Ett halvt år

… har i dag gått sedan jag fick reda på att min man hade en annan.
För snart två månader sedan flyttade jag in i mitt nya hem, en bostad jag trivs i och verkligen med handen på hjärtat kan kalla MITT hem.

För ett halvt år sedan var jag totalt nedbruten, visste knappt vad som var natt och vad som var dag.
Jag grät floder och trodde aldrig jag skulle kunna skratta igen.

Allra minst trodde jag att jag skulle trivas i bostaden jag hittade i slutet av maj och som då låg i ett hus som genomgick en omfattande renovering.

I går såg jag på Skavlan som hade temat kärlek.
En av gästerna sa att äktenskap är ett slags beslut.
Efter att själv under nästan 35 år varit mer eller mindre vilse visste jag 1998 att jag var mogen att ta beslutet om att leva tillsammans i nöd och i lust.

Utan att desto mera gå in på det ämnet, eftersom jag tror jag kan få en del mothugg, säger jag bara att människor har olika värderingar.
Jag står för mina, de jag har i dag hade jag inte för 20-30 år sedan, men är det inte det man kallar mognad?
Jag har felat mycket i mitt liv och det var väl karma som slog tillbaka då i maj 🙂 …

Många frågor får aldrig svar. Och tiden läker inte alla sår.
Men man kan lära sig leva med minnena och jag återhämtar mig sakta men säkert.

Tack till alla som gett mig stöd under mina svåra tid, som ännu inte är över.
Jag orkade inte komma med på alla evenemang och utflykter ni i somras föreslog för mig – men i dag har jag börjat göra också det.

Skumppa med en väninna om en stund – sedan Tors match och efterfest på Degerby. Heja livet ❤

Det här är mitt hem, och här trivs jag.
Det här är mitt hem, och här trivs jag.

18 reaktioner på ”Ett halvt år

  1. Ja, heja livet !!! 🙂

    Du är klok, stark och har massor av idéer. Dessutom har du ett fint hem. Det är en väldigt bra start på framtiden… Det är bra förutsättningar för ditt nya liv. 🙂

    (Vet inte varför du är rädd för att skriva sådant som får mothugg. För mig ger det energi att själv tänka vidare och hitta bättre förhållningssätt i mitt liv. ) 🙂

    1. Jag tycker inte om att tjafsa i min blogg och efter skilsmässan blev jag tvungen att sätta stopp för att kommentarer publiceras utan att jag läst dem.
      Inte många, men några människor, skrev ganska fräna och ibland elaka saker, också om min man, och även om han bedragit mig ville jag inte ha sådana kommentarer här.
      Med mothugget menade jag mest kommentarer typ ”ska du säga, du har ju själv inte varit guds bästa barn” osv. Och det här exemplet var från den snällaste ändan av kommentarer 🙂

  2. Det är gott att höra att du börjar trivas med livet igen och att du gillar ditt nya boende. Fint och personligt ser det ut!
    Trevlig fortsättning på helgen!
    Och heja Tor!
    Kram, Ingrid

  3. Mysigt och hemtrevligt har du gjort det för dig. Lycka till, roligt att också du kommit över det värsta. Glömma kan man aldrig men det viktigaste är att förlåta och se framåt.

Lämna ett svar till Ingrid Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.