med porträttmålning.
Och min tanke var att han skulle hålla armarna i kors över bröstet. Nu ser det ut som om han gömmer något bakom ryggen.
Men det går att ändra ännu med skuggor och streck.
– Varför det, frågar han. Jag har ju en present åt dig bakom ryggen.
Innerst inne är han en god människa.
– I LÖÖV JUU, sa jag.
Och nästa vecka fortsätter jag med följande färglager både på löven och på Adrian.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Du har visst roligt, läser jag och ler 😉 Kul!
Ja, kanske din grej att måla, det är utvecklande.
Jag har haft en energitjuv efter mig i 1,5 dygn nu, uschamej. Den heter Flexible Shopper.
Ha en fortsatt fin kväll, kram!
Inge bra med energitjuvar! Håll dig undan dem 🙂
Att måla är jättekul, jag ska göra fler bilder av Adrian – vad han än säger 🙂
Kramar ❤
Alltså den där snyggingen på bilden gillas:-) Om du skapar en exakt kopia av den i form av Adrian ska du fortsätta måla porträtt. Annars håll dig till löven, som är suveräna faktiskt!
😀
Det är bara det att killen på modellbilden är lite för ung… men han har ganska likadan kalufs som Adrian 🙂
Tack för feedbacken om löven, dom är ju inte klara än men det är det som är så kul med målandet, att man kan hålla på och fixa och trixa 🙂
Hihihi … Det här inlägget var verkligen underhållande.
Förresten … du är ju jätteduktig med målandet … 🙂
Tusen tack! Jag har så roligt tillsammans på målerikursen och Adrian är ju innerst inne jättesnäll – jag gillar hans humor 🙂
Trodde första bilden var på din frukost 😀 Har nog inte riktigt vaknat än…. JAg tycker du ska skita i Adrians ego och fortsätta, hur ska du annars lära dej nått 😀
Jo, jag har nog inte svårt med hans ego… det är ju jag som skapat det 🙂
Han får minsann stå ut med att jag målar ännu fler tavlor med honom som huvudperson 😀
Såå trevligt att läsa om ditt målande, jag har också gått på målarkurs några år men porträttmålning har jag aldrig vågat mig på. Någon konstnär blev jag inte och nu har färgerna torkat bort… 🙂 Vem är Adrian, skulle gärna läsa mera om honom! 😀
Adrian är huvudpersonen i de tre böcker jag skrivit. Om dem finns info på http://www.debutsky.fi
Han är helt underbar, så fiktiv som han är. Men han finns ju liksom på riktigt i mitt liv… i mitt huvud… och jag har haft bra sällskap av honom sedan min man övergav mig.
Kram!
Adrian är en kille att gilla!
Ska bli intressant att se hur han ser ut! 😉
Håll hårt i honom- jag antar att vi är många här inne som gärna tar en blind date med honom!
kram
Det bästa med Adrian är att han kan träffa er alla! Han kan komma in i vars och ens fantasivärld och vara precis den du vill att han är ❤
😉