I dag är det på dagen sjutton år sedan maken och jag förlovade oss.
Han kom med ett flyg från Sverige och väskan kom med ett annat, där blev något strul – men klart han skulle till Finland, med eller utan grejer 🙂 För skulle vi förlova oss så skulle vi ❤
Det skedde på en badstrand, men inte på den där vi har kiosken. Den här ligger lite mer avlägset och vi stod där mitt i en lång trappa och växlade ringar. Jag kände att han var mitt livs stora kärlek och vi skulle alltid vara tillsammans.
Hade jag fått bestämma skulle det ha blivit så, att vi hade åldrats tillsammans. I med- och i motgång skulle jag ha kämpat.
Jag var ju till och med beredd att förlåta otroheten.
Men… allt blir inte som man tänkt sig och terapeuten säger att vi aldrig kan veta vad som kommer att hända. Också jag skulle, sägs det, kunna bli huvudstupa förälskad i en annan fastän jag tror mig vara lycklig med min man.
Jag har svårt att föreställa mig att det hade kunnat gå så. Vem hade kunnat komma och bräda min man?
Men… ytterligare ett men…
Kanske jag fortfarande efter 52 år inte vet så mycket om livet.
I kväll ska jag ut med en väninna på välgörenhetsrock. Vi firar hennes födelsedag och höjer säkert en skål på förlovningsdagen också. Det här datumet är ju ett av många som jag ändå aldrig glömmer 🙂
Avslutar med lite bilder från gårdagen.
På förmiddagen i går skrev jag en grej om vinterdäck.
Den blev paradgrej i dagens Östra Nyland.
På eftermiddagen besökte fotografen Mariella och jag en lunchcafeteria i Tessjö. Impin Kievari heter stället och det har funnits i tjugofem år.
Men så kom den nya motorvägen, som i och för sig är en välsignelse med tanke på trafiksäkerheten.
Men kunderna försvann och serveringen tvingas stänga. Innehavaren hade sista dagen öppet i går och bjöd alla på kaffe, bullar och syltmunkar. Jag fick en tår i ögat då hon var så vänlig att hon gav en påse full med munkar som vi fick ta med till redaktionen. Så omtänksamt!
Här är jag på väg bort från jobbet. Älskar att gå och dra med fötterna i de prasslande och doftande löven 🙂
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
älskar syltmunkar, skål 🙂
Skål!
30 oktober byter jag till vinterdäck, jag har däckhotell sedan ett år tillbaka, jättebekvämt.
Alla dessa bemärkelsedagar! Jovisst, de speciella datumen går aldrig ur sinnet.
Och man vet aldrig vad som väntar bak hörnet. Eller om en ska dejta sig själv. Lite så jag funderar.
Lövbilden inspirerar, jag vill också sparka kring där! 😉
Trevlig lördag, varm kram, Gerd ❤
Då ett år har gått har jag också gått igenom alla bemärkelsedagar – hans födelsedag och vår bröllopsdag for redan så kanske jag snart är på den bättre sidan 🙂
Kram!
Lite som ett sorgeår. Alla dagar och helger ska upplevas första gången ensam. Sedan tror och hoppas jag att det ska vara lättare att gå vidare…
Kram
Ja, så är det – jag är beredd på att allt kräver sin tid och kommer att ge sorgen den tid den behöver.
Kram!
Önskar dig en glad lördag!
Tack – jag hoppas väninnan och jag får en fin kväll!
Vad som än händer så är i alla fall Adrian vid din sida!
Fina bilder förresten, det ser så gemytligt ut!
Hoppas att dagen blir bra- tänk inte så mycket på exet- tänk på dig själv nu och allt spännande du har framför dig!
Nu ska jag sticka och hjälpa en kompis som har strul med dator och skrivare- ska se om vi får ihop det!
Ensamma kvinnor måste klara sig själv! 🙂
kram
Tack för att du stöder mig så mycket ❤
Jag ska satsa på att ha kul med väninnan ikväll, och jag gör allt jag kan för att se framåt.
Sveket går ju inte att sopa under mattan dock, men för var dag som går lär jag mig något nytt, om mig själv och om andra och om livet.
Och rätt har du… Adrian är ju hela tiden här 🙂
Kramar!
Så himla kul att du gjorde ettan! Å bilden din fotograf tog är helt suverän. Visste inte att bildäck kunde vara så snygga!
Mariella har utvecklats enormt som fotograf på ett drygt år. Tacksam att ha henne hos oss ännu en dryg månad!
Livet är som det. Fina minnen är bra att ha. Även om slutet inte blev som du ville så har du fina tankar om honom och hur det var.
Många människor har inga fina minnen om sina äktenskap alls. Eller om livet för den delen.
Ta vara på dina minnen. ❤
Kramar
Det stämmer det du säger. Många fina minnen har vi, inte kan jag och inte vill jag radera sjutton gemensamma år.
Besvikelse finns förstås med i bilden, att han behövde något annat och inte ville jobba för att hitta tillbaka till det fina vi hade…
Men… livet går vidare.
Kram ❤
Så rörande och fint skrivet av dig. Jag har själv gått igenom skilsmässa och det tog tid att komma över. Jag träffade sen min nuvarande man i mogen ålder och kan nu säga att han är mitt livs kärlek. Vi har varit ihop i 23 år. Jag skulle bli vilsen utan honom. Det är svårt att radera ut 17 år som ni varit ihop. Känner med dig. Tråkigt detta med serveringen också, mycket blir bara minnen till slut.
Sköt om dig
kram
Jag var vilsen innan jag träffade Benny och vi var tillsammans 17 år, men av någon anledning behövde han byta spår…
Nu är jag lite vilsen igen, men jag vill lita på att framtiden har kärlek i sin famn också för mig
Kram och tack för din fina kommentar ❤