Ja, att dejta på nätet kräver också mod.
Mod att stå för den man är, både till det yttre och till det inre.
Ibland tror jag att jag har skrämt bort män med mitt raka sätt. Men jag kan och vill inte vara någon annan än den jag är.
Det krävs mod för att så småningom träffa en främmande människa öga mot öga. För hur mycket man är sms:ar, mejlar och ringer så är den där första träffen alltid den första.
Inför de två träffar jag haft IRL har jag varit supernervös. Men jag vågade ta de steg som behövdes.
Det krävs också mod att skriva den här serien. För om någon tycker att man blottar sig på dejtingsajter gör man det också på bloggar. En del läsare har varnat mig, sagt att andra kan skratta åt mig bakom min rygg och att jag skadar mig själv då jag är öppen. Men jag har valt att vara modig ändå. Jag står för det jag skriver.
För mig krävdes det en enorm portion mod att våga ta det första steget in i en ny sexuell relation.
Efter sjutton år med samma man var det inte bara så där som att knäppa med fingrarna en gång i luften då jag skulle gå i säng med en ny man. Jag väntade över nio månader innan jag klarade av att ta steget.
Sanningen att säga var jag skräckslagen då jag skulle träffa min första dejt. Han var fjorton år yngre och hade en vältränad kropp. Jag hade försökt skrämma bort honom. Berättat om min övervikt och frågat om han faktiskt hade läst min ålder rätt.
Jag gav honom alla chanser att fly men han försvann ingenstans.
Han var oerhört finkänslig, han lärde mig att jag är fin sådan som jag är och fick mig att inse att alla män inte vill ha pinnsmala, unga och vältränade fitnessmodeller.
Han gav mig nytt självförtroende och framförallt fortsatt mod att leva livet fullt ut även efter det att vi hade bestämt oss för att inte bli ett par.
Del 4 hittar du här och därifrån kan du gå bakåt så långt du vill i min totalt ostrukturerade serie.
Debutsky's Blog - Inne i huvudet på en författare 
Alltså att vänta över nio månader innan du ingick en sexuell relation med en ny man – kallar du det för lång tid???? Jag skulle säga att du hämtade dig extremt snabbt efter en 17 år lång relation. Eller så är jag gammalmodig och gaggig – inte vet jag…
Modig är du att berätta på bloggen, ingen tvekan om det. Personligen skulle jag aldrig göra det – ja, varken nätdejta eller skriva det på bloggen. Är tuff, men inte såååå modig. Dessutom hade jag aldrig letat efter en ny man heller. Jag menar 17 år är ju en ganska lång tid. Inte skulle jag vilja ”uppfostra” en ny kille – aldrig i livet. Jag skulle ha njutit av min nyvunna frihet ett bra tag och levt ensam…
Vet du BP – jag tänkte också som du för ett drygt år sedan. ALDRIG att jag skulle vilja ”uppfostra” en ny man om min gamle lämnade mig eller dog ifrån mig. Nej, jag skulle nog hellre vara ensam. Men jag kände inte ens mig själv 🙂
Jag trodde också att jag inte skulle kunna/våga ha sex med nån annan – även där trodde jag fel.
Livet blir SÅ annorlunda då allt det man vant sig vid, blivit trygg med tas ifrån en.
Antingen tillåter man att allt förändras eller så gör man det inte.
Jag är bara 52 år så jag vill fortsätta leva och känna mig fin 🙂
BP …jag skulle kunna säga att du ÄR gammalmodig och gaggig. Hur många liv har du till ditt förfogande? Livet är alldeles för kort för att vänta ut, 1 år 2 år eller 15 år? Eller vad tycker att det skulle ha varit passande. Och för vem skulle det passa? För dig? För mig passar det utmärkt.
Men du har ingen synpunkter om att Caritas exman redan lever ihop med en annan kvinna. För det är helt i sin ordning. För det är ju helt normalt.
Alla lever vi våra liv olika. Vissa har större behov av närhet än andra. Och hur man söker lyckan och varför, har vi inte rätt att döma ut bara för att vi själva skulle gå en annan väg.
Och varför skulle Carita inte skriva om det? För du tycker inte om det. Då behöver du inte hänga här och förfäras. Undrar hur du själv mår med allt du håller inom dig så där gammaldagsvis. Ja, förutom att du uttrycker ditt ogillande här. Du kanske ändå är på rätt väg. En dag får du kanske också uppleva det som du idag inte tror på att det kan hända. Och då får du agera precis som det passar dig. Vi kommer inte döma dig.
Jag tror inte det är så att BP inte gillar att jag skriver öppet, och jag tror inte hon förfäras heller. Så jag blev inte sårad då hon skrev att jag farit väldigt raskt fram. Hon har sitt sätt att uttrycka sig och den dag jag tar illa vid mig säger jag till, via privat mejl i så fall.
Men tänkte att jag vågar ge dina tankar, din hälsning till henne, utrymme ändå. Och hoppas BP inte tar illa vid sig av det.
Så där allmänt sett kan ju ingen av oss leva andras liv, och ibland kan man knappt förstå andra om man själv inte varit med om exakt samma sak. Jag har fått tänka om i mångt och mycket efter att jag blev lämnad… jag har fått BÖRJA om med mycket. Kanske det blir en bok om skilsmässan en dag, vem vet 🙂
Kramar till er båda!
Du är underbar. Hoppas att du hittar nån som förgyller dina dagar. 😍
Sporadiska kontakter har jag ju redan knutit och dom har gett mig mycket. Man får väl bara inte vara för krävande i början, lika så bra att både man och kvinna letar sig fram, ger varandra tid om så behövs.
Du är fin du med!
Krävs garanterat mycket mod att skriva om sitt liv och kan hända att din erfatenhet skrämmer bort de skyggaste. Tror att du inte ens efter din erfarenhet vill ha nån av de du ev. skrämmer bort! Du har genom din metod lyckats skapa en ny fin öppnhetskultur😃 Glöm det med att folk kan skratta bakom din rygg, för du har just lyckats ta bort alla vapen: ingen kan skratta och baktala den som är öppen, omöjligt i verkligheten😊 Tror du hittar den rätta sen när den dagen kommer😊
Det stämmer att jag gärna väntar på den rätte, vill inte ha någon skygg person som inte vågar vara sig själv och som skulle stå där röd om öronen och skämmas för mig 🙂
Finns säkert ALLTID de som baktalar mig och skakar på huvudena, tycker jag inte är klok. Men jag vet var jag har mina enstaka vänner och de som stöder mig, till det gänget räknar jag dig fastän vi faktiskt inte ses så ofta 🙂
Kram!
Sakligt,bra skrivet och precis så ärligt så att det känns bra att läsa,Inga dåliga inlägg här inte.
Fortsätter läsa serien och tar mej en stund att fundera på helheten…och varenda gång känner jag lika,det är Ju fantastiskt!
Har tänkt att om nån inte gillar serien så är det ju bara att låta bli att läsa 🙂
Kul att du ger dig tid att fundera – nätdejting är ju ändå individuellt för var och en.
Kram och glad påskannandag!
Jag vidhåller att du är modig som berättar och det gör du väldigt bra! Finns ingen som skulle le i mjugg åt detta.
Själv skulle jag aldrig ha modet att berätta i blogg, men det är jag, det 😉
Så kan jag säga att det är stor skillnad på av mista sin make genom skilsmässa vs dödsfall, har varit med om båda. Helt olika känslor inför att möta en ny man.
Efter skilsmässan var jag ganska snart redo, men nu, det har gått drygt tre år som änka. Jag är försiktigt på G. För livet är inte slut i min ålder heller 😉
Kram ❤
Nej livet är inte slut innan det är definitivt slut. Vi har mycket att se och uppleva än 🙂 I somras visste jag att det ÄR så, att livet går vidare, men då hade jag inte varje dag ork att tänka så. I dag blåser nya vindar.
Och det här med att vara öppen… jag tänker att jag ÄR och vill vara mig själv – och kanske kan jag gjuta mod i någon annan att också bli öppnare.
Kram!
Intressant att läsa andras inlägg! Finnen säger att ” jokainen taplaa tyylillään” och så ska det ju vara! Har inte erfarenheter av nätdejtande, men har två väninnor som nu är riktigt lyckliga med sina män som dom funnit via nätet. – Positivt i att bli äldre är det att man inte behöver göra saker och ting med tanke på vad andra ska tycka! Ha en bra dag!
Det är det som tröstar mig här, och ger mod också, att så många bevisligen hittat den rätta via nätet. Om jag bara sitter hemma och väntar kommer han inte och ringer på. Han KAN finnas i idrottshallarna vi besöker längs med åren 🙂 … heh… han kan finnas på krogen också, men där kan jag ju inte sitta flera kvällar i veckan och häcka.
Glad påskannandag och kram!