Fula fiskar på nätet

Dem finns det gott av. En del är ute efter att få dina pengar, genom att sälja varor som inte finns, eller genom att förblinda dig på en kontaktsajt.
Ofta är det väl så att den som låter sig luras inte vänder sig till polisen eller inte annars heller våga berätta öppet om bedrägerierna. Den lurade känner sig dum och tycker att hen har sig själv att skylla.

Det finns en massa olika kontaktsajter på nätet.
Det finns en massa olika kontaktsajter på nätet.

Först tyckte jag också det var skämmigt att gå med på en kontaktsajt. Men sedan hörde jag så många som sa att människor faktiskt har träffat sin livspartner där.
Jag vet ju att han inte kommer och ringer på min dörr och jag är inte pigg på att jaga en ny man på krogen.

Under de tre månader jag funnits där ute har jag minsann stött på både det ena och det andra. Ganska fort tröttnade jag på alla män från andra länder i Europa som ville ha kontakt så jag satte ett krux i filtret att männen bara får komma från Finland.

Tänkte att jag skulle samla mina egna erfarenheter och de som andra berättar för mig, och kanske någon gång – med tillstånd av alla inblandade lurade – publicera en bok. Tror den skulle bjuda på både hårresande och rolig underhållning.

Hittills är det värsta jag varit med om att en karl blev helt stum då jag tyckte vi efter sex veckors bekantskap kunde träffas IRL. Jag antar att han var en av alla de där som inte i verkligheten såg lika fager ut som på bilderna…

Den andra incidenten inträffade då jag insåg att den jag börjat dejta också dejtade en annan kvinna jag känner. Synd för honom att vår ankdamm, som han knappast ens vet att existerar, är så liten som den är.

Det var inte lätt att skriva det här för visst känner jag mig lite dum.
Men jag är ju inte den enda som blivit lurad. Och jag vet att det finns massor av fina män och kvinnor där ute som på riktigt är ensamma och som aldrig lurat nån.

Men dom där fula fiskarna, vad ska man göra med dem?
Har du några erfarenheter av nätdejting? Goda – mindre goda?

15 reaktioner på ”Fula fiskar på nätet

  1. Några av mina kvinnligakollegor har nätdejtat. De har bara bra erfarenheter och en träffade t o m kärleken.
    Alla får göra precis som de vill och ta konsekvenserna vad gäller fula fiskar. Jag menar så blåögd är ju ingen att man bara tror på ärliga kvinnor och män på en sådan sajt.
    Själv skulle jag nog inte välja kontaktsajter.

    1. Jag trodde inte heller jag skulle råka i den situationen mer som 50+, men här är jag 🙂
      Kanske jag plötsligt springer på drömprinsen på Lovisa torg, vem vet – men sannolikheten är kanske inte lika stor som att jag skulle hitta nån via nätet.
      Den som lever får se 🙂

  2. Bra att du tar upp detta Carita. Inget alls att skämmas för 😉
    Mina föräldrar möttes genom en annons i den religiösa tidningen Hemmets Vän. Hon bodde i Stockholm, han i Alingsås. Tillfälligheter. De gifte sig och levde lyckliga i alla år, fick ju mig 😉
    Jag träffade min man, som jag blev änka ifrån, 1995 genom tidningen Allkontakt. Direkt en toppenrelation, den bästa! Vi bodde 17 mil ifrån varann, snart bodde vi ihop och sen vart vi gifta.
    Ett halvår efter jag blivit änka tipsade min sjukgymnast om nätet. Jag var väl inte riktigt beredd då. Men detta är ju tiden. Och sol-och-vårare har det alltid funnits, gäller att ha huvudkontoret i ordning.
    Stor kram ❤

    1. Tack för att du delade mig dig av den här storyn. Ja, förr träffades man ju via kontaktannonser faktiskt och visst finns de ännu kvar. Kanske man inte luras i lika stor utsträckning via dem.
      Det där om sol-och-vårare är ju också sant.
      Kram och tack för allt stöd!

  3. Det finns lycklig slut ibland också även om det finns många fula fiskar på nätet. En person som jag känner och som har haft det jobbigt i tillvaron, fick kontakt via nätet med en flickvän som han nu lever tillsammans med

Lämna ett svar till I skuggan av Arvid och Lydia Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.